Då har jag sett den halvlånga Letters from Iwo Jima (2006) som ju också blivit en allmänt ansedd film. Den håller just nu plats 151 bland IMDb:s 250 högst rankade filmer. Förtjänar den en sådan placering? Tja, kanske det. Den är välgjord och skildrar den japanska sidan av kriget, som ju inte exponerats lika mycket som den amerikanska. Clint Eastwood visar ännu en gång att han är en skicklig regissör. Man talar i princip enbart japanska, vilket ter sig naturligt, men som ändå gör filmen en smula mer svårkollad än annars. För mig åtminstone, som inte behärskar det språket. Naturligtvis hör Ken Watanabe hemma i produktionen, och gör en skaplig roll.

Min kritik riktar sig inte mot filmen som sådan. Den är bra och klart sevärd. Jag måste bara i samband med filmen nämna den “fetischism” för japansk kultur som har etablerat sig i väst. Det här är en kultur som hyllar självmordet. I ärlighetens namn hade japanerna kunnat göra kriget enklare, genom att de bara tog livet av sig själva. Det är ju det som är “värdighet”, inte sant? Japansk dödsfetischism är obehaglig, men det är ju inte en kritik av filmen. Den visar bara vad som hände, i den mån den är korrekt, och det skall vi inte ta ifrån den. Bra film – men värd plats 151 på listan? Tveksamt.