Så har jag sett Spider-Man 3 (2007). Låt mig klargöra vad jag anser om den. Jag har alltid tyckt om Venom i serietidningen. Venom står på de godas sida, men till skillnad ifrån spidde så bjuder han inte skurkarna på saft och bullar. Tyvärr spelas han av Topher Grace som jag aldrig har uppskattat i någon roll – ej heller i denna. Plötsligt är han en av de verkliga skurkarna, vilket kändes tråkigt. Vidare uppskattar jag spidde i hans svarta symbois, inte bara därför att han ser tuffare ut, men också för att han blir tuffare. Han blir hård men rättvis (även om han blir en skitstövel privat). Annars är han mesig och lite sådär lagom rättvis ibland. Jag är säker på att filmen går hem hos alla som inte blir moraliskt upprörda av det hela, eller hos de altruister som uppskattar offermoral. Den har ju en stor budget och är välproducerad överlag (även om några av de sämsta effekter jag sett i en storfilm finns i denna). Att jag sedan aldrig har tyckt om vare sig Tobey Maguire eller Kirsten Dunst gör förstås inte mitt betyg bättre. Å andra sidan är den inte sämre än föregångarna, vilka jag ogillade ungefär lika mycket. Som gammal läsare av serietidningen känner jag mig dock motiverad att se filmerna, och jag blir lika besviken varje gång. Om man får för sig att göra en fyra, skulle jag väldigt mycket uppskatta det ifall Venom får döda spidde på något mycket grafiskt sätt. Det vore tillfredsställande, faktiskt. Hur som helst, frånsett den där offermoralen om att förlåta alla som försöker mörda oss, eller till och med lyckas med det… tja, vad återstår? Listandet av kända ansikten kanske: James Franco, J.K. Simmons, James Cromwell, Dylan Baker, Bruce Campbell och Willem Dafoe. Ja, och så regi av Sam Raimi.