Nu har jag till slut sett det nära 3 timmar långa eposet The Thin Red Line (1998). Jag såg aldrig filmen när den kom, för folk sade att den var dålig. Var den dålig? Nejdå. Den är välproducerad och alla gör bra ifrån sig. Måhända har man gjort den lite väl lång, och den känns emellanåt ganska tradig, men några allvarliga klagomål har jag inte att komma med. Att filmen inte per se kritiserar kriget är lite synd, men åtminstone är den inte ett hyllande därav. Hur filmen sedan står sig i jämförelse med originalversionen ifrån 1964, det vet jag inget om. Förmodligen grundmurat, om jag gissar rätt. En hel del kända aktörer medverkar förstås:

*Adrien Brody
*James Caviezel
*George Clooney
*John Cusack
*Woody Harrelson
*Jared Leto
*Nick Nolte
*Sean Penn
*John C. Reilly
*John Travolta

En lagom imponerande lista, måhända? Mitt enda problem med filmen är egentligen det subjektiva intrycket ifrån min sida: jag blev uttråkad när den nått halvvägs igenom. Mycket kan man säga om det här, men att tempot är snabbt, det vore en lögn. Tempot är segt som sirap, för att röra sig om en krigsfilm! Men verklighetsbaserade krigsfilmer är alltid intressanta, och så även denna. Slutbetyget blir ändå bara “okej”.