Som väntat var Carlito’s Way (1993) en bra film. En mycket bra film till och med. För all del – det kan nog tänkas vara en av Brian De Plamas absolut bästa filmer faktiskt. Om inte den bästa, så åtminstone en av dem. Med 140 minuter är det förstås en tämligen lång film, men det märker man inte av särskilt mycket. Handlingen är helt klart duglig även om den väl inte är direkt originell, och man blandar gangsterlivet med psykologiska intriger på ett helt klart tilltalande sätt. En hel del bra skådisar medverkar förstås också. I huvudrollen ser vi en Al Pacino som gör en mycket bra prestation, men när gjorde han något annat? Jag måste säga att Sean Penn är sig väldigt olik dock. På gott och ont förstså – jag är inte riktigt säker på vilket själv. Men hans medverkan kan jag ju inte rimligtvis klaga på i alla fall. I mindre biroller ser vi Luis Guzmán och en ung och korpulent Viggo Mortensen. Nåja, förhållandevis ung är han åtminstone. Summa summarum är Carlito’s Way en välgjord film som det enbart är en njutning att se. Rekommenderas varmt till de få som inte redan har sett den.