Summa summarum är Annapolis (2006) en vanlig okej film. Jag har inget särledes gott eller ont att säga om den. Däremot påminner den mig om det vansinniga i militarism, och jag ser inte varför någon vettig människa skulle vilja utsätta sig för stenhård träning av det här slaget. Åtminstone var de frivilligt intagna, så jag skall väl inte klaga alltför mycket på det nu. En mer krystad romans än den i den här filmen får man dock strikt taget leta efter. Huvudroll av James Franco.
Jag upptäckte efter en halvtimme att jag redan hade sett High Crimes (2002). Varför hade jag helt glömt bort den? Rimligtvis för att den är tråkig. Det här är en film som hade kunnat bli helt okej, men något drar ner den, och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Jag gillar inte skådespelarna, förutom Morgan Freeman som dock inte lyckades bära upp en hel produktion ensam. På IMDb anser man att filmen är medelmåttig, och jag delar den inställningen. Det här är en ganska misslyckad skapelse. För övrigt ser vi Ashley Judd, James Caviezel och Bruce Davison i den.
Jag har haft många tillfällen att se The Sum of All Fears (2002) men först nu blev det alltså av. Jag har inte läst boken av Tom Clancy, men jag vet att filmen förvränger den ursprungliga handlingen, och att Clancy avskydde det. Frånsett detta är filmen dock ganska trevlig. Den är inte särledes originell förstås, men den levererar den underhållning som förväntas. För en gångs skull drog inte Ben Affleck ner den i träsket, och Morgan Freeman är lika bra som vanligt. En helt okej film helt enkelt, trots förvrängningar av det ursprungliga manuset. Fem andra namn värda att nämna: James Cromwell, Liev Schreiber, Bruce McGill, Philip Baker Hall och Colm Feore.
Miss Potter (2006) är en fullkomligt bedårande film. Den är vacker, den är optimistisk och den romantiserar företagsamhet. Och kanske bäst av allt – den är verklighetsbaserad. Kanske för första gången tycker jag verkligen om Renée Zellweger i en roll, och om Ewan McGregor strålar det. Det är ganska sällan en film lyckas göra mig känslomässigt berörd, men den här finner inga svårigheter i den saken. Den tvärtom får det att verka mycket enkelt. Vad mer finns att säga? En underbar film. Emily Watson förhöjer.
Något annat hade jag förstås inte väntat mig, men Stuck on You (2003) är en medioker tröttsam struntfilm. Jag orkade aldrig se den när den kom ut, men nu avsatte jag den tiden. Låt det vara sagt: inte ens Matt Damon kan rädda en sådan här produktion. Dess betyg på IMDb verkar ungefär rättvist: en sexa. Sensationellt kass är den förstås inte, det är ju en storsatsning, men det är en dålig film bland storsatsningarna. Jag lär inte ha minsta lust att se om den, om man säger så. Fler namn skall nämnas: Greg Kinnear, Eva Mendes, Cher, Seymour Cassel, Dane Cook och Meryl Streep.
Det var väl inte någon överraskning att The Contract (2006) är en bra film. Morgan Freeman brukar kunna göra vilken film som helst bra, om än inte sensationell. Det här är inte en sensationell film. Man vill att Frank Cardell skall befrias och alldeles i synnerhet vill man att Ray Keene skall dödas. Filmen lever inte riktigt upp till de förväntningar man får under resans gång – och sådant avskyr jag. Men på det hela taget är det en bra film, det måste jag medge. (Att inte nämna John Cusack vore väl förresten lite orättvist.)
Okej, den här dokumentären (som jag inte hittade någon info om på nätet) får mig att le sadistiskt. Därefter får den mig att skaka på huvudet. Det är helt otroligt vilket svagt psyke somliga har. Det är tydligt att jag har väldigt långt kvar till något onaniberoende ;)
Så har jag sett Christopher Reeves sista projekt Everyone’s Hero (2006) och jag får väl motvilligt krypa till korset här, och medge att det är en okej film. Handlingen är inte särskilt utstuderad och inget oväntat sker, men den är välgjord och lagom underhållande. Något mer än underhållning är den här filmen ändå inte avsedd för. Olyckligen för Reeves fick han aldrig se projektet slutföras eftersom han dog 2004, men någon överraskning hade det väl ändå inte blivit tal om. En vanlig barnfilm kan man väl säga, men underhållningsvärdet skall inte underskattas. Bland rösterna hör vi William H. Macy och Forest Whitaker; Whoopi Goldberg och Robin Williams.
Jag hade väl vissa små förväntningar på Breaking and Entering (2006), kanske mest på grund av att huvudrollen spelas av Jude Law. Egentligen undrar jag mest varför man alls gjorde den här filmen. Handlade den över huvud taget om något särskilt? Jag är inte särskilt imponerad av dessa såpoperor i långfilmsformat, vilket det här mer eller mindre är. Det här är inte ens en sådan film man glömmer bort efter att man sett den. Man glömmer bort den medan man ser den. Produktionen och skådespeleriet är helt okej, men handlingen är så fattig att man verkligen hade kunnat strunta i att göra filmen. Övriga roller av Martin Freeman och Juliette Binoche.
