Den bästa sommaren (2000) var en film som min flickvän tipsade mig om, och visst är den bra. Ovanligt bra för att vara en svensk produktion av det här slaget, men visst finns det pärlor i havet av slem. (En analogi som har ett visst personligt och nostalgiskt värde för mig – om någon undrar.) Det här är inte en spektakulär film, men den är intelligent, och den har en viss charm som man har svårt att tillbakavisa. Men varför skulle man vilja göra det? Bara att se och låta sig underhållas. Helt okej.