Jag förstår att Lolita (1997) betraktas som en klassiker, vilket alldeles särskilt gäller för den äldre versionen av Kubrick ifrån år 1962 (som jag dock ej sett). Den här filmen kan förstås på sätt och vis tänkas kritisera samhällets syn på hebefili och prostitution – en kritik jag i så fall instämmer i – men låt oss inte dra alltför långsökta paralleller. Jeremy Irons är utmärkt i rollen som Humbert Humbert. Att någon med det namnet kan ta sig själv seriöst är kanske roligt i sig. Man får beklaga karaktärens sinnessvaga och av mytomani präglade personlighet, för det är ju den som leder till allt strul som sker. Men det förstås, Lolitas lagom verklighetsfrånvända natur hjälper honom att dra det lasset. Dominique Swain är givetvis i det närmaste perfekt för att göra den rollen, eller var för tio år sedan, för nu vore hon ju för gammal. I en mindre biroll ser vi Melanie Griffith som Lolitas hemska moder förstås. Samtliga karaktärer i det här dramat är korkade knäppgökar, inte tu tal om den saken. Hur som helst har jag nu sett den här klassikern, och dessutom har jag sett ännu en film baserad på en bok av Vladimir Nabokov. Som bekant har jag ju tidigare sett filmatiseringen av The Luzhin Defence.