Kafka (1991) har jag sett några gånger förut och nu ännu en. Jag skall väl säga att jag har läst det mesta av Franz Kafka, och det måste man ha gjort för att verkligen begripa den här filmen. Jeremy Irons spelar en i högsta grad fiktiv karaktär vid namn Franz Kafka (kanske borde han istället ha hetat “Josef K.” eller kort och gott “K.”?) vars liv sammanflätas med element ur de berättelser som Kafka skrev. Steven Soderbergh gör ett mycket bra jobb bakom kameran på alla sätt och vis. Till en början hade jag lite svårt för upplägget, men okej, det kan jag inte längre ha. Det här är helt enkelt en för trevlig film, för att man skall haka upp sig på småsaker. Som något av en “kafkakännare” kan jag lugnt påstå att det här är kafkaiskt. Det är väl just det som är själva meningen? Någon film om Kafka är det inte. Snarare än hyllning till honom, dvs., till hans berättelser. I övriga biroller ser vi exempelvis, för övrigt, Ian Holm, Armin Mueller-Stahl och Alec Guinness. Alltså: mycket trevlig film, även om den förutsätter att man verkligen är bekant med litteraturen, om man skall kunna förstå den.