Loading ...
Den legitima nattväktarstaten
Ingress. “Jag önskar att det instiftades ett pris, inte på 500 francs utan på en miljon, med lagerkrans, ordensstjärna och band till den som kan formulera en bra, enkel och begriplig definition av ordet ’staten’.” Så inleder ekonomen Frédéric Bastiat sin lilla text “Om staten” ifrån 1848. Hans eget försök att definiera staten lyder som följer: “Staten är den stora illusion i vilken alla försöker leva på alla andras bekostan.” För egen del tycker jag att Bastiats definition är lite olycklig, för den verkar ju motsätta sig staten som sådan. Nog för att vår gamle ekonom var en sann rabulist, men han var inte en anarkist. Han ville inte avskaffa staten, men han ville förändra sin samtids politiska idéer. Han var en statens fiende, inte i den mening att han ville ge staten på båten alldeles, men att han skrev giftig såväl som humoristisk kritik mot staten såsom den såg ut. Vad menar nu Bastiat med sin definition av staten, eftersom han inte var anarkist? I korthet förklarar han att staten har två händer: en som ger och en som tar. Alla vill att staten skall se till just deras behov medan de också vill slippa betungande skatter och indrivningar. En sådan önskan är orimlig, menar Bastiat, eftersom staten bara kan ge med den ena handen vad den redan tagit med den andra. Detta leder till missnöje över antingen för få förmåner, eller också över för höga skatter, och vi behåller vår naiva illusion om att kunna leva på andras bekostan. Statlig fördelning av välstånd – det vill säga skatter – betraktade Bastiat som stöld. Och beskattning är förstås en form av stöld. Människan kan i grund och botten bara försörja sig antingen genom att producera, eller också genom att plundra. Det här med skatter skall jag återkomma till, men först vill jag diskutera staten qua stat. Jag skulle inte hålla med Bastiat om att staten kan definieras som “den stora illusionen”, även om jag begriper och instämmer med hans resonemang. Frågan är hur staten bör se ut? Skall staten över huvud taget existera, och om så är fallet – vilka är dess rättmätiga uppgifter? Hur bör den i sådana fall finansieras? Den kompromisslöst liberale tänkaren har väl problem med att ens få en syl i vädret när det kommer till dessa frågor. Väl medveten om det avslutar Bastiat sin uppsats så här: “Nu är jag misskrediterad för all framtid. Det är allmänt vedertaget att jag är en ‘hjärtlös och hård man’, en torr filosof, individualist, borgarbracka och, kort och gott, en ekonom av den engelska och amerikanska skolan.”
Skall vi ha en stat? Ja, naturligtvis skall vi ha det! Men, så här ifrån en rabulist till en annan, anser jag inte att det är den nuvarande svenska staten vi skall ha. Jag anser inte ens att någon nu existerande stat helt och hållet motsvarar den som jag helst skulle vilja ha. Den stat jag talar om, och som jag vill ha, är den så kallade nattväktarstaten. En sådan är ordentligt begränsad både till uppgifter och till befogenheter. Dess enda syfte är att med hjälp av polis och domstol (och frivillig militär) skydda medborgarnas individuella rättigheter. Med andra ord: att skydda folket ifrån initierandet av våld och hot om våld. Exempelvis har Ayn Rand en långt bättre definition av staten än Bastiat: “A government is an institution that holds the exclusive power to enforce certain rules of social conduct in a given geographical area.” Med andra ord kan en stat gott och väl definieras genom att vara en monopoliserande institution, och i egenskap av en sådan måste den först och främst skapa ett monopol på våld. Vår svenska stat sysslar förstås med många fler saker än att bara inneha ett våldsmonopol, men alla dessa andra saker är direkt beroende av ett sådant. Utan ett våldsmonopol kan man inte ha ett fungerande rättsväsende med polismakt och domstolar. Man kan inte heller ha någon inkomstskatt eller planekonomi – för man kan inte stifta några som helst lagar, utan att ha ett våldsmonopol i ryggen. Å andra sidan anser jag inte att våld är något som är dåligt eller omoraliskt i sig. Liberalismen är per definition inte pacifistisk. Den ägnas åt skyddandet av individuella rättigheter, och för att skydda sådana behövs ibland våld. Man måste emellertid göra åtskillnad mellan initierat våld och reflekterat våld, mellan angreppsvåld och försvarsvåld. Det är våld av det tidigare slaget som liberalismen – och således även jag – vill motarbeta. Om och när det är nödvändigt får man motarbeta sådant våld, med våld av det där andra slaget. Individens rättigheter kan inte försvaras, om och när det behövs, utan att försvarsvåld används. Därför behövs en stat. Anarkokapitalister menar å andra sidan att liberalismen är hur bra som helst, frånsett det här med att den kräver våldsmonopol. Istället vill de överlämna statens rättmätiga uppgifter i händerna på den fria marknaden – som om våld vore en tjänst som vilken som helst! Om den här saken har nog Per-Olof Samuelsson skrivit det bäst:
Om det finns två eller flera stater inom samma geografiska område måste dessa stater konkurrera med varandra. Och staters enda konkurrensmedel är bruket av fysiskt tvång. “Konkurrens” här kan bara betyda att de olika staterna slåss med varandra. I en sådan situation finns det tre möjliga scenarion:
- Staterna inser att det inte är någon god idé att slåss med varandra, så de bestämmer sig för att gå ihop med varandra. Då är vi tillbaka till en monopolistisk stat.
- Staterna slåss med varandra, och den stat som är bäst på fysiskt våld går segrande ut striden och underkuvar sina konkurrenter. Och då är vi återigen tillbaka till en monopolistisk stat.
- De olika staterna fortsätter att slåss med varandra i all oändlighet, och vi har ett permanent inbördeskrig.
Det är det tredje av dessa scenarion som anarkokapitalismen förespråkar. Om de förespråkade det första eller det andra måste man ju fråga sig vad vitsen var?
Vad gör staten legitim? Det som ur rättslig synpunkt legitimerar något, är att det inte innebär angreppsvåld. Därav följer att statens våldsmonopol är legitimt såtillvida att medborgarna delegerar, dvs. överlåter, sin rätt till självförsvar åt den. Mer specifikt är det den icke omedelbara rätten till självförsvar som delegeras. Ifall man skulle bli överfallen av en rånare eller något ännu värre, då får man givetvis försvara sig själv på plats. I en idealisk situation kanske en polis ser händelsen och ingriper, men det är ju tyvärr inte det vanliga scenariot. (Det vanliga scenariot av idag är kanske snarare att polisen ägnar sig desto mer åt initierande våld, än åt reflekterande sådant!) Att delegera en rättighet bör inte förväxlas med att ge upp den. Jag vet att många gör det här misstaget, så det behöver redas ut. Det hela är egentligen inte mer komplicerat, än, säg, att du delegerar rätten till din cykel när du lånar ut den till en vän. Vännen får använda cykeln, men bara så länge du själv går med på det, och det är fortfarande du själv som är cykelns ägare. Kanske reser du bort ett par veckor, och ger samme vän din dörrnyckel för att han skall mata djuren eller vattna blommorna. Fortfarande är det din dörrnyckel, ditt hem, dina djur och dina växter. Den enda skillnaden är att du har delegerat rätten till din dörrnyckel till din vän, under den tid du kommer vara bortrest. I dessa exempel är det äganderätten till specifika egendomar som du delegerar. I fallet med staten är det rätten till liv och frihet du delegerar, men det innebär naturligtvis inte att du ger upp rättigheterna – lika lite som du ger upp rätten till din cykel när du lånar ut den såsom i exemplet. Skulle du kunna ge upp dina rättigheter så skulle heller inte staten – eller du själv – ha några att skydda. Vad vore det då för egentlig skillnad mellan den minimala nattväktarstaten, och den totala despotin? Ingen nämnvärd, får man medge. En annan missuppfattning är att folket som kollektiv delegerar rätten till självförsvar till staten. Liberalismen är naturligtvis inte kollektivistisk. Varje individ får själv avgöra huruvida denne vill delegera sin rätt eller ej. Knappast någon skulle väl emellertid vägra att göra detta, eftersom han eller hon då vore att bli laglös. Är det icke-liberalt om somliga inte skyddas av staten? Nej, visst inte. Det är icke-liberalt att påtvinga någon sitt skydd. Är det icke-liberalt om brottslingar således kan få gå ostraffade? Nej, visst inte. Lagar finns inte till för att först och främst straffa brottslingar, utan för att skydda brottsoffer. Vill det eventuella brottsoffret inte ha något skydd är det ju dennes ensak.
Hur skall staten finansieras? Den här frågan är faktiskt inte ens liberalerna själva alldeles ense om. Jag sade att jag skulle återkomma till detta med skatter, och det gör jag nu. Två avgörande slutsatser har redan dragits i den här texten. Dels har vi kommit fram till att den liberala nattväktarstaten är en stat som skyddar individuella rättigheter. Dels har vi också kommit fram till att beskattning är en form av stöld, dvs. ett kränkande av äganderätten. Det enda sättet att finansiera staten på, som är förenligt med liberala värderingar, är det frivilliga. Därom är man förstås allt annat än överens tyvärr. För den här ståndpunkten har man kallat mig både “psykopatisk äganderättsfundamentalist” och “anarkist”. Inte desto mindre är just frivillighet det liberala origo som man måste utgå ifrån. Om staten skulle finansieras genom obligatoriska skatter vore själva dess existens att bli paradoxal. Det kan ju svårligen ägnas åt att skydda rättigheter, som ifrån ruta ett ägnas åt att kränka dem, inte sant? Om statens uppgift skall vara att skydda rättigheter, och det skall den – då kan den inte finansieras på annat än frivillig basis. Minns också att inget kollektiv kan ha några friheter som inte också varje individ i kollektivet har. Det liberala samhället är “atomistiskt”. Individerna är dess minsta byggstenar (och i egentlig mening dess enda byggstenar). Ifall staten alltså skall finansieras frivilligt, vilket den skall enligt mig och liberal ideologi, då måste det vara upp till varje individ att avgöra huruvida han eller hon vill bidra till den här finansieringen. Härvid brukar den kritiken framföras, att den som inte har råd att betala statens avgift också blir rättslös. Först och främst vill jag be läsaren skilja mellan rättslöshet och laglöshet. En rättighet är obetingad, en lag är betingad. Menar man att människan bara har rättigheter i den mån staten vill skydda dem, då menar man ju i samma andetag att inga brott begicks under Nazitysklands stat. Den erkände inte judarnas rättigheter och mördade dem, men hur kan man tala om brott i sådana fall? Brott är ju brott mot rättigheter. Låt oss alltså skilja mellan rättslöshet och laglöshet. Sedan är det naturligtvis inte önskvärt att den fattige skulle behöva bli laglös, bara på grund av sin fattigdom. Det är ett reellt problem, men ett som den självkorrigerande marknaden snart skulle hitta en lösning på. Olika förslag på hur den frivilliga finansieringen kan fungera skall jag inte spekulera i här och nu. Jag nöjer mig med att omtala Ayn Rands förslag om försäkringar på kontrakt. Med det förslaget skulle den större delen av kostnaden automatiskt falla på de rikaste i samhället.
