Mitt främsta skäl för att se Surviving Picasso (1996) var helt enkelt detta: att få se konstnären spelas av Anthony Hopkins. Och naturligtvis lyckas Hopkins alldeles utmärkt i rollen som den socialt handikappade kommunisten. Det är helt och hållet hans prestation som bär upp filmen, och den bärs ganska högt ändå. I mindre biroller ses även Julianne Moore och Dominic West som gör okej prestationer, de också. Så ett citat direkt ur hästens mun, dvs. den spelade hästen som skildras i filmen:

I make a lot of mistakes, and so does God. He makes a duck, and then an elephant, and a squirrel, and a whale… like me. He’s tried everything, like me. He has no style. Style only comes after you’re dead.

Skoj, skoj. Trevlig film.