Nightwatching (2007) har potential. Den skulle kunna vara väldigt bra – men är det inte. En film om Rembrandt lät intressant. Att se Martin Freeman i huvudrollen lät också intressant. Man slås direkt av att filmen är vackert gjord, men den känslan försvinner efter runt en kvart eller så. Snart inser man att det är ihåligt. Det saknar substans, och man får svårt att skilja mellan fiktion och verklighet. Det här är bara, till slut, en enda röra av ytlig skönhet utan substans, och saknar en film någon som helst substans, då är den också fenomenalt trist. Det sammanfattar i mitt tycke den här filmen. Tröttsamt och trist.