Man får medge att The Great Debaters (2007) är en mycket bra film. Den rekommenderas varmt. En på verklighet baserad drama som både är intressant och ganska rörande. Denzel Washington gör en finfin prestation i huvudrollen, och likaså bakom kameran – för han både regisserar och skådespelar. I biroll ser vi för övrigt Forest Whitaker. Så mycket mer har jag inte att säga om filmen den här kvällen, så det får bli omdömet enbart: mycket bra.
Mitt ex sade att Hollow Man (2000) var en dålig film, så jag såg den aldrig – förrän nu. I det här specifika fallet hade mitt ex trots allt rätt. Det här är en dålig film. Visst är handlingen en smula udda, och visst är de grafiska effekterna en smula roliga, men därutöver finns inget som är särskilt bra med det här. Paul Verhoeven gör helt klart en av sina sämre filmer i och med Hollow Man. I korthet är handlingen denna: en man hittar på ett sätt att göra levande varelser osynliga, och utsätter sig själv för ett experiment utan myndighetens tillåtelse. När experimentet visar sig framgångsrikt stängs han in i labbet av sina kolleger, som inte begriper eller vill begripa vidden av upptäckten. Den osynlige mannen försöker då mörda kollegerna, men de vill inte bli mördade, så de bekämpar honom – och det hela slutar som väntat. I och med den summeringen slipper ni se filmen om ni inte redan sett den. Roligare än så blir det helt enkelt inte. Kevin Bacon gör en trist huvudroll.
The Legend of Bagger Vance (2000) är ännu ett exempel på en sådan film, som jag inte sett tidigare på grund av att mitt ex sade att den var dålig. Tyvärr litade jag uppenbarligen lite väl mycket på hennes omdöme, för det här är ju en bra film. Robert Redford kan tydligen inte bara skådespela utan även regissera. I delade huvudroller ser vi Will Smith visavi Matt Damon. Bägge aktörer presterar klanderfritt, får man medge. Det finns många sportdramor som går ut på att den minst tippade spelaren tar hem pokalen, och som vanligt finns det alltid någon klichéartad romans i bakgrunden. Skillnaden ligger kanske i att den här filmen är mer trovärdig än många av de där andra, såväl som att den faktiskt handlar ännu mer än en mans inre resa, än en golfares yttre. Visst finns här lite väl många klichéer, men vad spelar det egentligen för roll? Filmen bär ändå, i mitt ringa tycke. Trevliga biroller av Charlize Theron, Bruce McGill och Joel Gretsch.
Handlingen i Renaissance (2006) låter onekligen intressant, eller åtminstone tycker jag själv det. Så här beskrivs den på IMDb:s hemsida:
In 2054, Paris is a labyrinth where all movement is monitored and recorded. Casting a shadow over everything is the city’s largest company, Avalon, which insinuates itself into every aspect of contemporary life to sell its primary export — youth and beauty. In this world of stark contrasts and rigid laws the populace is kept in line and accounted for.
En futuristisk dystopi med andra ord – och sådana brukar jag gilla. Men jag lyckades aldrig få något grepp om den här filmen. Kanske beror det på animationen, om vilken man kan ha vitt skilda meningar. Själv gillade jag inte hur den här filmen gjordes, även om det nu tog sex år att skapa den. Jag upplever snittet som störande och svårtillgängligt. Mer kan jag inte riktigt säga om Renaissance, just därför att hela grejen verkligen bara passerade mig över huvudet. Kanske ser jag om den någon gång, men för närvarande blir betyget helt enkelt uselt. Handlingen som sådan är inte usel, men animationen som gör den så dunkel och svårbegriplig däremot. Bland rösterna finner vi några kända namn, såsom Daniel Craig, Jonathan Pryce och Ian Holm.
Är det meningen att man skall skriva något bra om Mr. Woodcock (2007) eller så? Jag hoppas inte det. Jag lyckas nämligen inte hitta något bra någonstans i den här filmen, att nämna. Filmens sensmoral är i slutändan att det är okej att förstöra för förstörandets skull, och irritationen längs vägen känner inga gränser. Billy Bob Thornton gör sin mest irriterande karaktär någonsin, och vad gäller Seann William Scott… tja, han gör sin sedvanliga rolltolkning förstås. Kan han göra annat? Biroller av Susan Sarandon och Ethan Suplee gör inget för att förbättra situationen. Det här var helt och hållet besvikelse, även om jag nu inte hade några större förväntningar ifrån första början, på en film av det här slaget.
