The Human Sexes (1997) är en mycket intressant dokumentärserie i sex delar av Desmond Morris. Mer behöver dock förmodligen inte sägas - har man inte redan koll på Morris så borde man ha det. Mannens forskning är inget mindre än spektakulär. Och vad annat kan sedan sägas om hans arbeten, än det?
Omsider blev jag väl “tvungen” att se The Devil Wears Prada (2006) som trots allt var överraskande underhållande. Lagom utstickande film med i slutändan tämligen charmanta karaktärer. Meryl Streep och Stanley Tucci gör naturligtvis bra prestationer som de sedvanligt och nästan undantagslöst gör. En mycket söt Anne Hathaway ser vi i en mycket söt huvudroll, och hon gör bra ifrån sig. Till min förvånan har jag inget alls att klaga på, även om filmen måhända var lite väl förutsägbar. Slutet hade jag stenkoll på redan ifrån ruta ett, men okej, det är väl något av en bisak egentligen. Charmig underhållning vankas, så jag skall inte ostensivt peka ut smärre skavanker.
Jag medger att City by the Sea (2002) är ganska bra. Förvisso finns inget som helst originellt med den, men den bärs upp av formidabla skådespelares prestationer - bland dem främst Robert De Niro och James Franco. I en för övrigt helt okej biroll ser vi även William Forsythe. Dock kan man inte säga alltför många bra saker om det här, eftersom man inte har så mycket substans att arbeta med. I grund och botten är det här en ganska anonym film som man säkert glömmer bort lika snabbt som man ser den. Jag fokuserar mig alltså, optimistisk som jag är, på det som är bra. Dvs. på insatserna av De Niro och Franco.
AVPR: Aliens vs Predator - Requiem (2007) är inte en särskilt bra film. Det måste faktiskt sägas. Man har klätt den naken ifrån allt vad handling heter, och istället fyllt den med idogt pang-pang utan rim eller reson. Som tittare kan man hela tiden förutse allt som kommer att hända, och åtminstone jag själv saknade den historia som ettan byggdes på. Ja, handling alltså. Det där som den här filmen i allt väsentligt saknar. Alla mina förhoppningar (oavsett hur få) om en värdig uppföljare krossades resolut redan efter femton minuter eller så. Jag har inte direkt någon lust att se om det här tramset. Vågar inte påstå att det ens är värt att se, annat än som ren strötittarunderhållning. Medelmåttigt.
Nåja, Martian Child (2007) är väl en helt okej film. Den är förvisso på intet sätt originell eller särskild, men den är i alla fall välgjord och halvt om halvt genomtänkt. Främst bör nämnas att John Cusack gör en av sina bästa prestationer i dess huvudroll. Utöver det är filmen helt okej över huvud taget, men den brister lite i dess anonymitet. Det finns inget med den som håller intresset brinnande, eller inte just mitt intresse i alla fall. Dock som sagt tekniskt sett bra, så jag skall inte kverulera i onödan. Helt okej.
Alvin and the Chipmunks (2007) är verkligen ett lågvattenmärke av sällan skådat slag. Åtminstone är det sällan jag själv skådar så här genomruttna filmer. Jag har inget förskonande att säga om den. Inget alls. Trots roller av Jason Lee, David Cross och Justin Long. Det här är till och med dåligt inom familjefilmernas kategori. Nog sagt!
Wristcutters: A Love Story (2006) visade sig vara över förväntan bra. Det är en riktigt bra film, faktiskt. Subtil svart humor, fantasifullhet, intelligens, och en god portion underhållning. Jag kan inte säga annat, än att jag tyckte om den. Patrick Fugit gör en respektabel huvudroll, och i biroller ser vi exempelvis Tom Waits och Will Arnett. Alltså: bra film.
Across the Universe (2007) är säkert en bra film, och den uppfattas säkert som en sådan - av någon som gillar musikaler. Själv hör jag tyvärr inte till den kategorin. Jag medger att skådespeleriet är bra, och att filmen är fantasifull med en hel del vackra scener. Däremot begriper jag inte riktigt om filmen faktiskt handlade om något särskilt. Det tycks mig helt enkelt som att man tagit en medioker plot och satt den mot bakgrund av krystad dans och musik. Nej, jag kan inte påstå att jag gillade den här filmen direkt. Men det kanske den gör, som uppskattar filmer av det här slaget. Låt oss i alla fall konstatera att den faller platt ur ren handlingsaspekt. Roller av bland andra Salma Hayek, Eddie Izzard och Bono.
Jag kan bara konstatera att The Jesus Factor (2008) inte var fullt så intressant som jag hade tänkt mig, men väl sevärd ändå. Övriga kommentarer är egentligen överflödiga. Lagom sevärt i alla fall, alltså.
Blood Car (2007) var lika bra som väntat - och kanske ännu bättre. Det är en av de bättre skräckkomedier jag sett över huvud taget, och den bästa independent - filmen jag sett på ett bra tag. Jag skall dock inte breda ut mig om handlingen, så vad gäller den får ni förkovra er själva. Mike Brune gör en förvånansvärt bra huvudroll, och i biroll ser vi en bra Anna Chlumsky som jag för övrigt var kär i, när jag var liten. Vad gäller fantasin och humorn kan den här filmen bara rekommenderas. Vad gäller det andra… äsch, det finns inget annat. Fantasi och humor - det är Blood Car.
