Nu är jag inte längre den ende i hela världen som inte sett Le fabuleux destin d’Amélie Poulain (2001). Vanligtvis är jag kräsen när det kommer till franska filmer, men det här är ju trots allt en vida uppskattad produktion – som innehar plats 38 bland IMDb:s topp 250 filmer, till och med. I Sverige är den förstås mer känd under titeln “Amelie från Montmartre”. På många sätt är det här en stereotyp fransk film. Vi har konstnärerna, vi har caféerna, och vi har den allestädes närvarande dragsspelsmusiken i bakgrunden. Den där somrigt gladlynta stämningen är väl också något av ett franskt “trademark”. Men den här filmen är faktiskt mer än en färgglad och charmig kärlekshistoria. Dialogerna är vackra och fantasirikedomen är beundransvärd. I synnerhet porträttet av Amelie är spännande, och romantiken är inte den där irrationella sexualexponerade sorten. Allt som allt blir filmen kort sagt lysande, även om jag tycker att det är jobbigt att se film där jag inte förstår de språk som talas. Att jag till slut inte “faller pladask” för den, som många andra, beror nog mer på min personliga smak än på att det här skulle vara undermålig film. Det är det inte. Regi av Jean-Pierre Jeunet och huvudroll av Audrey Tautou.