Det kanske bara är jag som inte blev så imponerad av Ôdishon (1999), eller “Audition” som är filmens engelska titel. Visst är det en välgjord och i slutändan lagom intressant film, men… åtminstone jag själv tappar efter ett tag suget. Om det inte vore för slutet, som jag inte skall berätta om – då kunde det här vara som vilken klichéartad kärleksfilm som helst. När man nu väl sett klart filmen får man medge att den var intressant, men jag skulle gärna ha varit medveten om det intressanta medan jag tittade på den också. Nåja, filmen är sedd i alla fall.