Kort om Nozick och döden

Det händer inte helt sällan att någon avfärdar Ayn Rands idéer med påståendet: ”Till och med Robert Nozick avfärdade dem ju!” Därför har jag ibland tänkt att jag borde ta och bemöta Nozicks femton sidor långa avfärdande ”On the Randian Argument”. Jag har läst texten ett flertal gånger, men jag har inte lyckats hitta något värt att besvara, frånsett idén om döden som etiskt mål. Om det finns någon substantiell och välmotiverad kritik av objektivismen att hämta från Nozick, då måste jag alldeles ha förbisett den. Det intrycket är förresten ganska genomgående när jag läser Nozick. Han uttrycker sig krångligt för krånglighetens skull, och i slutändan verkar han inte få något vettigt sagt över huvud taget. (Jag har förstås inte läst allt mannen skrivit, men intrycket gäller i alla fall för ”Anarki, stat och utopi” och ”Socratic Puzzles”.) Det Nozick tar upp i sin lilla kritik av objektivismen är huvudsakligen dess härledning av moral, närmare bestämt identifikationen av livet som etikens mest elementära grund. I början av sektion två skriver Nozick följande:

For suppose that death was a great value. (Suppose.) Only living beings could achieve it, strive for it, choose to reach it, striving for it would establish a preference ordering among alternative actions, and guide the choices of a living being. […] One cannot reach the conclusion that life itself is a value merely by conjoining together many sentences containing the word “value” and “life” or “alive” and hoping that, by some process of association and mixture, this new connection will arise.

Det här stycket är det enda som ens verkar vara värt att bemöta, enligt min egen uppfattning. För det första undrar jag varför vi skall anta något, bara för att Nozick råkar vilja det. Har vi några rationella skäl för antagandet? Erbjuder Nozick själv något sådant skäl? Nej, det gör han inte. Han vill bara att vi skall anta att döden vore ett ”stort värde”, för resonemangets skull. Men döden är inte något sådant som ett ”stort värde”, och det framgår av hans därpå följande resonemang att han alldeles har missförstått (eller medvetet förbisett) vad det innebär att ”vara” död. Döden är inte ett aktivt tillstånd, utan frånvaron av tillstånd. Man kan inte ”vara” död, för döden är frånvaron av existens – även av egenskapers existens. Vi talar om ett abstrakt, negativt, koncept, som denoterar avsaknad av liv och inget annat. Döden är begreppet ”icke-existens” tillämpat på levande organismer. Påståendet om att bara levande individer skulle kunna ”uppnå” döden bygger på den falska premissen att döden alls skulle kunna uppnås. Visst är det sant att bara det som redan lever kan dö, dvs. mista livet, men det innebär inte övergången från ett slags existens till en annan. Alternativen är inte ”att vara det här” eller ”att vara något annat”. Alternativen är ”att vara” eller ”att inte vara”. Idén om att man skulle kunna ”uppnå” eller ”eftersträva” eller ”bevara” icke-existens kan jag inte se som annat än missvisande. Sedan påstår Nozick, en aning illvilligt kan tilläggas, att Rand bara har slängt ihop orden ”värde” och ”liv” och, så att säga, hoppats på det bästa. Eftersom jag redan förklarat många gånger tidigare hur Rands logiska härledning ser ut, behöver jag väl inte dra den saken en gång till? Jag lyckas verkligen inte se ”On the Randian Argument” som något annat än en enda stor halmgubbe. Uppenbarligen har Nozick inte begripit hur den härledning går till, som han försöker kritisera. Den saken behöver vi inte ens spekulera i. Han medger det själv svart på vitt, i början av sin text:

Unfortunately, it is not clear (to me) exactly what the [Rand’s] argument is. So we shall have to do some speculating about how steps might be filled in, and look at these ways. It may be, of course, that I have overlooked some other ways, which would make the argument work. If so, I presume someone else, who claims to possess and understand the demonstration, will supply the missing material.

Kanske borde Nozick ha tillgodogjort sig den del av objektivismen som han är ute efter att kritisera? Dels behöver man man begripa vad man talar om, och dels kan det tyckas underligt att ens ta ställning till något som man inte begriper sig på. Resten av sin text ägnar Nozick åt dessa spekulationer han talar om, såsom antagandet om att döden skulle vara ett värde exempelvis. Frågan är varför vi ens skall behöva ägna dessa spekulationer någon uppmärksamhet. Det är inte särskilt intressant att läsa filosofisk kritik, om den består i lösryckta och ogrundade ”spekulationer”, och om kritikern (dvs. Nozick) redan medgett att han inte förstår sig på vad det han kritiserar ens går ut på. Per-Olof Samuelsson påpekar: ”Det slår mig när jag läser det här att det handlar om projicering från Nozicks sida. För att ’conjoina’ en massa ord och meningar utan att alls begripa vad det handlar om är precis vad Nozick själv gör i sin uppsats. Och sedan tror han att det är precis vad Ayn Rand gör också, och alla vi andra som faktiskt läst och begripit hennes härledning av livet som värdemätare och yttersta ändamål.” Inte blir det hela mindre mystiskt, när Nozick avslutar sin text med de här orden:

Let me, in closing, reiterate that my purpose has been to examine Miss Rand’s arguments for her conclusions. It has not been to argue that death is a value, or that we should sacrifice others to ourselves, or that people don’t have rights to our noninterference in their lives, or to demean the virtues of rationality, honesty, integrity, productiveness, pride, independence, justice. It has been to see whether, in her published work, Miss Rand indeed objectively establishes her conclusions. She doesn’t.