Death Sentence (2007) visade sig vara en mycket trevlig film på ett måhända lite uttjatat tema: hämnd. Å andra sidan är det ett tema jag finner intressant, och som bäddar för känslomässig inlevelse. Lyckligtvis försöker inte filmen moralisera, så att säga, kring hur huvudpersonen agerar. Den säger vare sig bu eller bä om hans handlanden, men jag för egen del ser det som skipad rättvisa. Ja, även om jag förstås inte är anarkist eller beundrare av godtyckligt dödande (men filmen porträtterar heller inte vare sig anarki eller godtyckligt dödande). Kevin Bacon presterar finfint i huvudrollen, och en trevlig biroll görs av ingen annan än John Goodman. Därutöver liten miniroll av Edi Gathegi. Något särledes negativt har jag inte att säga. Måhända är filmen lite väl anonym och icke-originell, men det kommer den undan med. Helt okej film.
The Man from Earth (2007) är som alla redan vet en fenomenal film. Nåja – alla som har sett den vet det. Det finns tyvärr inte särskilt många av dessa superba minimalistiska “independent”-filmer, men här är åtminstone ett exemplar. Eftersom jag är mycket intresserad av filosofi och psykologi, är jag måhända också den idealiske tittaren för en film som denna. Det finns inget negativt att säga, inget alls. Perfektion.
Jag skulle ha sett Mercury Rising (1998) redan sommaren 2002, men det blev inte så. Den låg hela tiden i högen bland filmer att se, när jag var hos mitt ex i Vallentuna. Skälet till att den aldrig sågs? Mitt ex tyckte inte att det var en särskilt bra film. Vad tycker jag? Jag tycker att den är okej. Bruce Willis presterar helt okej i huvudrollen, och Alec Baldwin funkar väl för sin del i sin biroll. På ytan är det här bara en vanlig actionrulle som vilken som helst, men det finns ett par moraliska ställningstaganden som jag fäste mig vid. I förstone porträtteras NSA som en ond myndighet. Jag är beredd att hålla med om den saken. Sedan, och främst, tar filmen ställning mot nyttomoralidén enligt vilken det är okej att mörda ett par få om det kan rädda många. Att övervakningssamhället är ett ont, och att även mord är ett ont oavsett varför man mördar – det är två implicita moralkakor åtminstone jag själv uppskattar. Därför säger jag ändå att den här filmen var snäppet bättre än en vanlig anonym actionrulle. Den har lite mer än bara explotioner och eldstrider. Dessutom har den förstås trevliga biroller spelade av Chi McBride och Peter Stormare.
När jag nu skall skriva något om Gone Baby Gone (2007) känner jag mig lite kluven. Jag medger att filmen är välgjord och väl skådespelad. Men en del av mig vill säga att hela handlingen är ointressant, och att filmen lämnar tittaren tämligen apatisk och kanske till och med rastlös. En annan del av mig vill säga att filmen ändå är ganska vacker, och att handlingen utspelas väldigt effektivt trots att den egentligen saknar substans på många sätt. Så, man får nöja sig med ett ambivalent omdöme i det här fallet. Morgan Freeman och Ed Harris gör finfina prestationer framför kameran, men sedan när skulle de inte ha gjort det? Jag reagerar en smula på att Harris har blivit gammal så att säga. Han ser äldre ut här, än när jag såg honom senast. Bakom kameran presterar Ben Affleck helt okej – uppenbarligen är han en fullt duglig regissör, precis som han är en fullt duglig skådespelare. Brodern Casey Affleck gör en bra huvudroll. Att se Edi Gathegi i en biroll var lite skoj, eftersom jag bara sett honom i en viss doktorsroll tidigare (och vilken teveserie jag menar får ni lista ut själva). Slutligt omdöme blir ändå “helt okej”, trots att jag är osäker på vad jag skall tycka om handlingen och tempot. Men nåja. Helt okej.
Tja, att Simon Says (2006) skulle vara en medioker slasherfilm visste jag redan ifrån början. Jag var bara lite nyfiken på hur Crispin Glover skulle prestera i huvudrollen. Tyvärr inte särskilt bra får man konstatera. Han verkar ha lagt på sig några kilon också, sedan jag såg honom senast. Nåja, här finns inte så mycket att säga. Skräp i stort sett.
