Cineasten

Jag får väl motvilligt erkänna att The Last Mimzy (2007) är en ganska trevlig familjefilm. Fenomenal är den ingalunda, men jag tror att den kommer uppskattas av den yngre publiken (för vilken den ju är ämnad).

Att Prison of the Psychotic Damned (2006) är en hemskt dålig film, det kan nog alla hålla med om. Jag hade förstås inte heller trott något annat, utan skummade huvudsakligen igenom den. Jag är nämligen fascinerad av filmer av det här slaget, dvs. skräckfilmer som utspelar sig på platser som sägs vara hemsökta i verkligheten. Allra helst får det förstås röra sig om sinnessjukhus. Det här är dock en kass mockumentär och independent-film, som ingen bör förläna någon som helst uppmärksamhet. Och jag menar ingen.

Det var enbart på mina föräldrars inrådan som jag omsider tog upp Blinkende lygter (2000). Den skulle vara bra, och det höga betyget på IMDb fanns som stöd för det. Ändå var jag långtifrån övertygad. Ja, jag trodde att det här skulle vara skräp helt enkelt – och det hade jag ju alldeles rätt i. Det här är en simpel enkel vanlig film. Den är förstås jobbig att se därför att det talas danska, men över huvud taget hittade jag inget att fästa mig vid. Man har talat om den som en komedi. Jag hittade ingen direkt humor i den. Därför rubricerar jag den som en thriller – och en medelmåttig sådan.

Tja, det var väl i stort sett slöseri med tid att se Don’t Say a Word (2001). Helt värdelös är den förstås inte, men synnerligen medioker, vilket i och för sig kan ses som värdelöst. Den är så medioker att det inte finns något särskilt att säga om den. Här finns inget att fästa sig vid, inga överraskningar, inget oväntat – på gott och ont. Nåja, det finns fyra kända ansikten att nämna: Michael Douglas, Sean Bean, Brittany Murphy och Oliver Platt.

Några särskilda förväntningar på In Good Company (2004) hade jag inte, men ja… det är en ganska charmig film. Förvisso har den ingen drivande plot, utan handlar istället om vad som driver människor framåt. Inget fel i det, tvärtom – men det är också mycket svårare att göra en sådan film, och att göra det bra. Här har man lyckats… förhållandevis bra. Snäppet över medelmåttigt men långt ifrån fenomenalt. Dennis Quaid är helt okej, och Scarlett Johansson är lika vacker som vanligt. Vi skall väl även, för rättvisans skull, nämna Topher Grace, Philip Baker Hall och John Cho.

Jag får väl medge att The Rundown (2003) är en okej film – men absolut inte mer än det. Personligen tycker jag att man borde lägga ribban högre i dessa storsatsningar, men det kanske är att överskatta den allmänne tittaren? På svenska är den här filmen förstås känd som “Welcome to the Jungle”, en titel som rimligtvis inspirerats av GNR? Om man söker “mindless action” finner man den här. Om man dessutom uppskattar den där förväntade och enkla humorn i en rudimentär actionkomedi – då finner man det här. Det rör sig ergo om en enkel vanlig actionkomedi, no more, no less. Fyra aktörer skall nämnas: Dwayne Johnson, Seann William Scott, Christopher Walken – och en “uncrediten” småroll av Arnold Schwarzenegger.

Jag blev positivt överraskad av The Negotiator (1998). Det är förvisso bara en vanlig actionrulle, och det var vad jag hade förväntat mig. Samuel L. Jackson är helt okej i rollen som Danny Roman, men Kevin Spacey är fenomenal. Det kanske var lite sent att se filmen såhär nio år i efterhand, men ibland missar man filmer – bra filmer – som man istället får ta upp långt senare. För övrigt tycker jag om filmer där polisen kritiseras. Mycket trevlig sak. Två andra mycket trevliga skådisar skall nämnas vid namn: David Morse och Paul Giamatti.

När jag nu sett Assault on Precinct 13 (2005) så är mitt betyg enkelt. Ingen skådespelarinsats är fenomenal, men duglig. Manuset är inte fenomenalt, men dugligt. Vi har en helt vanlig actionrulle helt enkelt, men den är ganska underhållande – och som strötittarfilm kvalificerar den sig helt klart. Jag har inget direkt negativt att säga. En vanlig enkel rak actionfilm. Tre aktörer skall i rättvisans namn listas: Ethan Hawke, Laurence Fishburne och Gabriel Byrne.

Efter att ha sett Free Jimmy (2006) har jag bara en sak att säga – genialiskt! Underbar film. Härlig animation och fantastiskt manus. Det här är förmodligen den bästa 3d-animerade film jag sett, ärligt talat. ‘Nuff said. Bland rösterna hör vi Woody Harrelson och Simon Pegg.

Det var nu tredje gången jag såg Constantine (2005) men jag vidhåller trots visst motstånd att det är en helt okej film. Man får förstås medge att Keanu Reeves inte är den vassaste kniven i lådan, men han har en viss charm som gör den här filmen gott. Dessutom är det roligt att se Peter Stormare i rollen som Lucifer (inte Satan som IMDb påstår). Jag såg filmen på bio – förmodligen på premiärdagen – och vid det tillfället var jag inte särskilt imponerad. Det är jag inte nu heller, men i rent underhållningsvärde är den faktiskt inte så misslyckad. Helt okej, får man medge. Utöver redan nämnda aktörer, skall också nämnas: Rachel Weisz, Shia LaBeouf och Tilda Swinton.