Det kan tyckas underligt att säga att man inte avsett att argumentera för döden som ett värde, när man ändå ägnat ett par sidor åt att göra just det. Det kan också tyckas underligt att påstå, att Rand inte skulle ha givit sakligt stöd åt sina slutsatser, när man redan medgett att man inte begriper sig på hennes argument.

10 kommentarer till “Kort om Nozick och döden”

  1. Per-Olof Samuelsson

    “One cannot reach the conclusion that life itself is a value merely by conjoining together many sentences containing the word ‘value’ and ‘life’ or ‘alive’ and hoping that, by some process of association and mixture, this new connection will arise.”

    Det slår mig när jag läser det här att det handlar om projicering från Nozicks sida. För att “conjoina” en massa ord och meningar utan att alls begripa vad det handlar om är precis vad Nozick själv gör i sin uppsats. Och sedan tror han att det är precis vad Ayn Rand gör också, och alla vi andra som faktiskt läst och begripit hennes härledning av livet som värdemätare och yttersta ändamål.

    Och du har säkert lagt märke till ingressen i Nozicks uppsats, där han helt frankt medger att han inte förstår Rands härledning – för att sedan öda femton långa sidor på att visa för världen hur lite han förstår av den!

  2. Henrik Sundholm

    Givetvis har jag det. För att citera direkt ur hästens mun:

    “Unfortunately, it is not clear (to me) exactly what the [Rand's] argument is. So we shall have to do some speculating about how steps might be filled in, and look at these ways. It may be, of course, that I have overlooked some other ways, which would make the argument work. If so, I presume someone else, who claims to possess and understand the demonstration, will supply the missing material.”

  3. Henrik Sundholm

    Okej, vi kan ju ta det sista stycket också, i Nozicks text.

    “Let me, in closing, reiterate that my purpose has been to examine Miss Rand’s arguments for her conclusions. It has not been to argue that death is a value, or that we should sacrifice others to ourselves, or that people don’t have rights to our noninterference in their lives, or to demean the virtues of rationality, honesty, integrity, productiveness, pride, independence, justice. It has been to see whether, in her published work, Miss Rand indeed objectively establishes her conclusions. She doesn’t.”

    Det kan tyckas underligt att säga att man inte avsett att argumentera för döden som ett värde, när man ändå ägnat ett par sidor åt att göra just det. Det kan också tyckas underligt, att påstå att Rand inte gav sakligt stöd åt sina slutsatser, när man redan medgett att man inte begriper sig på hennes argument.

  4. Henrik Sundholmt

    För övrigt talar Nozick om att objektivismens etiska mål är att man skall bli så gammal som möjligt. Åtminstone talar han om det som ett delmål. Jag tänker att Fredrik Olsson kanske hämtat det påståendet härur.

    Uppdatering: Olsson sade att han inte hade hämtat påståendet ifrån Nozick, så han har väl dragit fram det ur egen ärm.

  5. Henrik Sundholm

    (Lade till den extra informationen i huvudinlägget.)

  6. Per-Olof Samuelsson

    Förvisso finns det stora fördelar med att vara död. Man slipper t.ex. läsa all smörja som Robert Nozick vräker ur sig. (Eller Ingemar Nordin, för den delen.)

    Men det ändrar ju inte huvudpoängen: när man väl är död, fordras ingen ytterligare ansträngning för att också *förbli* död.

    (Kunde bara inte motstå frestelsen att skriva det här…)

  7. Björn

    Det här inlägget visar på den fundamentala skillnaden mellan objektivister och mig. Jag har nu inte läst Nozicks argumentation mot Rand men jag finner hans andra texter mycket intressanta. Och som det framgått i våra (med bla. dig Henrik) diskussioner så förstår jag inte heller Ayn Rand så bra.

    Rand och Nozick är helt klart fundamentalt olika filosofer. Det kan vi nog båda gå med på. Det intressanta är hur de kommer fram till så lika saker angående hur staten ska organiseras.

  8. Henrik Sundholm

    “Det här inlägget visar på den fundamentala skillnaden mellan objektivister och mig.”
    - Hurså?

  9. Björn

    att objektivister inte gillar Nozicks sätt att resonera men att jag gör det. Det verkar vara en grundläggande skillnad.

  10. Henrik Sundholm

    Ja, det får man väl medge.

Lämna en kommentar