Summan av kardemumman. Jag hoppas att jag någorlunda klart beskrivit nattväktarstaten, och det liberala försvaret för en sådan stat. Fortfarande är jag den förste att medge att inget samhällsskick är felfritt. Det liberala samhället är inte ett samhälle där brottsligheten försvunnit och alla rättigheter undantagslöst respekteras. Vad som däremot garanteras är att staten för egen del inte skall kränka några rättigheter, att den ägnas åt att skydda desamma, och att de rättsliga påföljderna utdöms proportionellt relativt till det begångna brottet. Även när den minimala rättsstaten är uppnådd finns ingen möjlighet att lägga sig på sofflocket och rulla tummarna. Såsom med alla andra samhällen måste det liberala skyddas mot andra staters angrepp, och mot intern korruption. Många har påtalat risken för att nattväktarstaten kan expandera bortom dess legitima befogenheter, och det är en högst verklig risk att beakta. Vill man ha ett exempel på en stat som ifrån början var tämligen minimal, men som idag är ordentligt utvidgad, då behöver man bara kasta ett getöga på USA. Över några decennier är det fullt möjligt att gå ifrån konstitutionella rättigheter till en “patriotisk akt” som ger staten allsköns befogenheter att kränka dem. Många fler exempel på områden där den nordamerikanska staten har vuxit står att finna, men “The Patriot Act” är ett bra sådant ur högen. För att motverka en sådan här successiv (eller ännu värre: omedelbar) expansion gäller det att vara vaksam ifrån första början. Ett finger här och ett finger där blir strax en hel hand, och ni vet ju vad Bastiat säger att staten gör med händer! Det gäller alltså helt enkelt att inte ge den några händer ifrån första början. Statens legitima funktion är faktiskt den som folkets tjänare – inte som folkets härskare. Lösningen på expansionsfaran är inte mer komplicerad än att man håller på sin rätt. Börjar man ge efter på sin rätt, då är det lätt hänt att ett slags dominoeffekt skapas, och vips är man tillbaka med den stora staten som skall slå sig för bröstet och domdera över människors privatliv och egendomar! En vanligt förekommande kritik är att det inte finns någon nattväktarstat idag, och att det aldrig har funnits någon. Men vad spelar det rimligtvis för roll? Att något inte finns eller har funnits, det gör ju ingen skillnad för att det skulle kunna vara bra om det fanns. Jag hoppas att jag har åstadkommit det som var mitt egentliga syfte: att visa att nattväktarstaten faktiskt skulle vara bra, om den fanns.
Andra texter att läsa i samband med denna:
*Uppsats om de individuella rättigheterna
*Inpass mot socialistiska enklaver
*Praktiskt försvar av rättsliga påföljder
December 31st, 2007 at 00:51
Jag tänkte tillägga att Bastiats “Om staten” publicerades samma år som “Manifestet” av Marx och Engels, men det kom väl av sig. Dessa bägge texter är korta, och deras respektive innehåll skiljer sig diametralt ifrån varandras.
Vilken av dessa texter som “gick till historian” vet vi tyvärr alltför väl.
May 20th, 2008 at 10:13
Ett par invändningar:
Först och främst har vi det här med privata skyddsföretag i ett anarkokapitalistiskt samhälle.
Det första felet som POS (och du) gör här är att likställa sådana skyddsföretag med stater: “Om det finns två eller flera stater inom samma geografiska område…” Det handlar ju dock inte om stater utan om privata vaktbolag och skiljedomstolar, vilket är något helt annat.
Avskaffar man statens polis- och rättsväsende så uppstår det en naturlig marknadsefterfrågan på skydd av människors liv och egendom, på samma sätt som att en naturlig efterfrågan uppstår på sjukvård om man avskaffar den offentliga sjukvården. Dessa företags uppgift blir att skydda egendom enligt deras kunders efterfrågan. Folk anlitar inte skyddsbolag A för att driva bort skyddsbolag B med våld. Folk anlitar ett skyddsbolag för att >skydda< dem. Ingen normalt funtad människa skulle frivilligt välja att ge mer pengar till sitt skyddsbolag bara för att detta skall försämra konkurrensen på marknaden och slå ihjäl oskyldiga människor, när denna kund istället kan spendera pengarna på en ny TV eller kläder eller biljetter till en hockematch eller vad det nu är som kunden hellre vill ha än ett krig. Om ett skyddsbolag ändå får för sig att använda våld för att driva bort en konkurrent från marknaden utan sina kunders vetskap/samtycke så innebär detta minst två enorma problem för denne: 1. De enorma summor pengar som skulle krävas för att bedriva detta krig måste finansieras med hjälp av kundernas frivilliga inbetalningar, vilket ju är en högst begränsad summa pengar, i synnerhet om företaget samtidigt skall använda dessa inkomster till att också fortsätta förse sina kunder med skydd under tiden som det krigar (priset går alltid ned mot marginalkostnad vid konkurrens, osv.). Detta gör att chefen för ett sådant företag måste vara galen som tar den enorma finansiella risken som det innebär (vad har de ens att tjäna på det, ingen kommer ju vilja anlita dem efter ett sådant agerande även om de vinner slaget) OCH att kriget blir väldigt kortvarigt eftersom att resurserna lär ta slut på en gång. 2. Om ett skyddsbolag gav sig in i ett sådant krig så skulle dennes kunder fly hals över huvud till andra skyddsföretag istället, eftersom att gemene man inte har någon som helst lust att associeras med och finansiera ett företag som slår ihjäl andra utan någon som helst anledning. Ingen svensson eller ens radikal socialist skulle tycka att detta var attraktivt att göra det och att riskera att bli indraget i ett krig, och framförallt skulle de inte anse det var värt att slösa sina pengar på. (De skulle ju om inte annat kräva att företaget borde ha spenderat alla krigspengarna på att förbättra säkerheten för sina kunder istället.)
Det andra felet ni begår gäller juridiska dispyter i ett statslöst samhälle. Det typiska scenariot i det fallet är ju att två skyddsbolag har varsin kund som har hamnat i luven på varandra, och skyddsbolag A anlitar domstol A och skyddsbolag B anlitar domstol B, och båda dessa domstolar dömer till förmån för den som är kund hos respektive skyddsbolag. Därigenom måste skyddsbolagen hitta någon sorts lösning på detta dödläge. Det ni tycks utgå ifrån här är att deras första impuls skulle vara att antingen gå ihop med varandra, eller att kriga med varandra (det är ju iaf. det som POS skriver och som du citerar). Båda dessa “lösningar” är ju dock extremt orealistiska. Det naturliga svaret på denna fråga är ju att de båda bolagen anlitar en tredje domstol som båda anser är neutral och pålitlig och vars dom båda förbinder sig att följa (och de måste ju fortsätta leta tills bägge är överens om en och samma domstol). Detta är både den billigaste och enklaste lösningen, och det är precis samma princip som att två fotbollslag som skall spela en amatörmatch mot varandra väljer en domare i förväg som båda kommer överens om är bra och pålitlig. Varför skulle de strunta i att ha en sådan tredjepartsdomare och istället välja att antingen gå ihop med varandra och bilda ett enda lag, alternativt slåss om saken, så fort de blev oense om något under matchen? De domare som vill ha några domarjobb i fotbollsmatcher måste förstås också ha visat tidigare att de är pålitliga, ty annars kommer ju ingen anlita dem. Samma sak gäller privata domstolar. Vill man bli anlitad som oberoende tredjepartsdomstol i en juridisk tvist så måste man ha ett rykte/förlutet som säger att man är just oberoende. Det finns ju också all anledning att tro att många skyddsbolag i förväg skulle teckna avtal med varandra om vem de skall anlita ifall någon av deras kunder skulle hamna i gräl.
Jag har verkligen extremt svårt att förstå mig på denna oerhört starka tro på att just skyddsbolag i ett statslöst samhälle skulle förvandlas till irrationella krigsgalningar utan något som helst intresse av långsiktiga och rationella lösningar.
Den andra huvudinvändningen är något som du inte ens nämner i inlägget, nämligen hur en NV-stat skall lösa problemet med ekonomiska beräkningar under sin planekonomisk skyddsverksamhet. Jag noterade i din läslista att du inte har läst Mises “Economic Calculation in the Socialist Commonwealth”, så jag får väl härmed ta och rekommendera den.
Problemet här är naturligtvis att en stat aldrig kan veta hur många poliser som den bör producera, eller var dessa skall stationeras, eller vilken typ av säkerhet den skall producera, och hur mycket av denna säkerhet den skall producera, eller var dessa olika typer av skydd skall distribueras, osv., osv. (“Producera” = “skapa” = “förse” = allmänt-semantiskt-tjaffs-insert-here.) Anledningen till att staten inte kan veta detta är förstås att den inte använder sig av utbud/efterfrågan, vinst/förlustkalkyler, har ett vinstintresse, är konkurrensutsatt, osv.
Om staten nu istället tar betalt av alla som den skall skydda på ett eller annat sätt som du beskriver så har vi ju isf. bara en motsvarighet till ett “skyddsföretag” men med absolut monopol som tar betalt för sina tjänster precis som ett skyddsbolag i ett anarkokapitalistiskt samhälle. Detta i sig leder naturligtvis till sämre tjänster och effektivitet än ett privat dito i ett anarkokapitalistiskt samhälle, eftersom att staten bla. inte har några ägare med vinstintresse eller är konkurrensutsatt, och därmed saknar samma starka incitament att göra ett bra jobb och ständigt förbättra sin verksamhet. Att alla invånare röstar då och då om vem som skall förvalta staten räcker ju naturligtvis inte för att fullt ut ersätta dessa incitament som ett privat företag drivs av. (Om invändningen mot detta är att staten må vara mindre effektiv rent ekonomiskt men ändå behövs för att agera neutral tredjepartsdomare med absolut makt att avgöra alla tvistar så hänvisar jag istället till det jag skrev om detta längre upp.)
En tredje invändning är att staten inte behöver betala ut någon sorts kompensation till sina “kunder” (som du ju själv beskriver invånarna under en NV-stat) när den misslyckas med att upprätthålla deras rättigheter. Detta till skillnad från ett privat skyddsbolag som givetvis måste kompensera sina kunder i enlighet med vad kontraktet säger, ifall dessa blir utsatta för brott trots företagets “garanti” mot detta. (Ingen skulle ju anlita ett skyddsbolag och betala en massa pengar till det utan att i gengäld få någon sorts kompensationsgaranti ifall företaget skulle misslyckas med sina åtaganden). Detta försämrar ju statens kvalitet och dess incitament att förhindra brott ytterligare gentemot privata diton, och återigen räcker ju inte lite demokratiska val för att ersätta detta system.
Avslutningsvis tar du själv upp de högst realistiska riskerna med att en NV-stat när som helst kan börja expandera och förvandlas till en “välfärdsstat” (vilket i mina ögon gör den enormt mycket mera utopisk än ett anarkokapitalistiskt samhälle), och att “Det gäller alltså helt enkelt att inte ge den några händer ifrån första början.” Den bästa (och enda) garantin mot detta är ju dock att avskaffa den helt, för annars löper man ständigt risken att den avviker från NV-statens uppgifter, ex. vid minsta lilla samhällskris, och då är man så gott som körd igen. Om Ron Paul skulle ha lyckats dra tillbaka USA:s politiska system till hur det var 1776 så skulle man ju med största sannolikhet bara få en långsam upprepning av det som skett sedan dess.
