Så har jag liksom alla andra före mig sett Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb (1964). Det känns som att jag borde säga en hel del om den, men någon djupsinnig analys får i brist av tid och lust utebli. Filmen var säkert mycket mer aktuell och fascinerande när den skapades, både med tanke på kopplingarna till nazismen och rädslan för globalt kärnvapenkrig. Men dessa ting är vi förstås inte förskonade idag heller, men vi är inte så rädda för vare sig nazism eller kärnvapen kanske. Det är ämnen som var mer aktuella år 1964 än idag, om man säger det så. Vilken betydelse filmen hade när den kom ut har jag svårt att sia om, men Stanley Kubrick har gjort en film som onekligen står sig fint mot den samtida filmkulturen, och Peter Sellers gör en utmärkt prestation i huvudrollen. “It would not be difficult, Mein Fuhrer. Nuclear reactors could… I’m sorry, Mr. President.” Huvudsakligen enbart gott betyg alltså, med tanke på filmens ålder. Just nu är den placerad som nummer 22 bland IMDb:s topp 250 filmer. En sådan placering skulle jag emellerid inte våga ge den.