Safe (1995) är en udda film, och jag är inte säker på mitt omdöme. Är den bra eller dålig? Tja… jag vet faktiskt inte riktigt. Jag vill gärna se det som något slags angrepp på irrationell ovetenskaplig new age-terapi, och det kan man förstås med visst fog göra, men det är verkligen inte filmens handling, vare sig i plot eller tema. Den handlar om… det här. Hur som helst får jag väl åtminstone medge att Julianne Moore gör bra ifrån sig, även om jag inte är sådär väldigt förtjust i henne överlag. Men det här är en film som jag verkligen inte kan fälla något omdöme om. Apati – det kanske är ett dåligt tecken?