May 20th, 2008 at 14:42
En lång kommentar! Jag återkommer med svar när jag har möjlighet.
May 20th, 2008 at 18:25
“Jag noterade i din läslista att du inte har läst Mises “Economic Calculation in the Socialist Commonwealth”, så jag får väl härmed ta och rekommendera den.”
Jag, däremot, har läst det allra mesta Mises skrivit och är väl förtrogen med hans bevis för att ekonomisk kalkyl är omöjlig i ett socialistiskt samhälle. Jag har också läst tillräckligt mycket av Mises för att veta att han aldrig någonsin pläderade för anarkism eller “anarkokapitalism”.
Resten av ditt inlägg ska jag besvara någon dag då har har väldigt gott om tid och ännu mera gott om tålamod.
May 21st, 2008 at 04:12
POS: Det är just därför som Mises var inkonsekvent, som bla. Hoppe har visat. Enter Rothbard.
Mises sade ju även att “Government is essentially the negation of liberty…”, samtidigt som han i samma textstycke hävdade att staten är en absolut nödvändighet för frihet, vilket för mig inte heller går ihop. Antingen är något motsatsen till frihet ELLER en nödvändighet för frihet. Att något är både och kan inte vara annat än en oxymoron i min värld, men jag förmodar att han använde “essentially” på ett väldigt “liberalt” sätt (i dubbel bemärkelse).
May 21st, 2008 at 15:35
Markus: Då rättigheterna är naturliga och möjliga att leda i bevis, så existerar ju dessa rättigheter. De är således objektiva, och den lag som skall se till att upprätthålla och skydda dessa rättigheter måste därför vara objektiv. Lagen i en nattväktarstat skall alltså härledas ur bevisligen existerande rätt, och är inte en smakfråga. Därför kan det bara finnas en objektiv domare, bara en legitim instans som kan döma i de fall rättigheterna har kränkts. Denna instans är nattväktarstaten. Det är hela idén om att det finns en sann och objektiv rätt, som legitimerar denna stats monopol, och inte ger utrymme för subjektiva lagar. Det finns därför ingen poäng med skyddsorganisationer, även om de skulle fungera. En kränkning av rättigheter är och förblir en kränkning av rättigheter, oavsett skyddsorganisationens tolkning. Det är denna moraliska lag, byggd på rätt och sanning, om nattväktarstaten skall upprätthålla.
May 21st, 2008 at 17:15
Nu har jag inte texten av Mises framför mig, men jag kan ju säga mitt ändå.
Ifall Mises säger att staten rent essentiellt är en negation av frihet, på samma ställe som han säger att staten är nödvändig för frihet, då är det ju lite olyckligt. (Men jag har som sagt inte texten här nu, så kan inte kolla upp exakta formuleringar.) Dock vet vi vilken ståndpunkt Mises höll. Han försvarade staten; inte *alla* möjliga stater, utan staten qua stat, staten när den är som bäst. Och som bäst är den förstås i dess nattväktarformat.
Jag kan ju tänka mig att det är något sådant Mises skriver. Man får ju inte begå det frusna begreppets felslut genom att se en viss stat som representativ för alla möjliga stater. En stat kan vara ond och en annan god; en stat kan vara negation av frihet, och en annan kan möjliggöra friheten. Men jag skall kolla upp originaltexten när jag har möjlighet.
May 21st, 2008 at 17:24
Exakt varifrån är det här Misescitatet hämtat? Skulle vilja kolla upp det.
May 21st, 2008 at 17:47
Citatet är från “Liberty and Property”, märker jag efter en del grävande. Stycket ifråga är detta:
“As regards the social apparatus of repression and coercion, the government, there cannot be any question of freedom. Government is essentially the negation of liberty. It is the recourse to violence or threat of violence in order to make all people obey the orders of the government, whether they like it or not. As far as the government’s jurisdiction extends, there is coercion, not freedom. Government is a necessary institution, the means to make the social system of cooperation work smoothly without being disturbed by violent acts on the part of gangsters whether of domestic or of foreign origin. Government is not, as some people like to say, a necessary evil; it is not an evil, but a means, the only means available to make peaceful human coexistence possible. But it is the opposite of liberty. It is beating, imprisoning, hanging. Whatever a government does it is ultimately supported by the actions of armed constables. If the government operates a school or a hospital, the funds required are collected by taxes, i.e., by payments exacted from the citizens.”
http://mises.org/LibProp/lpsec5.asp
May 22nd, 2008 at 07:06
Jonas: De negativa rättigheter som varje individ besitter är ju dock något annat än att ha en positiv rätt till att _någon_ sköter upprätthållandet och skyddet av dessa rättigheter mot kränkningar. De okränkbara, objektiva, negativa rättigheterna existerar ju oberoende av staten, och de enda relevanta frågorna blir därmed 1) hur/vem som bäst sköter skyddet av dessa rättigheter mot potentiella kränkningar samt eventuell vedergällning mot brottslingar, och 2) huruvida någon människa har en _positiv_ rätt till att staten eller någon annan institution _måste_ skydda dessa rättigheter mot potentiella kränkningar. Inte ens bland minarkister råder det någon som helst konsensus kring det sistnämnda, eftersom att vissa anser att man på ett eller annat sätt måste betala staten för att få omfattas av dennes rättsskydd till exempel, medan andra istället anser att staten oavsett vad måste skydda alla individer som lever under/i den.
Ett annat problem med att ha en instans med monopol på lagstiftning och dömanderätt i juridiska tvister är att det långt ifrån råder någon konsensus bland alla de ideologier som är kopplade till minarkism och anarkokapitalism vad det gäller frågor som immaterialrätt, frivilliga slavkontrakt, abort, dödsstraff, osv. (vilket ju alla är frågor som handlar om negativa rättigheter), och tills man lyckas nå någon form av konsensus kring detta (vilket man aldrig lär göra) så lär man också få svårt att göra anspråk på att en viss typ av NV-stat med en viss typ av lagstiftning är absolut sann och riktig, och det kommer också finnas stora mängder människor som alltid anser att deras eller andras negativa rättigheter blir kränkta av staten pga. just dessa frågor. Och även om alla skulle bli överens om att tex. patent är riktigt så kommer det ju ändå råda delade meningar om hur länge dessa bör gälla, vilka kriterier som måste uppfyllas för att få någonting patenterat, osv., osv.
May 22nd, 2008 at 19:18
Om nu någon skulle ha missat det, så citerade Henrik ur en rätt lång uppsats jag skrev, “Har en nattväktarstat rätt till sitt våldsmonopol?”
http://www.nattvakt.com/nnv/021013valdsmonopol.htm
Vad beträffar resonemanget om “privata skiljedomstolar”, tänker jag lägga ut en gammal uppsats som tar upp den saken på nätet. Endera dagen.
May 22nd, 2008 at 19:22
Den uppsatsen vill jag gärna läsa!
May 23rd, 2008 at 05:12
Markus har förstås rätt i att människor är oeniga om t.ex. patent. I ett framtida anarkokapitalistiskt samhälle kommer därför uppfinnare som vill ha patent på sina uppfinningar att ansluta sig till en skyddsorganisation som upprätthåller den principen – medan de som fritt vill sno åt sig uppfinningarna kommer att ansluta sig till någon annan skyddsorganisation, ledd av t.ex. Stephen Kinsella.
Men det är ju inte det enda vi människor är oeniga om. De som läst tråden “Utiltarismens lyckparaox” vet att somliga menar att man aldrig ska döda någon (annat än i rent självförsvar), medan andra menar att man bör göra det, ifall offrens organ bättre behövs någon annanstans än i offrens egna kroppar. Och då måste vi ju självfallet ha olika skyddsorgansationer, med olika lagstiftning, för dessa båda kategorier av människor.
Inte ska vi väl alla låta oss förtryckas av samma stat och samma lagar?
May 23rd, 2008 at 05:27
POS: Om du har någon invändning mot mitt svar till Jonas så får du gärna formulera det i mindre kryptiska och sarkastiska tongångar. Jag tycker det är högst relevanta problem som jag tog upp.
May 23rd, 2008 at 06:33
Och vad det gäller “Har en nattväktarstat rätt till sitt våldsmonopol?” så bygger ju den texten på en massa ogrundade antaganden, såsom:
- att “vi” har delegerat rätten till självförsvar till staten, vilket ju vi som inte gillar staten inte har, eftersom att vi anser att ett privat företag vore bättre på att skydda våra rättigheter än staten och hellre vill anlita ett sådant, varpå staten inte kan bli annat än illegitim när den har monopol på denna verksamhet och kränker våran handels- och näringsfrihet
- att skyddsbolagen skulle syssla med något annat än försvarsvåld, samt att de skulle kriga mot varandra (vilket jag ännu inte fått någon förklaring till varför), dvs. istället för att konkurrera om kunderna genom att försöka övertala dem om att byta bolag och börja prenumerera på just deras tjänster för att de var bättre på att förebygga brott osv., så skulle de istället bedriva regelrätt krig mot varandra om något sorts monopol över vissa territorier (och då kan man ju vidare fråga sig varför just privata skyddsbolag skulle få för sig att göra detta men inte NV-stater som låg intill varandra)
- att “…om människor en dag blir rationella nog att etablera en [nattväktarstat], då kommer de med största sannolikhet också att vara rationella nog att bibehålla en sådan stat.”, vilket får mig att undra vad man i synnerhet då skulle behöva en stat till
- att “…såfort en konkurrent till den stat vi etablerat uppträder, har vi inga rättigheter längre; konkurrenten kan göra vad den vill mot oss.”, vilket är en enda stor halmgubbe och lögn om vad anarkokapitalismen och dess anhängare står för
- att det skulle vara “stater” som konkurrerar med varandra inom ett anarkokapitalistiskt samhälle
- att två konkurrerande domstolar med olika uppfattningar i samma rättstvist inte skulle komma på idén att enas om att anlita en och samma tredjepartsdomstol för att lösa tvisten utan istället anlita varsin tredjepartsdomstol med olika uppfattning i all oändlighet, vilket ju vore fantastiskt mycket dyrare, bökigare, tidskrävande och ologiskt, och det ges ingen som helst förklaring till varför de trots detta skulle välja det alternativet
Osv., osv., osv.
May 23rd, 2008 at 19:02
Jag är rädd att jag blir tvungen att skriva om hela uppsatsen, så att den blir klar även för Markus Bergström. Det kan ta sin tid.
May 23rd, 2008 at 19:18
För all del!
May 23rd, 2008 at 19:22
Men för att börja i någon ända:
En nattväktarstat är per definition en stat som reducerats till sina legitima funktioner, d.v.s. skydd av individens rättigheter. En stat som gör mer än så är (i högre eller lägre grad) en förtryckarstat. När en sådan stat – en nattväktarstat, alltså – inrättats, finns det inget behov av några konkurrenter.
Men just en legitim nattväktarstat är den enda typ av stat som anarkokapitalister bryr sig om att polemisera emot. Det är en sådan stat de vill ersätta med privata skyddsorganisationer. Jag kan bara dra den slutsatsen att detta är den enda typ av stat de är emot.
Om så inte vore, varför sätter de inte igång och startar sin konkurrens med staten idag, när staten är förtryckande och faktiskt borde ersättas med något bättre, ifall det bara vore möjligt? Varför vänta tills den i alla rimliga avseenden perfekta staten redan är införd?
