Jag missade att se Calendar Girls (2003) när den kom ut, men det tog jag igen nu. Lite sent måhända, men bättre sent än aldrig! I alla fall när det gäller just den här filmen, som ju faktiskt är charmig och lagom gripande. Med en bra idé, lite friskt mod och en “can-do-attitude” kan man komma långt, och det tjänar om inte annat den här filmen till att påvisa. Den är ju baserad på verkliga händelser, om det undgått någon tittare. Samtidigt känner jag viss avsmak inför hur kalenderflickorna behandlas av somliga människor som anser att naken hud är omoralisk. Alla människor har naken hud. Det är något man föds med, och något som är bra. Att kalla den syndig eller omoralisk, det är lite som att omfamna den där idén om människans “ursprungliga synd”. I skuggan av den vore vi alla värdelösa, och det enda rätta vore om vi levde plågsamma och destruktiva liv. Här är dock ett gäng damer som inte har lust att leva på det sättet, och som gör något åt saken. Myspys. Helen Mirren gör en bra huvudroll, precis såsom väntat.