Jag misslyckas att se meningen med Final Destination 2 (2003) men det kan ju bero på att en sådan mening inte är menad (no pun intended). Inget nytt i förhållande till första filmen, men åtminstone har man inte gjort det till en helt ny handling, oberoende av den tidigare. Man får vad man förväntar sig, men är det bra? Mja. Det blir en smula andefattigt till slut, men jag antar att filmerna fyller dess funktion. Jag har inget emot det här, egentligen. Det är okej. Men det är inte mer än okej, och jag irriterar mig fortfarande över temat: determinism och gudomlig intervention.