Motargumentet man hör här är att en sådan stat, en legitim nattväktarstat, är omöjlig att införa, därför att det ligger i statens natur att ständigt vidga sina maktbefogenheter – därför att “makt korrumperar”.
Men om det nu är så, är detta lika sant om de privata skyddsorganisationer som enligt anarkokapitalismen ska ersätta staten. Så är det sant, kan vi lika gärna slänga in handdukten direkt. Anarkokapitalismen erbjuder ingen lösning.
May 23rd, 2008 at 19:34
Och för att ta det från en annan ända:
Jag har inte uttalat mig mot existensen av privata skyddsorganisationer (som t.ex. vaktbolag eller detektivbyråer) eller mot privata skiljedomstolar. De måste operera under lagar som gäller alla, det är allt.
Men vi har ju inte anarkokapitalism bara för att sådana skyddsbolag existerar. Det är först när de gör anspråk på att ta över statens roll som vi har anarkokapitalism.
Om skyddsorganisationer opererade under samma lagar skulle vi ha något annat än anarkokapitalism (under ideala förhållanden skulle vi ha en nattväktarstat med privata skyddsorganisationer som ett komplement). Under sådana betingelser skulle slustatserna du drar ur Mises resonemang om omöjligheten av ekonomisk kalkyl i ett socialistiskt samhälle vara giltiga.
Men det *skulle* vara anarkokapitalism (eller rättare anarkism) ifall de opererade under olika lagar. I så fall skulle deras “konkurrens” bestå i väpnad kamp. Vi skulle få den typ av situationer jag nämnde i mitt inlägg från i morse.
May 23rd, 2008 at 19:48
Och för att ta det där med domstolar också:
Kund A hos skyddsbolag A befinner sig i konflikt med kund B hos skyddsbolag B. Domstol A dömar till kund A:s fördel; domstol B till kund B:s fördel. Nu går målet till en appellationsdomstol. Men den kund som förlorar i appellationsdomstolen måste väl ändå i så fall kunna vända sig till en annan appellationsdomstol som tar hans parti? Och så går målet vidare till ytterligare en instans, och samma sak upprepas igen och igen och igen.
Om det å andra sidan finns en högsta domstol som det inte finns någon appell emot, då är vi ju tillbaka till en monopolistisk stat.
May 24th, 2008 at 08:59
POS: Att det inte “behövs” några konkurrenter till en NV-stat bygger ju på antagandet om att denna stat är så pass effektiv i sitt arbete med att förhindra eller åtminstone lösa brott att ingen annan kan göra det bättre. Detta är ju dock en omöjlighet, i synnerhet som staten som sagt är en planekonomisk institution, vilket gör att den är sämre på alla sätt och vis än privata aktörer på en fri marknad. Man undrar ju också hur en NV-stat, bara för att den är just en NV-stat, skulle vara avsevärt mycket bättre än dagens stater på att förhindra och utreda brott. Den svenska staten klarar upp ca. 15% av alla brott som begås (enligt Brå), dvs. 85%(!) förblir ouppklarade, vilket ju i alla andra sammanhang måste betraktas som en usel prestation (ett fotbollslag som förlorar 85% av sina matcher kan ju inte betraktas som en framgångssaga tex., eller ens vid 50%). Antingen kommer en NV-stat att prestera ungefär lika uselt som dagens stat, eller så måste den uppfinna någon magisk lösning på det ekonomiska kalkyl- och incitamentproblemet och dylikt som all statlig verksamhet brottas med (och skulle man mot all förmodan finna en sådan lösning, ja då har man ju funnit den gyllene nyckeln till planekonomins problem som alla socialister har sökt efter med lys och lykta det senaste seklet).
Ett privat skyddsbolag har däremot starka ekonomiska incitament att bla. lösa brott, eftersom att den måste betala ut skadestånd till sina kunder _varje gång_ dessa blir utsatta för brott. Därmed blir skyddsbolaget väldigt angeläget om att hitta den skyldige och få denne dömd i en domstol för att på så vis kunna avkräva denne skadestånd, så att bolaget åtminstone kan täcka den ersättning som man betalade ut till sin kund. Om skyddsbolaget inte lägger ned mycket energi på att hitta den skyldige och få denne dömd så kommer man att dras med ekonomiska förluster. Om bolaget sedan anser att en utredning skulle innebära en större ekonomisk förlust för dem än det skadestånd man betalat ut till sin klient så kan bolaget naturligtvis välja att låta bli att utreda brottet, MEN då har ju bolaget åtminstone _kompenserat_ offret, OCH det kommer i fortsättningen lägga ned ännu större möda på att _förhindra_ att framtida brott begås från första början (vilket ju naturligtvis är det allra bästa och viktigaste sättet att bekämpa brott – att se till så att de inte ens begås). Därmed kan man dra slutsatsen att privata skyddsbolag kommer lägga ned en oerhört stor möda på att förhindra brott till (nästan) varje pris, för att på så vis slippa dras med svåra och dyra utredningar och juridiska tvister och dylikt.
En stat har dock inga sådana incitament. Den behöver varken betala ut skadestånd till människor vars rättigheter den misslyckats med att skydda (vilket den ständigt kommer göra), och har därmed inte ett lika starkt intresse av att leta upp den skyldige och döma denne till att kompensera offret, eller för den delen att förebygga brott, eftersom att den kostnad som detta innebär inte nödvändigtvis blir lägre än den kostnad som en utredning skulle innebära, eftersom att staten som sagt inte _måste_ lägga ned mycket energi och resurser på att försöka lösa alla brott för sin egen ekonomiska vinnings skull, i motsats till ett privat företag. Och det enda vi har att förlita oss på här är de styrandes goodwill, samt vår lilla röstsedel var fjärde(?) år, ifall vi är missnöjda med NV-statens prestation. Men varför skulle detta bli bättre bara för att vi bytte ut lednigen? Samma ekonomisk system som förut skulle ju råda, så även om den nya ledningen skulle vara pigg och full av vinäger när den valdes så skulle ju den ekonomiska verkligheten och dess skeva incitament snart ta över och producera samma bristfälliga resultat. Det är alltså en klassisk fråga om huruvida monopolistisk statlig planekonomi är mera effektiv och besitter bättre incitament än privata, konkurrerande företag på en fri marknad. Och svaret på den frågan är som alltid “NEJ!”.
Vad det gäller de privata skyddsbolagens påstådda “våldskonkurrens” så har jag fortfarande inte fått förklarat för mig varför de skulle kriga mot varandra, vad de skulle tjäna på detta, osv. Dvs. varför skulle skyddsbolag A attackera skyddsbolag B för att B har fått ett kontrakt av ägarna till en shoppinggalleria, eller en motorväg, eller höghusområde, eller nybyggt villaområde, osv. om att förse de boende i området eller företagarna i gallerian med skydd och juridisk representation? Varför skulle A vilja bedriva ett sådant krig, istället för att försöka förhandla med dessa ägare (och andra ägare) om att skriva kontrakt med dem istället, för att de är bättre och billigare än B?
Och angående appellationsdomstolar så tecknar ju skyddsbolag A och B ett kontrakt som säger att bägge förbinder sig att följa den dom som domstol X utfärdar. Om den person som döms av denna domstol sedan lyckas vägra ta konsekvenserna av detta så leder ju det till åtminstone två saker:
1. H*n skulle uppmärksammas i media och/eller hamna på diverse svartlistor hos skyddsbolag, domstolar, arbetsförmedlare, banker, bostadsbolag, vägägare, flygplatser, osv. som skulle vägra att ha något med denne att göra eftersom att h*n har visat sig vara opålitlig och smitit undan från en opartisk domstol som har dömt honom som skyldig till ett brott mot någon annan, och därmed vill ingen riskera att hamna i en jurdisk tvist med denne eftersom att det lär sluta likadant. H*n skulle därmed bli utfryst från samhället och ha väldigt svårt att lyckas göra någonting, ens försörja sig, _tills_ att h*n frivilligt går med på att sona för sitt brott, varpå han med största sannolikhet skulle bli avskriven från dessa svartlistor igen.
2. H*n skulle på samma sätt bli utfryst från sitt eget skyddsbolag eftersom att h*n skulle innebära en stor risk och belastning för detta, iom. att han (1) har en tendens att begå brott och (2) vägrar respektera domslut, och inget skyddsbolag skulle därmed vilja ha något med denne att göra, eftersom att det inte skulle vara värt risken. Varenda skyddsbolag skulle ju kräva i kontraktet med varje person som man “försäkrade” att denna kund aktivt skulle undvika att hamna i våldsamma situationer eller begå brott, och de som bryter mot detta kommer ju antingen mista sina kontrakt eller få kraftigt höjda premier. Återigen ett incitament som leder till lägre brottslighet som NV-staten saknar…
Och nej, anarkokapitalister är naturligtvis inte bara emot NV-staten men positiva eller likgiltiga inför andra stater (det är ju fånigt). Anledningen till att vi kanske verkar vara “extra” intresserade av att avskaffa en NV-stat är naturligtvis för att det dels vore mycket enklare än att försöka göra sig av med en hel välfärdsstat, och dels för att minarkister delar nästintill samma etiska grund och syn på marknaden, varpå det brukar vara betydligt lättare att konvertera dessa till anarkokapitalister än att konvertera tex. en sosse.
May 24th, 2008 at 09:34
Nåja, Markus, eftersom det verkar rätt hopplöst att få dig att fatta poängen ska jag inte göra några fler försök. Jag vill bara ställa en fråga:
Om det nu är så svårt att inrätta en nattväktarstat att det inte ens lönar sig att försöka, varför skulle det vara så mycket lättare att genomföra ett anarkokapitalistiskt system? Exakt hur tänker anarkokapitalisterna bära sig åt för att avveckla staten?
May 25th, 2008 at 06:38
POS: Jag tror uppfattar det dock inte som att alla anarkokapitalister anser det vara omöjligt att införa en nattväktarstat, utan snarare att det är omöjligt att behålla den, och att man (bla.) därför bör gå hela vägen och avveckla den när den väl är så pass liten som den någonsin kan bli. Det råder ju dock skilda uppfattningar om hur man skall gå tillväga för att uppnå ett statslöst samhälle; agorism (dvs. svart konkurrens med statliga monopol á la Spooner), att aldrig rösta och “ignorera” politiken och försöka övertala andra om att göra detsamma, att rösta på minarkistiska politiker och sedan ta det därifrån, att försöka influera befintliga makthavare att bli mera libertarianska, “New Hampshire-metoden” (dvs. Free State Project), att tex. den federala staten i USA kommer gå under av sig själv pga. astronomiska budgetunderskott, osv., osv.
May 25th, 2008 at 10:05
Det kommer under alla omständigheter att ta flera gennerationer innan vi kan genomföra en genuin nattväktarstat. Ett stort antal människor måste bedriva ett enormt opinionsbildande arbete för att få till stånd det intellektuella klimat som fordras för nattväktarstatens införande.
Ett delprojekt är att refomera undervisningen i nationalekonomi vid universiteten, så att professorerna som lär ut ämnet inte längre är keynesianer eller liknande, utan i stället anhängare av Mises och/eller Reisman. Hur lång tid kan det tänkas ta? Och detta är alltså ett delprojekt.
