Evil Toons (1992) är… tja, jag har inte det rätta ordet tror jag. Ni vet när man brukar säga att något är så dåligt så att det blir bra? Det här är så dåligt så att det blir bra – och tillbaka till dåligt. Först undrar man vad det är för skräp. Sedan tänker man att det kanske kan vara roligt. Snart märker man dock att det inte är roligt för fem öre (eller ens tio). En dåligt gjord och dåligt agerad skräckkomedi med halvnakna snygga kvinnor. Det var kanske lite häftigt 1992, men det är inte häftigt idag. Bland de agerande ser vi David Carradine, vars ansikte vi lär känna igen även om namnet är obekant. Det räcker nog att skriva så mycket, tror jag.