My Boy Jack (2007) visade sig vara mycket bra – bra över förväntan faktiskt. Det här är en film som borde nå en bredare publik tycker jag. Det är en verklighetsbaserad krigsdrama om Rudyard Kipling, eller snarare, om hans son som gick med i kriget under WWI. I huvudrollen som den sonen ser vi ingen mindre än Daniel Radcliffe, och han gör förmodligen sin bästa roll hittills. En underskattad liten pärla, vågar jag påstå!
11:14 (2003) är kanske inte ett mästerverk, men den är ganska bra i alla fall. Vanligtvis är jag väldigt förbehållsam när det kommer till dessa “mosaiska” filmer med olika livsöden som överlappar varandra, men det här är helt okej, i alla fall. Och vem kan motstå Hilary Swank, Ben Foster och Patrick Swayze? Inte jag i alla fall! Rätt bra.
Poultrygeist: Night of the Chicken Dead (2006) är en film av ett slag som jag sällan ser, nämligen splatter. Vanligtvis är dessa filmer så förskräckligt dåliga att de inte går att titta på, men här har man tänkt till en smula. Jag finner faktiskt att humorn är jätterolig emellanåt. Mer behöver förmodligen inte sägas, men den här filmen är riktigt bra, relativt till dess genre. Riktigt underhållande. Liten roll av Ron Jeremy piggar dessutom upp.
Birthday Girl (2001) är väl “sådär”. Den är inte särskilt bra, men den är inte heller ruskigt dålig. Medelmåttig, med andra ord. Jag ser inte riktigt vad syftet är, och slutet gör mig bara förvirrad. På intet sätt övertygande film alltså. Huvudrollen står Nicole Kidman för, och hon är bra, precis som alltid annars. Övriga roller att nämna, av Ben Chaplin och Vincent Cassel.
Hard Candy (2005) skall tydligen vara en bra film. Är den bra? Tja, jag vet inte riktigt. Den skildrar total sadism, där sadismen i slutändan också segrar. Jag har mycket svårt för det budskapet, både på ett emotionellt och intellektuellt plan. Dock bra skådespeleri, och jag imponeras över Hayleys magrutor. Hon spelas förresten av Ellen Page, och i rollen som offer för hennes sadism, ser vi Patrick Wilson. Bra eller anus? Jag måste nog säga anus. Temat och budskapet är alldeles överväldigande ondskefullt, även om filmen är väl skådespelad och så i övrigt.
What Love Is (2007) är en ganska bra film. Är det en dödssynd att säga det? Kanske. Andra verkar rörande överens om att det här är väldigt dåligt. Tja, jag medger att handlingen brister, och den saknar substans. Vad jag fastnar för är den rappa och ganska elokventa dialogen. Jag fastnar också för att man försöker (och till viss del lyckas) göra mycket med lite. Men okej, riktigt bra är den inte. Namn som skall nämnas är Cuba Gooding Jr., Matthew Lillard och Sean Astin.
Notes on a Scandal (2006) är en tekniskt sett välgjord och väl skådespelad film, men den lämnar en del annat att önska. Kanske är det bara jag, men handlingen verkar sakna substans. Vilket är temat? Vilket är budskapet? Vad handlar filmen egentligen om? Tja, den handlar om en vuxen kvinna som har en intim relation med en 15-årig pojke. Naturligtvis utmålas detta som värre än värst, vilket jag inte håller med om, men det ensamt är inte så mycket till handling, kanske? Nåja. Bra prestationer av Judi Dench, Cate Blanchett och Bill Nighy.
Nightwatching (2007) har potential. Den skulle kunna vara väldigt bra – men är det inte. En film om Rembrandt lät intressant. Att se Martin Freeman i huvudrollen lät också intressant. Man slås direkt av att filmen är vackert gjord, men den känslan försvinner efter runt en kvart eller så. Snart inser man att det är ihåligt. Det saknar substans, och man får svårt att skilja mellan fiktion och verklighet. Det här är bara, till slut, en enda röra av ytlig skönhet utan substans, och saknar en film någon som helst substans, då är den också fenomenalt trist. Det sammanfattar i mitt tycke den här filmen. Tröttsamt och trist.
Horton Hears a Who! (2008) är väl okej. Jag menar, man vet ju vad man får. Inga överraskningar eller så. Inget originellt eller ens särskilt intressant. Men det är ändå rätt okej underhållning, sådär när man inte orkar tänka och inte har något bättre för sig. Av dessa filmer vet man vad man har att vänta, och Horton Hears a Who! utgör inget undantag från regeln. Egentligen ganska medelmåttig film alltså, men okej, den är lite underhållande i alla fall. Och charmig. Röster hör vi av bland andra Jim Carrey, Steve Carell, Will Arnett, Dan Fogler och Jonah Hill.
Solstorm (2007) var kanske inte så bra. Nej, den var inte så bra. Det här är en typiskt svensk thriller, och det finns inte så mycket att tillägga tror jag. Jag blir snabbt väldigt trött på att man skall överspela på kristendomen, och det känns väldigt skevt, inte på grund av att kristendomen skulle vara god, men på grund av att Sverige är tämligen sekulärt. Möjligen fungerar det här som ströunderhållning, men det är i sådana fall allt. Trots huvudroll av Izabella Scorupco.