Anarkokapitalismens plan är alltså att vänta tills detta enorma opinionsbildande arbete är genomfört, för att *sedan* avveckla staten (tydligen i tron att det ska bli så mycket lättare när staten väl är reducerad till sina rättmätiga funktioner). Allt vårt arbete ska alltså *raseras* när det väl gett resultat.
Är det att undra på att genuina anhängare av en genuin nattväktarstat betraktar anarkokapitalisterna som *fiender*?
May 25th, 2008 at 10:20
Det är naturligtvis ett möjligt scenario att dagens USA går under av sig självt (att följa amerikansk politik är ju inget som gör en direkt glad). Men att ett samhällsskick går under betyder inte att det nödvändigtvis kommer att ersättas av något bättre.
Sovjetimperiet gick ju under för snart två decennier sedan. Men det är ju inte direkt ett laissez-faire-samhälle som kommit i dess ställe. Somliga av de gamla öststaterna har tagit stapplande steg i rätt riktning. Men i forna Jugoslavien ledde det till inbördeskrig. Och likadant i några av de forna Sovjetrepublikerna. (Kriget i Tjetjenien är ju ett exempel.)
Att bara vänta på att den gamla ruttna staten ska ruttna bort räcker liksom inte.
May 25th, 2008 at 11:31
En kortis: Att svenska staten bara klarar upp 15% säger väl knappast någonting om hur en annan stat skulle klara sig. Det är ju helt och hållet avhängigt på vad man betecknar som brott. Alla stater behöver ju inte lägga sitt fokus på att hälla ut ungdomars öl och bura in gamla knarkare.
Hur rimligt är det egentligen att anta att dessa skyddsbolag skulle kompensera brottsoffer? Det tycks mig mycket troligare att den tjänsten skulle tillhandahållas av vanliga försäkringsbolag, ungefär som idag.
En tredje undran är varför man ens ska anta att en mördare/bedragare/gangster vare sig skulle hängas ut i global media eller bry sig om vad hederligt folk anser om dem. Det är väl knappast något som händer idag, och jag kan inte riktigt förstå varför det skulle förändras.
Anarkisternas argument verkar bygga på att alla brott och tvister skulle vara misstag eller dylikt av rationella människor.
May 25th, 2008 at 16:05
Tomas: Naturligtvis, men även om man bara ser till tex. våldsbrott så är siffran fortfarande förfärligt låg (vart sjunde anmält våldsbrott klarades upp i Sverige förra året enligt Brå), och jag kan som sagt inte se varför en NV-stat på något magiskt sätt skulle vara väldigt mycket bättre på detta. Den kan naturligtvis vara _lite_ bättre än dagens stat, men knappast mycket mer än så, helt enkelt för att det statliga/planekonomiska systemet alltid har en mängd inbyggda och ofrånkomliga brister och dåliga incitament (som jag skrivit om ovan).
Skulle du anlita ett skyddsbolag som inte gav dig någon kompensationsgaranti utifall att den misslyckades med sina åtaganden? Så att du betalade dem en massa pengar till dem i utbyte mot ett skydd som de sedan inte behövde leverera om de inte ville? Jag skulle då inte göra det.
Även om man dock rent hypotetiskt sett antar att de inte skulle erbjuda någon sådan garanti så är det ju fortfarande fritt fram att isf. byta till ett annat skyddsbolag som har ett bättre trackrecord, vilket naturligtvis innebär en förlust för det sämre presterande bolaget, precis som med konkurrens inom alla andra områden på marknaden. Det är ju liksom det som är hela poängen med konkurrens kontra statliga monopol; att man kan byta till ett annat företag om man inte är nöjd.
Med tanke på att media brukar rapportera grundligt om alla rättegångar som rör tyngre brott (i synnerhet när de är kontroversiella, vilket det ju skulle vara ifall en person smet undan ett domslut), så kan man ju vara tämligen säker på att de kommer göra det i ett anarkokapitalistiskt samhälle också. Därtill lär det garanterat också tryckas upp varningsaffischer av “Wanted!”-typen med deras foto på och hängas upp lite varstans.
Och för det andra så handlar det ju inte om vad en mördare har för “rykte” bland vanliga människor, utan vad han har begått för brott och det faktum att han pga. detta sitter på en massa svartlistor som hindrar honom från att leva något som helst civiliserat liv. Om man är svartlistad hos alla banker, skyddsbolag, motorvägsägare, flygplatser, bostadsbolag, tågstationer, bilhandlare, mataffärer, köpcentrum osv. så blir man ju tämligen isolerad från samhället och kan tom. få det väldigt svårt att överleva. För ha som sagt i åtanke att _allt_ är privatägt i ett libertarianskt samhälle, så det finns inga offentliga platser där alla har rätt att vistas, och alla är ju fria att neka vem som helst tillträde till deras egendom.
Nog för att det finns en massa “vänsteranarkister” som tror att alla är godhjärtade innerst inne men att vissa bara blivit moraliskt förgiftade eller drivna till brottslighet av det onda kapitalistiska systemet, men vi anarkokapitalister tror definitivt inte på något sådant hippietrams (vilket man märker snabbt om man läser lite av Hoppe eller Block eller Rothbard och dylikt – i synnerhet Hoppe). Däremot anser vi att bla. ett marknadsekonomiskt rättsystem skulle leda till mycket bättre incitament som avskräcker brott i större utsträckning än vid ett statligt dito, och att man därmed får lägre brottslighet tack vare detta (bara en sådan sak som att skyddsbolagen skulle kräva av sina kunder att dessa undvek farliga situationer och hota med att höja deras premium eller säga upp skyddsavtalen vid varje sådant kontraktsbrott är ju ett oerhört starkt incitament).
May 25th, 2008 at 17:30
POS: Ja det är klart att en del minarkister ser anarkokapitalister som aber och eventuellt “fiender” när de är övertygade om att det bara skulle leda till elände. Det är ju dock en fråga om vilken utgångspunkt man har. Anarkokapitalister är ju istället övertygade om att deras ideologi skulle leda till ett _mera_ “liberalt” samhälle än vad ett nyliberalt sådant skulle göra, och att det därför inte är en rasering av den samhällstyp som nyliberaler förespråkar, utan mest en annan och bättre form av den. Sedan finns det ju också en del anarkokapitalister som ser nyliberaler som sina fiender och tycker bättre om tex. anarkosocialister, eftersom att de också vill avskaffa staten.
Jag säger inte heller att man skall sitta och rulla tummarna och vänta på att staten skall ruttna bort (då hade jag ju knappast deltagit i de här diskussionerna). Det var bara ett av många exempel på olika metoder som vissa anarkokapitalister förespråkar.
May 25th, 2008 at 17:52
Många kommunister anser också att kommunism är vägen mot ett frihetligt samhälle. Men det är inte så att jag försöker göra gemensam sak med dem, därför att vi bägge säger oss eftersträva ett frihetligt samhälle. Det är ju att reducera det hela till en retorisk fråga, till subjektivism: “allt går så länge man anser att det leder till frihet”. Att både jag och kommunisten säger oss förespråka frihet gör inte av vi bägge förespråkar frihet. Det gör bara att vi bägge säger oss förespråka frihet. Åtminstone en av oss ljuger, eller har fått det hela om bakfoten. (Kommunisten alltså, ifall det behöver sägas.) Samma sak med “anarkokapitalister”: jag tror mig inte stå dem nära ideologiskt bara för att de använder ungefär samma termförteckning som jag gör.
Förresten är det bra att du skiljer mellan anarkokapitalism och (ny)liberalism. Nästa steg är att skilja mellan anarkism och kapitalism.
May 25th, 2008 at 23:16
Lite “off topic”, men såvitt jag vet är Walter Block minarkist. Åtminstone skrev han själv att han är det i en självbiografisk skiss som jag läste för några år sedan.
May 25th, 2008 at 23:19
Tomas: “Anarkisternas argument verkar bygga på att alla brott och tvister skulle vara misstag eller dylikt av rationella människor.”
Jag tror du har rätt i det. Jag kanske återkommer med något mer utförligt på det temat.
May 25th, 2008 at 23:20
Nej, Walter Block är anarkokapitalist.
http://en.wikipedia.org/wiki/W.....rtarianism
May 25th, 2008 at 23:24
“Although Block credits Ayn Rand, Branden, and other Objectivists with his initial interest in laissez faire theory in general, he says of Murray Rothbard that,
May 26th, 2008 at 06:35
Sundholm: Nu handlar det ju dock om att båda vill avskaffa staten och inget mer utöver det, vilket ju anarkosocialister de facto vill göra, så det är ju ingen fråga om retorik här utan ren fakta. Äpplen och päron.
Eftersom att anarkokapitalister är övertygade om att en marknadsekonomi skulle uppstå/fortleva rent naturligt om man avskaffade staten så ser de därmed “vänsteranarkister” som ett slags nyttiga idioter. Däremot tror ju anarkosocialisterna att om man avskaffar staten så upphör plötsligt all handel och därmed all kapitalism, varpå det socialistiska paradiset infinner sig, vilket naturligtvis strider mot all sund nationalekonomisk och praxeologisk teori. I övrigt har ju inte “vänsteranarkister” mer gemensamt med anarkokapitalister än de har med nyliberaler.
I övrigt har jag aldrig satt något likhetstecken mellan anarkism (som rörelse/ideologi) och kapitalism. Däremot är jag naturligtvis övertygad om att marknadsekonomi blir resultatet av ett avskaffande av staten (dvs. “anarki”), givet såklart att samhället i fråga består av någorlunda rationella människor och inte är fullt av islamistiska fundamentalister eller dylikt (men bevisligen försvinner ju inte handel och kapitalism ens då).
May 26th, 2008 at 19:19
Markus: Jag tror faktiskt att i ett sådant scenario så skulle man få försäkra sig hos ett försäkringsbolag, alternativt att skyddsbolaget har ett sådant avtal med ett.
Sättet man kan bli bättre på att lösa brott är helt enkelt att fokusera alla resurser som nu slösas bort på dumheter på att lösa och förhindra riktiga brott. Det tycker jag faktiskt inte alls är särskilt magiskt :-)
En sak man kan ha i åtanke är att det faktiskt finns exempel på anarki i praktiken. Och att det inte alls är särskilt lajbans. (Och om jag var duktig nu så skulle jag ha nån länk att komma med också, för att styrka, men det har jag inte :-()
Men det är ju inte någon skillnad på anarki och anarki. Resultatet bör ju bli det samma när man slänger bort staten, oavsett vem som förespråkar det, anarkokapitalister eller vanliga stenkastaranarkister. Möjligen är de senare en tydligare indikation på vad som skulle hända. Så alla anarkister har ju den saken gemensamnt, att de förespråkar samma politiska (o)system. Och när man talar politik så är ju det en ganska stor gemensam nämnare.
Sist: En fri marknad uppstår ju bara när det finns en frånvaro av tvång, eller hur? Det är det som staten är tänkt att fixa. Om du tar bort staten, då har du inte frånvaro av tvång, och borde heller inte kunna plocka hem den fria marknadens fördelar för de som konkurerar om att ta bort tvånget (om det nu är det de kommer göra, vill säga…)
May 26th, 2008 at 20:57
Det enda jag känner för att tillägga, är att skyddsbolag som krigar inte är särskilt beskyddande alls.
May 26th, 2008 at 21:10
Åtminstone inte de som startar krigen ;-)
May 26th, 2008 at 21:39
Det här med anarkism är förresten något jag går igenom mer här: http://www.equil.net/?p=503
Det mest utförliga inlägget om anarkism på min blogg – hittills.
