Då har jag sett klart på alla avsnitten av den första (och hittills enda) säsongen, av Boston Tea Party (2007), något försenat kan man väl säga. Tio avsnitt om 45 minuter styck = 7½ timmar. Det är en del, ändå, och jag medger att man blir lite less på programmet efter att man mer eller mindre streckkollat på avsnitten. Förutom den saken är det dock en bra serie. Den är underhållande, och den är dessutom en smula läraktig. Jag har i alla fall tagit till mig en del kuriosakunskap på resans gång. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har “gjort det igen” så att säga. Trevlig serie.