Darling (2007) sågs igår kväll, och den var som väntat en bra film. Den är i alla fall bra för att vara svensk, och det är väl i den kontexten man måste se den, för att bilda en lagom rättvis uppfattning. Jag skall inte göra någon hemlighet av att jag tog lite illa vid mig, men det berodde på personliga saker i mitt liv, och inte på filmen som sådan. Omdömet blir “bra för att vara svensk”. Om jag låter den konkurrera med internationell film blir omdömet förmodligen ett något svalare “helt okej”.