May 26th, 2008 at 22:52
Är det meningen att det i ett framtida anarkokapitalistiskt samhälle ska finnas lagar som är gemensamma för alla och som alla de konkurrerande skyddsorganisationerna är eniga om att följa och rätta sig efter och genomdriva? Eller är idén att varje enskild skyddsorganisation ska ha sin egen lagstiftning?
Markus nämnde tidigare som ett argument för nattväktarstatens omöjlighet att människor inte är eniga om vilka lagar som ska gälla. T.ex. finns det de som menar att patent ska respekteras och ges lagligt skydd, medan andra menar att all patentlagstiftning bör avskaffas. Så jag måste utifrån detta exempel förmoda att det är det senare som avses – en uppsättning lagar för varje skyddsorganisation.
Men det måste ju innebära att om någon i ett anarkokapitalistiskt samhälle menar sig ha blivit bestulen på ett patent, så kan tvisten aldrig någonsin avgöras. För den som stulit patentet är förstås kund hos en skyddsorganisation som inte har patenträtt på programmet, mendan uppfinnaren själv är kund hos en skyddsorganisation som har det.
Och om det här målet döms olika i två olika skiljedomstolar, vad ska det nytta till att föra det till en tredje domstol vars appell alla rättar sig efter? Vilken lagstiftning rättar sig den tredje domstolen efter? Den som stöder patent eller den som inte stöder patent?
May 27th, 2008 at 05:13
Tomas: Tror gör man i kyrkan, du får gärna förklara istället varför jag har fel om det.
Att kasta mera pengar på ett problem och hoppas att det löser sig brukar såvitt jag vet sällan fungera särskilt bra, iaf. inte när det gäller staten, då denna som sagt fortfarande kommer att lida av alla de systemfel som jag nämnde.
Att diskutera historika exempel på anarki brukar vara tämligen lönlöst, då både anhängarna och motståndarna av anarkism har sina egna små exempel som kan debatteras i all evighet och “bevisas” och “motbevisas” utan att det i slutänden leder till något vettigt.
Korrekt, det kan knappast sägas vara någon skillnad på anarki och anarki, vilket som jag skrev är anledningen till att vissa anarkokapitalister ser anarkosocialister som “nyttiga idioter”, då de är övertygade om att marknadsekonomi skulle råda oavsett _varför_ man avskaffade staten.
Varför är stenkastaranarkister en indikation på vad som skulle hända om man avskaffade staten? Såvitt jag vet spyr gemene man galla över dessa ligister när de går lös på stan? Skulle folk i allmänhet automatiskt förvandlas till vandaler bara för att man avskaffade staten?
Det där bygger ju dock på antagandet om att staten dels är mera effektiv än marknaden på att skydda rättigheter, och dels att marknaden inte kan tillhandahålla ett sådant skydd alls eller i någon större utsträckning, vilket jag ännu inte fått någon tillfredställande förklaring till varför. Om jag som libertarian ansåg att anarkokapitalism skulle leda till en massa tvång så skulle jag ju inte förespråka det.
May 27th, 2008 at 05:45
POS: Det som skulle ske när man avskaffar staten är (1) att folk i allmänhet skulle efterfråga någon som skyddar deras liv och egendom och (2) att en rad skyddsbolag därmed skulle uppstå för att tillfredställa denna efterfrågan. Dvs. det skulle inte nödvändigtvis finnas några lagar per se, utom de naturliga rättigheterna till liv och egendom som de allra, allra flesta anser är moraliskt riktiga förutom när kränkningar mot dessa sker i “välfärdsstatens” namn – då brukar det vara mindre viktigt. Men när staten kan göra jobbet åt en, dvs. driva in skatt och slänga knarkare i fängelse osv., och alla ändå tvingas delbetala kalaset och inte kan göra motstånd, så blir det ju också oerhört lätt att förespråka sådana vålds-”lösningar” på allsköns problem, när ett sådant omfattande system redan är etablerat och är så enkelt att utnyttja. När det däremot blir helt upp till en själv att betala någon med sina egna pengar för att denne skall gå till någon annans hus på andra sidan staden eller tiotals mil därifrån, och där avkräva folk pengar under pistolhot eller släpa iväg en knarkare eller prostituerad eller homofobisk pastor till en fängelsecell, så blir det ju extremt få som skulle ha någon lust att göra detta.
Det man måste ha i åtanke är som sagt att det inte är _stater_ som konkurrerar med varandra i ett anarkokapitalistiskt samhälle, och de har inte enskilda lagar som de försöker upprätthålla och tvinga på alla andra. Gör man misstaget att sammanblanda dessa på det sättet så missar man hela poängen och kommer inte kunna förstå sig på anarkokapitalismen, förrän man börjar tänka utanför hela systemet med lagstiftning och stater som upprätthåller ett sådant. Det enda som skyddsbolagen skulle ägna sig åt är just skydd av liv och egendom utifrån folks efterfrågan på dessa tjänster, dvs. att upprätthålla folks naturliga rättigheter, och inte att sätta upp några lagar per se.
Patent finns det ju nästan ingen anarkokapitalist som förespråkar, dels då det är extremt svårt att föreställa sig hur dessa skulle kunna upprätthållas utan en stat som har absolut makt att kontrollera och reglera vad folk producerar och säljer med sin egendom, och dels för att i princip alla anarkokapitalister av bla. denna anlendnig anser patent vara en kränkning av äganderätten. Däremot vill jag minnas att jag har sett någon enstaka anarkokapitalistisk tänkare argumentera för ett patentsystem i ett statslöst samhälle, men jag är inte bekant med deras idéer kring detta och minns inte vad de heter.
May 27th, 2008 at 09:57
“Patent finns det ju nästan ingen anarkokapitalist som förespråkar.”
Det är väl summan av kardemumman, egentligen. Anarkister säger sig vilja upprätthålla rättigheter, men egentligen förkastar de både upprätthållandet och rättigheterna, genom sin anarkism.
May 27th, 2008 at 13:15
Sundholm: …förutom då att anarkokapitalister inte anser att patent är någon rättighet, utan att det istället är en kränkning av äganderätten. Patent är för de flesta anarkokapitalister lika lite en rättighet som “positiva rättigheter”.
May 27th, 2008 at 13:20
Det är ju det jag menar. Att vägra erkänna en rättighet som en rättighet, är ju detsamma som att inte vilja upprätthålla rättigheter.
Även om anarkisten *säger sig* vilja upprätthålla rättigheter, och kanske till och med *tror* på det själv, så är naturligtvis verkligheten en annan.
May 27th, 2008 at 17:59
Anarkokapitalisternas inställning till patent visar onekligen vad anarkokapitalismen *verkligen* står för och går för.
Se vidare här:
http://www.nattvakt.com/nnv/06.....alratt.htm
May 27th, 2008 at 20:31
Markus: Du menar att staten inte skulle få ett sämre track record om den drog in all finansiering av den polisiära verksamheten?
Såvitt jag vet finns det nutida exempel på anarki i t.ex. Afrika, som helt enkelt tar sitt uttryck i att man om man har en k-pist ockuperar en bit väg och utkräver tull för att passera den.
I övrigt så undviker du ju frågan som POS ställer. Om olika människor har olika uppfattning om vad som ska gälla, vilket vi ju faktiskt kan och bör anta, inte bara gällande patent (finns ju andra brottslingar också), så bör det leda till att olika skyddsorganisationer skyddar på olika sätt. När då, för att ta patent som exempel igen, person A skiter i person B:s patent, person A har ett skyddsbolag som inte erkänner patent, och B har en som gör det, kommer B:s skyddsbolag ställa A inför rätta och döma honom. Men enligt A:s skyddsbolag är det en kränkning av A:s rättigheter. De kommer behöva ställa B:s skyddsbolag inför rätta, och döma dem. Konflikt ensues.
Alla kommer inte vara anarkister och inte gilla patent bara för att det blir anarki.
May 29th, 2008 at 05:20
Sundholm: Se mitt föregående svar… Anarkokapitalister i allmänhet (och en massa minarkister därtill) anser alltså inte att patent _är_ en rättighet till att börja med, utan att patent tvärtom _kränker_ folks rättigheter. Det blir ju lite svårt för dessa att stödja det då. Detta har heller ingenting specifikt med anarkism att göra, då det som sagt även finns en massa klassiska liberaler som inte heller anser att patent är en rättighet. Är det då “typiskt” klassiska liberaler att bara säga sig förespråka rättigheter utan att de facto göra det?
POS: Jag känner mig inte träffad av artikeln, då den inte bemöter den typ av argument som åtminstone jag brukar framhålla mot immaterialrätt. Vi kan ju börja med patent:
1. Uppfinningar är _inte_ egendom. Anledningen till att egendomsbegreppet och äganderätten ens existerar är (som bekant?) att det krävs en fredlig, rättvis och rationell uppdelning av de begränsade fysiska resurser som finns i världen. Oändligt många personer kan “äga” (inneha) samma imateriella idé/uppfinning samtidigt, men inte ens två personer kan samtidigt äga/inneha samma materiella egendom samtidigt. Om jag bygger ett unikt hus och POS bygger ett likadant så har jag fortfarande kvar mitt hus. Samma sak gäller uppfinningar. Om jag producerar uppfinning X och POS producerar samma sak så har jag fortfarande kvar min uppfinning. Jag har _inte_ blivit _bestulen_ på den. POS har enbart _kopierat_ den. Att kopiera är inte att stjäla, vilket i princip varenda patentförespråkare dock verkar tro (eftersom att de alltid kallar det för stöld när någon kopierar ett patent utan lov), och det skulle ju också förklara deras positiva inställning till just patent. Men detta är ju isf. bara ett enkelt språkligt missförstånd och inget annat.
Nu är givetvis uppfinningar begränsade på sitt sätt också, men poängen är att det a) inte krävs patent eller något liknande för att jag skall kunna göra vad jag vill med min uppfinning helt oavsett om någon annan uppfinner samma sak eller kopierar min uppfinning, och b) jag kan inte bli bestulen på min uppfinning, såvida inte någon stjäl det fysiska dokumentet eller den hårddisk där jag har uppfinningen nedskriven, men då blir det ju en fråga om vanlig stöld av riktig fysisk egendom, helt oavsett vad egendomen råkar innehålla.
2. Om jag patenterar X så tar jag mig rätten att med statens hjälp bestämma över alla andras egendom och diktera vad dessa får och inte får producera med hjälp av denna, vilket mao. innebär att patent i allra högsta grad är en kränkning av äganderätten. Om POS äger en fabrik så äger inte jag hans fabrik och får därmed inte heller säga åt honom vad han inte får producera i denna. Om POS använder sin fabrik till att producera samma sak som jag producerar så är det vanlig enkel konkurrens från hans sida, inte en äganderättskränkning eller stöld. Om POS däremot lägger beslag på min fabrik och ockuperar den så är det en äganderättskränkning, eftersom att jag därmed blir av med min fabrik (men vi skulle båda fortfarande ha kvar uppfinningen, bör det påpekas!).
