Till slut har jag sett X-Men (2000) som jag mer eller mindre undvikit ända sedan den kom ut. Jag var helt enkelt övertygad om att den var töntig, ett intryck som kanske färgades av en gammal klasskompis förtjusning över den. (Det var, låt säga, en väldigt töntig klasskompis.) Och låt vara – det är en töntig film. Hur skulle det kunna vara något annat? Men det är inte så töntigt att man vill gömma ansiktet i händerna i alla fall, och i strötittarsyfte är det okej underhållning. Hugh Jackman gör väl en okej huvudroll förmodar jag, och det gör även Ian McKellen och Halle Berry i sina respektive roller. Vad gäller Bruce Davison tycker jag alltid att han verkar så sliskig, men utöver det personliga intrycket gör han sig väl okej. Ingen större entusiasm alltså, men X-Men är ett okej sätt att slå ihjäl lite tid med. No more, no less.