Jag såg In the Mouth of Madness (1995) efter att många rekommenderade den. Vissa saker tyckte jag mig känna igen, så kanske har jag sett en trailer eller något liknande någon gång. Hur som helst är det en helt okej film, i alla fall om man gillar dessa “old school”-skräckisar. Själv är jag tveksam till genren, men just det här exemplaret var helt okej. Just den psykologiska biten gjorde den intressant för mig som annars inte är så fascinerad av filmer av det här slaget. John Carpenter känner man igen, om man säger så. Vem skulle annars ha kunnat göra en film som denna? I huvudrollen ser vi Sam Neill som gör respektabelt ifrån sig. Ungefär som han brukar göra med andra ord. I mindre biroller figurerar Charlton Heston och Frances Bay. Den gamla tanten Bay är inte död än! Hon går inte av för hackor tydligen, och ej heller i filmbranschen. In the Mouth of Madness är löst baserad på texter av H. P. Lovecraft – och då menar jag löst. Det omnämnandet kan dock direkt förklara vad det här rör sig om.