3. Om jag och POS uppfinner samma sak helt ovetandes och oberoende av varandra och jag patenterar min uppfinning så berövar jag därmed honom på hans rätt att göra vad han vill med sin uppfinning, dvs. att tex. producera och tjäna pengar på den. Dvs. man har alltså tydligen inte rätt till sin uppfinning genom att bara _uppfinna_ den, utan enbart om man först registrerar den hos staten, vilket är ett högst märkligt rättighetsbegrepp. Och om man nu ser uppfinningar som egendom, och varje individ har rätt till de imateriella frukterna av dennes tänkande, så måste ju nämnda scenario om något vara just _stöld_, eftersom att man de facto berövar en person på sin egen uppfininng och tar ifrån personen sin rätt att göra något med den, men inte ens tant Rand såg något problem med detta. Logiken lyser med sin frånvaro…
4. Patent är godtyckliga, eftersom att en statlig centralkommité godtyckligt måste avgöra 1) _vad_ man får patentera (recept? matematiska formler? källkod till mjukvara? tekniska uppfinningar? kemiska blandningar? affärsmetoder? ), 2) vilka specifika uppfinningar inom dessa områden som räknas som unika och äkta uppfinningar och inte, vilket det också krävs luddiga, godtyckliga riktlinjer för att avgöra, och 3) hur många år patenten får gälla, vilket ju också är godtyckligt, då det inte på något objektivt sätt går att härleda detta. Därmed kan patent omöjligen vara objektiva och rättfärdigas utifrån någon sorts objektiv etik, eftersom att de i praktiken är rakt igenom godtyckliga (oavsett hur pass noggrant tant Rand eller någon annan formulerade de generella och teoretiska kriterierna för patent).
5. Uppfinningar _är_ upptäckter, eftersom att tex. en helt ny typ av stål (för att ta ett objektivistiskt närliggande exempel) är en upptäckt av hur en viss blandning av fysisk materia beter sig på ett visst sätt och ger ett visst resultat. Detta kan lika gärna vara en vetenskaplig upptäckt som en komersiell uppfininng, och kan likställas med andra liknande och rent vetenskapliga upptäckter, och även här råder alltså en godtycklig gråzon för vad som får och inte får patenteras.
6. Ingen människa har någon sorts “positiv rättighet” till att tjäna pengar på sina uppfinningar och att slippa konkurrens. Man har rätt att göra vad man vill med sin fysiska egendom, och därmed också sin kopia av en viss uppfinning, men man har ingen rätt att få ett statligt uppbackat monopol på att producera X och anlita staten för att förbjuda direkt konkurrens. (Det känns alltid lika surrealistiskt att argumentera mot _liberaler_ om att staten inte borde utdela monopolprivilegier till vissa marknadsaktörer och förbjuda direkt konkurrens med dessa.)
May 29th, 2008 at 05:31
Tomas: Halmgubbe. Det jag säger är att statliga verksamheter sällan brukar bli oerhört mycket bättre bara för att de får en större budget, eftersom att stater inte kan resursallokera effektivt.
Det finns inga statslösa “länder” i Afrika. Och man kan ju även fråga sig vad det är för fel rent principiellt med att just ockupera en statlig(?) väg och sedan utkräva tullavgift…
…eller så kommer som sagt den sociala utfrysningen in i bilden, eftersom att detta är den troligaste lösningen på alla konflikter där den dömde inte accepterar domen. Med andra ord: B och hans domstol hänger ut person A i media och uppmanar till bojkott och what not för att han har kopierat B:s uppfinning och vägrar sluta konkurrera med B, och de som är för patent lär förmodligen inte vilja göra affärer med honom eftersom att de tror att han skall kopiera deras saker också eller för att de tycker att han har betett sig oetiskt, medan de som är emot patent förmodligen inte lär bry sig. Eftersom att de flesta här i världen såvitt jag vet är för patent så skulle det förmodligen leda till att de flesta slöt upp bakom en sådan utfrysning.
May 29th, 2008 at 13:01
Ja, jag vet att anarkokapitalister inte anser att det finns någon patenträtt. Men eftersom det finns en sådan, så måste de ställas till svars för att de förnekar detta. Precis som att rätten till liv inte försvinner bara för att någon illvillig diktator vägrar erkänna den. Och jag beklagar att jag svårligen kan se det senare exemplet som värre än det tidigare.
May 29th, 2008 at 13:50
Sundholm: Och jag vet redan att du anser att det existerar en patenträtt, men det hade varit mera konstruktivt om du bemötte de argument jag lagt fram ovan istället för att bara upprepa din ståndpunkt, i synnerhet om nu denna rätt till patent är lika viktig som rätten till liv(?). Då måste det ju finnas våldsamt starka argument för det som jag har råkat missa hittills.
May 29th, 2008 at 14:17
Alla rättigheter är aspekter eller konsekvenser av rätten till liv. Ingen rättighet är mer eller mindre viktig än någon annan.
Om immaterialrätten har jag redan skrivit förut. Inte minst i min allra senaste bloggpost: http://www.equil.net/?p=546
May 29th, 2008 at 15:19
Markus:
Äganderätten härleds ur rätten till liv och därigenom rätten att hålla sig själv vid liv som i sin tur innebär att man måste ha rätt till frukterna av sitt arbete. Detta oavsett om arbetet består av ett bankande vid ett städ som resulterar i ett svärd eller tänkande vid ett skrivbord som resulterar i en ritning av t ex en glödlampa. Sen kan du köpa en glödlampa och göra vad du vill med den, det råder inte patentinnehavaren över.
Man måste skilja på fakta (iakttagbart med mindre eller större svårighet) och det som människor producerar med hjälp av sitt intellekt dvs. produkter av det mänskliga sinnet som inkluderar både ritningar och svärd och inte går att producera enbart genom t ex mätningar eller beräkningar. Du kan aldrig mäta dig till ett svärd eller en glödlampa. Det krävs skapande av koncept.
Slutligen. Någon som inte har rätt till det han producerar brukar kallas slav.
Om det andra:
Tomas menade troligen att det finns stater som inte har full kontroll över territorier och där gangstergäng godtyckligt ockuperar vägar för att ta ut avgifter. Med vilken rätt gör de detta? De har varken köpt eller byggt vägen. Antingen är den byggd med skatter och ger alla rätt till den eller så är den privat och tillhör någon annan.
Den offentliga verksamheten är inte så bra på att resursallokera men är desto mer objektiv (givet vissa förutsättningar såsom bra (läs: objektiva och rättighetsrespekterande) lagar och att dessa efterlevs), vilket är skälet till att man vill att staten skall skydda medborgarnas rättigheter.
Att överlämna det till ett eventuellt utfrysande eller annat bestraffande som icke insatta, icke erfarna och icke objektiva personer förväntas göra efter att ha upplysts av media är knappast att uppräthålla rättigheter. Snarare är det media som hjälper till att granska staten så att den sköts effektivt och objektivt även om det nog alltid kommer att ske inom vissa begränsningar.
May 29th, 2008 at 22:47
Skall väl skjuta in att POS lade upp en nygammal text på sin hemsida, mot bakgrund av den här diskussionen. http://www.nattvakt.com/nnv/08.....talism.htm
May 30th, 2008 at 18:14
Christian: Typ så ja.
Markus: Inte alls. Du säger att polisen inte blir bättre av att få mer resurser. Dvs att polisens prestation är oberoende av om den alls har några resurser eller ej. Dvs du snackar goja.
Om man inte får tjäna på sina uppfinningar, får man då fråga varför man ska uppfinna något? Om man inte tjänar på det.
Och anledningen till att jag tror (för jag vet inte säkert, och då får man gissa istället, efter att ha resonerat lite) att det blir försäkringsbolag som täcker upp när man blir bestulen är för att det är det försäkringsbolag är till för. De är specialiserade på det. De kommer att vara bättre på det än privata domstolar och whatnot.
June 1st, 2008 at 12:43
“Det enda jag känner för att tillägga, är att skyddsbolag som krigar inte är särskilt beskyddande alls.”
Och stater som krigar är beskyddande?
June 1st, 2008 at 13:17
Ja, om de krigar för att beskydda sina invånare från angripande makter. Annars det rakt motsatta.
June 1st, 2008 at 16:59
Och skyddsbolag som krigar för att försvara sina kunder?
June 1st, 2008 at 17:24
POS:
“Motargumentet man hör här är att en sådan stat, en legitim nattväktarstat, är omöjlig att införa, därför att det ligger i statens natur att ständigt vidga sina maktbefogenheter – därför att “makt korrumperar”.
Men om det nu är så, är detta lika sant om de privata skyddsorganisationer som enligt anarkokapitalismen ska ersätta staten. Så är det sant, kan vi lika gärna slänga in handdukten direkt. Anarkokapitalismen erbjuder ingen lösning.”
Skillnaden är ju att anarkokapitalismen erbjuder motkrafter mot skyddorganisationer som börjar initiera våld. En skyddsorg. intierar våld mot personer som är kunder till andra skyddsorg. kommer att få det hett om öronen, till skillnad mot en nv-stat som expanderar sin makt.
June 1st, 2008 at 21:26
Skyddsbolag som krigar beslyddar vare sig andra eller sig själva.
June 2nd, 2008 at 08:42
Jo, de skyddar sina kunder. Det är ju just därför (de mot förmodan) skulle kriga. Eller gäller en helt annan bedömning för privata skyddsorganisationer?
June 2nd, 2008 at 15:20
Det är inte “beskydd” när man bjuder ut angreppsvåld på marknaden. Det är tvärtom en negation av marknad – och av beskydd.
June 2nd, 2008 at 15:30
Instämmer
June 2nd, 2008 at 16:31
Christian S: Det finns inget som helst som säger att man måste ha rätt att patentera ens idéer för att kunna överleva eller “främja ens liv” eller ens tjäna en massa pengar (det måste man ju isf. bevisa empiriskt för varje enskilt fall, vilket är omöjligt och inget man kan/bör basera rättigheter på). Frågan här handlar alltså inte om huruvida man har rätt till frukterna av sitt arbete, utan huruvida man har rätt att få monopol på att producera en uppfinning, och huruvida man har rätt att bestämma över andra människors egendom. Om du bygger en fabrik och producerar en uppfinning som både du och jag har kommit på samtidigt men som jag har patenterat så blir du därmed ifråntagen rätten till frukten av ditt intellektuella arbete, medan jag får behålla mitt. Eller för den delen om du bygger en fabrik och _kopierar_ min uppfinning så får du ändå inte använda fabriken (dvs. resultatet av ditt arbete) till att producera det du vill. Ser du den oundvikliga självmotsägelsen och paradoxen som patentargumentet innebär här?
Det angående vägar är egentligen irrelevant, eftersom att det hela i grunden handlade om huruvida det finns anarkistiska områden i Afrika eller ej, vilket det inte gör, då all mark i Afrika “ägs” av någon stat, och jag har ännu inte fått några konkreta motexempel på detta från Tomas. De gånger som gerillagrupper ockpurerar vägar eller what not så brukar det dessutom vara för att de bedriver krig mot just staten.
Rättskipande skall inte överlämnas till gemene man heller. Det handlar ju om två skyddsbolag som representerar varsin tvistande klient som _tillsammans_ väljer en domstol som båda parter anser vara pålitlig och _rättvis_ och som sedan dömer den ene skyldig. Om h*n då struntar i det hela (och dennes skyddsbolag inte har skrivit i sitt kontrakt med sina klienter att om dessa blir dömda på det här viset så måste de avtjäna sitt straff) så kommer det uppmärksammas av media som informerar allmänheten om det. Om media skall granska staten i allmänhetens tjänst och enligt dig förväntas kunna göra detta på ett bra sätt så blir det ju en motsägelse att hävda att media inte kan granska rättegångar av den typ jag beskrivit i ett anarkokapitalistiskt samhälle också. Det är ingen lynchmob som skall avgöra folks rättigheter på ett godtyckligt sätt.
