No Country for Old Men (2007) är en helt okej film. Den är en smula udda, men det är otroligt vad man kan åstadkomma, trots att man utelämnar bakgrundmusiken. Bröderna Ethan och Joel Coen tenderar att göra väldigt bra film, och inte har de misslyckats i det här avseendet. Däremot har filmen just nu placeringen 14 bland IMDb:s topp 250 filmer. Det är absurt att vilja klassa det här som den 14:e bästa filmen genom tiderna – så bra är den inte. Jag vet inte om jag över huvud taget skulle vilja placera den på listan. Hur som helst, det var nu länge sedan jag såg Tommy Lee Jones i en roll, och här fungerar han ju helt okej såsom sedvanligt. Däremot vågar jag inte påstå att han är en sådär särskilt bra skådespelare. Att låta Woody Harrelson spela en av rollerna var kanske otippat men lyckat. Jag har på sistone börjat gilla den mannens agerande mer och mer. Andra mer anonyma ehuru aktiva skådespelare är Javier Bardern och Josh Brolin. Men vad skall man säga om den här filmen egentligen? Att döma av betyget på IMDb verkar den astronomiskt överskattad. Det här är inte bland de 14 bästa filmerna någonsin, och det är inte ens bröderna Coens bästa film. En helt okej produktion är det – men mer vågar jag inte påstå.