Så har även jag sett Love Actually (2003). Jag är vanligtvis ganska reserverad när det kommer till romantiska komedier, och särskilt då sockersöta exemplar som denna. I slutändan lyckades filmen dock bygga upp den själaglada stämningen ganska bra. Det här är om något en “feel good”-film. Kanske beror det en hel del på de många skickliga skådespelarna som medverkar. Jag skall inte kommentera deras individuella insatser, eftersom varje karaktär är lagom anonym i det stora sammanhanget, men i alla fall en lista:

*Bill Nighy
*Colin Firth
*Liam Neeson
*Emma Thompson
*Martin Freeman
*Keira Knightley
*Hugh Grant
*Laura Linney
*Alan Rickman
*Billy Bob Thornton
*Rowan Atkinson
*Claudia Schiffer
*Denise Richards

En äkta kändiskavalkad minsann, och de många välrenommerade namnen är kanske halva skälet till filmens popularitet? Jag har ärligt talat aldrig varit så förtjust i dessa mosaiska episka berättelser där olika livsöden länkas samman mot slutet. Det brukar te sig osammanhängande och tramsigt, men här är det inget man tänker på direkt. Jag gillade filmen, det sticker jag inte under stolen med. Det här är en charmig och trevlig produktion. Tyvärr är den samtidigt fruktansvärt ytlig, och spelar mer på fysisk skönhet än kärlek (vilket inte är ett problem alls, förutom att filmen implicerar något annat). Nåja, jag har inget mer att säga. En överlag bra film. Inte sensationell, men bra, och mycket trevlig om man är lite nedstämd.