Nu är jag inte längre den enda i hela världen som inte har sett The Godfather (1972). Med det menar jag förstås inte att jag känner fler som inte har sett den, vilket jag förvisso gör, utan att jag slutligen tagit mig tiden att se detta gamla och tre timmar långa eposet. Den befinner sig högst upp på listan över IMDb:s 250 högst rankade filmer, och det är ju inte tu tal om att den påverkat filmindustrin oerhört sedan den kom ut. För egen del? Jag gillade den. I förhållande till dess ålder gillade jag den mycket, även om tre timmar kändes en smula utdraget. Francis Ford Coppola har väl här skapat sitt magnum opus. Marlon Brando är självfallet superb i huvudrollen som Don Corleone, men även Al Pacino och Robert Duvall förtjänar såklart att nämnas. Mycket borde sägas om filmen, men det lär bara bli osammanhängande nonsens om jag fortsätter att skriva. Därför: mycket bra film (och man blir väl stenad om man säger något annat) som jag med glädje ser om i framtiden, ehuru inte någon gång snart. Endast beröm. Vi nämner även James Caan och Diane Keaton.