Till slut har även jag tagit mig igenom klassikern Apocalypse Now (1979). The horror… the horror! Det stämmer faktiskt. Det är ordentligt skrämmande att massvis av människor spenderat 3 timmar och 20 minuter av sina liv på den här filmen. Ja, så mycket tid eftersom jag själv såg “redux”-versionen som är förlängd med någon timme. Jag börjar misstänka att dessa klassiker blivit klassiker för att de är exceptionellt långa och exceptionellt tråkiga. Det blir väl något av en “bedrift” att orka se klart det hela. Apocalypse Now har erövrat plats 37 bland IMDb:s topp 250 filmer. Kanske var den mer imponerande när den kom ut, men med dagens mått är det här… knappt uthärdligt. Kändiskavalkaden är förstås påtaglig:

*Marlon Brando
*Martin Sheen
*Robert Duvall
*Laurence Fishburne
*Albert Hall
*Harrison Ford
*Dennis Hopper

Och som regissör och medförfattare finner vi såklart Francis Ford Coppola själv. Men för bövelen! En film är inte bra, bara för att den är lång och artistiskt gjord. Vad det var för särskilt med filmen år 1979 kan jag inte riktigt svara för. Men jämfört med dagens filmstandard är det är minst sagt undermåligt. Att det tog 16 månader att spela in den, och att man totalt producerade runt 200 timmar material, det kan inte ha gjort saken enklare. Nej, trots grupptrycket kommer jag inte erkänna att jag såg något storslaget i den här filmen. Jag är böjd att kalla den för skräp, mer eller mindre.