JFK (1991) är en sådan där film som man skall ha sett helt enkelt. Men det betyder förstås inte att den nödvändigtvis är bra. Är den bra? Jodå, till och med det. Jag skulle kunna klaga lite på längden. Det här är 200 minuter film, och det dröjer nästan en timme innan man börjar leva sig in i handlingen. Sedan är väl titeln en smula missvisande, eftersom det här inte är en film om JFK, utan om mordet på honom. På det stora hela har jag dock ingen allvarlig kritik att komma med. Det här är bra film, och för all del allmänbildande. Oliver Stone presterar gott bakom kameran, även om jag inte är så förtjust i hans klippning (eller snarare frånvaro därav). Och framför kameran ser vi förstås väldigt många kända ansikten. Vad sägs om:

*Kevin Costner
*Tommy Lee Jones
*Kevin Bacon
*Gary Oldman
*Michael Rooker
*Jack Lemmon
*Joe Pesci
*John Candy
*Walter Matthau
*Donald Sutherland
*Vincent D’Onofrio

Till alla dessa namn kan vi väl också lägga till Martin Sheen som står för berättandet. En hel del känt gott folk inblandat i projektet alltså, och ett projekt som i sin tur visats otaliga gånger på teve – men som jag missat att ta del av. Ja, förrän nu, alltså. Jag är inte sådär oförblommerat entusiastisk, för det finns saker att anmärka på, och jag är inte riktigt säker på hur intressant filmen faktiskt är. Men den är bra, och den är sedd. Gott.