Edmond (2005) är en förbannat bra film. Jag skäms inte för att säga det, trots att den verkar ha bemötts relativt svalt. Det här är en djup och psykologiskt matnyttig produktion. William H. Macy bevisar ännu en gång att han är en aktör att räkna med. Man gör något komplext med väldigt enkla medel, och man lyckas göra det komplexa subtilt och implicit. Det kräver visserligen en ansträngning från tittarens sida, på det sättet, men det ser jag inte som något negativt. Tvärtom, faktiskt. Allt gott.