Cineasten

We Own the Night (2007) var väl måttligt bra. Jag hade förväntat mig mer – inte mycket mer förvisso, men i alla fall fullvärdig underhållning. Inte ens det levererar den här filmen, om man frågar mig. Handlingen? Den utnyttjar alla klichéer som tänkas kan, utom den obligatoriska kärlekshistorien. Alltid något plus, kanske. För övrigt handlar filmen om en massa poliser som förtrycker snälla handelsmän, inte sant? Jag antar att Joaquin Phoenix och Mark Wahlberg presterar gott i sina respektive roller, men de har presterat bättre, i bättre filmer. Robert Duvall är bra, men det är han också alltid. Eva Mendes roll är ganska perifer, vilket kanske är för det bästa eftersom jag aldrig gillat henne. Nåja. Det jag ville säga om den här filmen har jag sagt nu. Medelmåttigt.

Dokumentären Life After People (2008) visar vad som skulle hända med civilisationen om människan plötsligt försvann ifrån den. Vissa saker var lite intressanta, och filmen är ju bra gjort. Min kritik består i det högst osannolika scenariot. Hur skulle alla människor kunna dö ut, samtidigt som alla byggnader och allt djurliv (till och med husdjur!) förblir opåverkade? Det har filmen inget svar på, och det har inte jag heller. Ändock lite intressant, men tyvärr inte fullt så intressant som det hade kunnat vara.

Tja, Justice League: The New Frontier (2008) var väl lite töntig. Men å andra sidan är det väl en barnfilm också. Jag såg den ändå bara som i förbigående, så det var ju inte som att jag hade väntat mig något särskilt. För den skull blir jag kanske påhoppad av många fans – men det kan inte hjälpas! Röster hör vi av bland andra Miguel Ferrer, Neil Patrick Harris, Lucy Lawless och Brooke Shields.

Don Juan DeMarco (1995) är bra film, helt klart. Kanske når den inte riktigt ända fram, men det känns onödigt att anmärka på petitesser. Johnny Depp och Marlon Brando presterar gott. ‘Nuff said, egentligen.

Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street (2007) är såklart ett “måste” att se. Just nu har filmen plats 156 bland IMDb:s topp 250 filmer, så jag antar att allmänheten har blivit positivt överraskad. Eller positivt inställda, såsom de förväntades vara, kan tänkas. Själv känner mitt beröm visst förbehåll. Jag är inte så förtjust i musikaler och skulle ha gillat filmen mycket mer om man hade struntat i det konceptet. Ändå ger det ett mått av den där särskilda känslan av Tim Burton som man naturligtvis inte får gå miste om! Stämningen är härlig och filmen är trots allt underbart vackert gjord. Johnny Depp gör en bra huvudroll, och i birollerna är alla skådespelarna bra, inkluderat Helena Bonham Carter, Alan Rickman, Timothy Spall och Sacha Baron Cohen. Den sistnämnde herren var kanske ett otippat kort, men han fungerar jättebra trots allt. Även om det här inte blir min “favorita” Burton-film, är det enda bra sådan, det måste ju erkännas. Har alltså i stort sett inget negativt att komma med. Härlig film som säkert kommer att ses om inom den närmsta framtiden.

The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford (2007) är riktigt bra. Den är långt bättre än jag hade väntat mig, eftersom jag inte är så förtjust alls i westernfilmer. Det här kan man svårligen betrakta som en “western” dock. Det är en vacker drama satt mot sin tids bakgrund. Och med 2½ timme i längd skulle jag inte ha velat att den vore kortare. Ärligt talat: jag ser gärna om den någon gång. Brad Pitt gör en förbaskat bra roll, och överraskande nog gör Casey Affleck en snudd på mästerlig prestation. (Även Sam Rockwell är bra förstås.) Här finns inget att klaga på, och inga halvmesyrer att släta av omdömet med. Riktigt bra film – snudd på mästerlig.

Hitman (2007) var som väntat väldigt bra. Särskilt bra kan den te sig eftersom jag måhända är den “rätte” tittaren för den. Jag formligen älskar “en man mot hela världen”-koncept. Finns vissa småsaker jag skulle kunna anmärka på, men vad tusan, jag låter bli. Det finns ingen mening med att poängtera att även solen har sina fläckar. Det här är väldigt bra film. Timothy Olyphant gör sig bättre i huvudrollen än väntat. Jag kan bara konstatera, att agent 47 aldrig var så skicklig när jag spelade spelet.

Bee Movie (2007) var ungefär vad jag hade väntat mig. Trots allt är dessa 3d-animerade filmer ungefär likadana allihop, med ett par få undantag. Låt mig säga att jag inte alls är särskilt förtjust i förmänskligandet av djur på det här sättet. Det ter sig banalt i mina ögon, men okej, man vet ju vad det är så man kan väl inte klaga på det, om man ändå bestämde sig för att se det. Hur som helst fungerar det väl som billig underhållning för att slå ihjäl 1½ timme, men då menar jag faktiskt billig. Helst undgår jag att se om det, om man uttrycker det så. Många kända röster hör vi förvisso. Exempelvis:

*Jerry Seinfeld
*Renée Zellweger
*Matthew Broderick
*John Goodman
*Chris Rock
*Kathy Bates
*Larry King
*Ray Liotta
*Sting
*Oprah Winfrey
*Rip Torn

Ja, det där var väl hälften av rösterna, i princip. Hur som helst: det bästa är hur man Liotta figurerar i handlingen. I alla fall i mitt tycke. Jag är som sagt inte den rätte tittaren för det här slags film.

Så har man sett Tau ming chong (2007) eller “The Warlords” som den också heter. Något att klaga på har jag inte. Det här är en mycket stilig och gripande krigsfilm, även om den kanske inte når ända upp till cineasthimlens trappsteg. Jet Li presterar gott och en aning annorlunda i huvudrollen. Överlag bara gott, alltså.

Dokumentären Absolute Zero (2008) av PBS NOVA blev den första filmen jag såg, ifrån det nya året. Lite underligt att det blev en dokumentär, men nåja, det kan väl kvitta lika. Hur som helst är det en lagom intressant film i alla fall, såsom alla NOVA-filmer är.