Nu är jag inte längre ensam i världen om att inte ha sett Citizen Kane (1941). För nu har jag ju sett den, för vad det kan vara värt. Jag vill minnas att ARI rekommenderat filmen för dess, skall man säga, kapitalistiska plot. Och en sådan har den väl i och för sig. Det här är en berättelse av ett slag som helst enkelt inte förekommer i dagens filmvärld, vilket är synd, men vilket fortfarande har sina förklaringar. Jag kan svårligen njuta av en film så gammal som denna. Den är snarare så tekniskt och estetiskt undermålig att man skrattar åt scener menade att vara allvarliga. Detta med dagens mått naturligtvis – för sin samtid var den säkert välgjord. Jag var inte med på 40-talet så jag kan inte sia om dess samtida bemötande och prestanda, men jag vet ju hur populär den är. Orson Welles genombrott både som regissör och skådespelare. Jag kan bara säga att filmen på grund av dess undermålighet tråkade ut mig. Berättelsen är det inget fel på, och samtidens ögon såg förmodligen inte de fel jag nu ser. Just nu placeras den som nummer 25 bland IMDb:s topp 250 filmer. Så generös vill jag verkligen inte vara. Manuset är bra, men därutöver kan jag inte uppskatta filmen gentemot dagens standard.