Jag har velat se Ray (2004) länge – ända sedan den kom ut till och med. Först nu har det blivit av. Det är inte så att jag är ett särskilt fan av Ray Charles musik, men jag gillar dessa biografiska dramor, som också är lite allmänbildande. För första gången har jag i alla fall fått se Jamie Foxx prestera en helt klanderfri rollprestation. Bara det är trevligt. Historien om den socialt handikappade och tillika blinde musikern är intressant, om än till en viss gräns. Det handlar mycket om problem med kvinnor och droger. Överraskande element finns det inga, men det är å andra sidan inte heller syftet. Filmen är dokumenterande, inte driven av någon genomtänkt fiktiv plot. Jag får säga att den är välgjord, väl skådespelad och intressant. Bra film, kort och gott. Biroll av Warwick Davis.