Nu har jag tittat på Gattaca (1997). Den har kallats för 90-talets mest underskattade film. Själv förmodar jag att den som kallar filmen för det, i sin tur har överskattat den. Intrycket är blekt trots att handlingen har potential. Kopplingar till rasbiologi och transhumanism är inte direkt långsökta, men fortfarande lyckas jag inte hitta någon större drivkraft i filmen. Den masar fram i morgontofflor med sömnig blick. Även om handlingen är allt annat än sömnig, är det hur produktionen får den att verka. (Sedan är jag förstås en rasbiologins fiende, men transhumanism har jag inga invändningar mot.) I delad huvudroll gör sig Jude Law och Ethan Hawke helt okej. Uma Thurman fungerar i periferin. Intrycket blir till sist svagt, trots den nämnda potentialen.