June 2nd, 2008 at 16:45
Tomas: Jag får väl ta och citera allt jag skrivit om detta då:
“Att kasta mera pengar på ett problem och hoppas att det löser sig brukar såvitt jag vet sällan fungera särskilt bra, iaf. inte när det gäller staten, då denna som sagt fortfarande kommer att lida av alla de systemfel som jag nämnde.”
och
“Det jag säger är att statliga verksamheter sällan brukar bli oerhört mycket bättre bara för att de får en större budget, eftersom att stater inte kan resursallokera effektivt.”
Och för att formulera det på ett tredje (och sista?) sätt: man är alltså på intet sätt garanterad att ett problem löser sig bara för att man ökar dess budget, i synnerhet inte när det gäller en stat. Det krävs _annat_ också, dvs. rätt incitament och ett bra och effektivt system, m.m. Att ge polisen mera pengar säger inget om vad de kommer användas till. De kan användas till att ge dem nya uniformer eller måla om polisbilarna eller bygga om lunchrummen eller något annat som inte nödvändigtvis minskar brottsligheten. Med andra ord: jag säger inte att en större budget _aldrig_ kan ge bättre resultat, utan att det inte _nödvändigtvis_ gör det, och att det inte är troligt att en statlig verksamhet blir ultrabra bara för att den får en större budget (det har ju världens alla “välfärds”-stater bevisat gång på gång på gång på gång…)
Vem har sagt att man inte får tjäna pengar på sina uppfinningar? Ytterligare språkliga missförstånd ser jag (eller medvetna misstolkningar, svårt att veta). Det som detta handlar om är alltså, återigen, huruvida man har _ensamrätt_ på att tjäna pengar på någon uppfinning, och huruvida man har rätt att bestämma vad andra gör med _deras_ fysiska egendom. Vad är det för poäng med att starta en klädaffär om man ändå riskerar att bli konkurrensutsatt, och inte är “garanterad” att tjäna pengar på det? Man kanske har en jättebra och helt unik affärsidé som man har planerat under lång tid och som någon hemsk konkurrent sedan kommer och kopierar rakt av (“stjäl” på patent-nyspråk).
Skyddsbolagen _är_ ju försäkringsbolag, dvs. de _försäkrar_ sina kunder mot brott och tvingas betala ut ersättning när deras kunder faller offer för kriminalitet, precis som att dagens försäkringsbolag betalar ut ersättning när deras klienters hus brinner ned eller cykel blir stulen eller TV går sönder. Dvs. ett skyddsbolag som inte skulle betala ut någon ersättning till sina kunder om de föll offer för något brott är som ett hemförsäkringsbolag som inte betalar ut ersättning till sina kunder om något händer med deras hus.
Skyddsbolag är inte heller samma sak som domstolar (även om de naturligtvis _kan_ vara det, men det finns ju alltid oberoende domstolar som skyddsbolagen anlitar vid tvister).
June 4th, 2008 at 19:30
Per: “Skillnaden är ju att anarkokapitalismen erbjuder motkrafter mot skyddorganisationer som börjar initiera våld. En skyddsorg. intierar våld mot personer som är kunder till andra skyddsorg. kommer att få det hett om öronen, till skillnad mot en nv-stat som expanderar sin makt.”
Min poäng är att om det verkligen är omöjligt att reformera en stat och skala ner den till dess nattväktarfunktioner, så kommer vi aldrig att kunna få en nattväktarstat. Det är i så fall meningslöst att spekulera i om den kommer att expandera och förfalla till en ny förtryckarstat, när den väl bildats, eftersom det i så fall aldrig kommer att ske.
Men vad beträffar idén att skyddsorganisationer skulle erbjuda ett bättre skydd av våra rättigheter än en nattväktarstat:
Vi har redan hört att anarkokapitalister motsätter sig patenträtt. De betraktar patenträtt som en *kränkning* av äganderätten. M.a.o.: om jag gör en uppfinning och tar patent på den – eller skriver en roman och tar copyright på den – så är det *andras* äganderätt som kränks. *Jag* har bestulit *dem* – därför att ingen annan nu kan göra *samma* uppfinning som jag gjort, eller skriva *samma* roman som jag skrivit.
Det här är förstås upp- coh nervända världen. Men den enda slutsats jag kan dra av det är att anarkokapitalistiska skyddsorganisationer inte kommer att lägga två strån i kors för att skydda min äganderätt. De kommer att göra vad som står i deras makt för att kränka den.
De kommer m.a.o. att göra precis det som staten gör idag – när staten är som sämst!
June 5th, 2008 at 23:09
POS: “… Det är i så fall meningslöst att spekulera i om den kommer att expandera och förfalla till en ny förtryckarstat, när den väl bildats, eftersom det i så fall aldrig kommer att ske.”
Visst blir det spekulationer men historien ger väl en viss fingervisning om att stater tenderar att expandera långt förbi nv-staten.
“M.a.o.: om jag gör en uppfinning och tar patent på den – eller skriver en roman och tar copyright på den – så är det *andras* äganderätt som kränks”.
Copyright fungerar väl som ett implicit köpvillkor, att köparen lovar att inte kopiera o sälja vidare boken. Så det är väl ingen kränkning av nån äganderätt?
Frågan om patent är rätt knepig tycker jag. Anta att du patenterar X och jag konstruerar något liknande utan vetskap om din konstruktion. Är det inte då en kränkning av min äganderätt om jag inte får producera o sälja det jag konstruerat?
Sen så har man ju den svåra frågan om exakt vad som ska kunna patenteras.
June 6th, 2008 at 08:56
Jag tycker folk borde läsa Ayn Rands uppsats “Patent och upphovsrätt” i “Kapitalismen: det okända idealet”. Frågan Per ställer tas faktiskt upp, om än lite kortfattat, där.
En annan sak som står där är att “vårt patentsystems nuvarande tillstånd är en mardröm”. Men det betyder ju att patentsystemet behöver reformeras, inte att det ska avskaffas.
Kött på benen här kan man få genom att studera uppfinnaren Håkan Lantz kamp för sina patent.
June 6th, 2008 at 11:09
Jag satt och bläddrade på måfå i “Human Action” och stötte på följande insiktsfulla citat:
“A country’s public opinion may be ideologically divided in such a way that no group is strong enough to establish a durable government. Then anarchy emerges. Revolutions and civil strife become permanent.” (S. 191.)
PS. Nu vidtar nationaldagsfirande med ölpimpling och andra manifestationer av rationell hedonism, så jag kommer att hålla mig på behörigt avstånd från datorer ett par dagar.
June 6th, 2008 at 13:01
POS: Nationalist. :P
June 7th, 2008 at 05:26
Och apperopå ingenting så kan jag ta och tipsa om Rothbards lilla pjäs “Mozart was a red” som parodiserar en viss Fru Rand och hennes närmaste följeslagare:
http://video.google.com/videop.....0265339909
Mycket nöje!
June 14th, 2008 at 10:27
Visst, visst. Hjälper inget annat, så får man ta till ad hominem-attacker och förlöjliganden.
June 15th, 2008 at 11:14
POS: Jag fortsätter väl på samma spår, men slänger in lite svepande generaliseringar också (baserade på empiriska och subjektiva personliga erfarenheter och åsikter): objektivister saknar sinne för humor.
June 15th, 2008 at 11:43
Men vi begriper att skratta gott åt anarkismen i alla fall.
Ändock: det är inte fruktsamt att ägna sig åt förlöjliganden. Om det är sådana du tänker komma med, så behöver du inte skriva alls. Jag har som policy att radera hånande kommentarer.
June 15th, 2008 at 18:52
“Objektivister saknar sinne för humor.”
Tack för upplysningen, men det visste jag redan.
June 15th, 2008 at 19:13
Alltså, det finns ganska många objektivister runt om i världen, men det enda som de nödvändigtvis har gemensamt är att de delar objektivismens principer. Vissa kan fullständigt sakna sinne för humor, och för vissa andra kan detta sinne vara översvallande. Det vet vi ju inget alls om, för vi talar om en abstrakt kategori – inte om specifika människor.
Och talar man om specifika personer, då vet man ju ingenting eller åtminstone inte mycket. För du, Markus, känner ju inte mig. Du lär bara veta om mig vad du läst på den här bloggen, men bloggen är inte ägnad åt att sprida skämtsamheter. Den är (till största del) ägnad åt att föra filosofiska resonemang över lagom seriösa ämnen. Så min humor kanske inte gör sig särskilt synbar här. Och den gör sig ännu mindre synbar om man försöker provocera och håna. Att bli föremål för hån är inte särskilt lustigt alls. För POS kan jag inte direkt svara – jag har aldrig träffat honom ansikte mot ansikte – men nog kan man ibland skönja en hel del humor i hans texter.
Ja, då har jag svarat seriöst på ett oseriöst påstående. Men kliar det i fingrarna så får man väl klia tillbaka bäst man kan.
Och för att upprepa: fler svepande och för ämnet irrelevanta anklagelser kommer bara att raderas. Diskutera gärna idéer och resonemang, men håll det sakligt och ad hominem-fritt. För allas vårt välbefinnande.
June 15th, 2008 at 21:11
Fast den stora och gravallvarliga frågan här är väl vad humor har med anarkokapitalism att göra? (Om jag inte minns alldeles fel, var väl detta det ursprungliga debattämnet?)
Om nu inte anarkokapitalismen är ett stort skämt, alltså.
June 15th, 2008 at 21:28
Översats: Anarkokapitalismen är ett skämt.
Undersats: Vi tar skämtet på en smula allvar här.
Slutsats: Objektivister som oss saknar humor.
Det var väl kontentan? För det är ju enklare att syna vår humorlöshet här, än våra argument mot anarkismen.
June 16th, 2008 at 13:49
Jag tycker mig inte ha fått några ordentliga motargument mot den kritik jag lade fram ovan angående exempelvis patent, och Tomas och Christian S verkar ha lagt av, så jag bjöd på lite pausunderhållning istället. En pjäs om objektivism kan väl vara kul/intressant för objektivister?
Jag fortsätter gärna argumentera när någon annan gör det.
June 16th, 2008 at 14:35
Själv tyckte jag att det som POS framförde efter mitt sista inlägg räckte.
Vad har du inte fått svar/motargument på? Du får också gärna definiera vad du menar med “ordentliga motargument” i förhållande till det du fått.
Lite snabbt kan jag tillägga följande:
Arbete nerlagt på att kränka någon annans rätt (t ex kopiera ritningar till och bygga någons patenterade uppfinning) inte är legitimt arbete som man därför inte har rätt till frukterna av.
Det är mycket svårt att se hur du inte kan förstå att intresset för att spendera tid att uppfinna (dvs skapa något som inte är av det naturen givna utan det av människans intellekt skapade) totalt skulle försvinna om andra kunde tillskansa sig frukterna av andras arbete utan att ge något till den som faktiskt lagt ner arbetet.
Du skulle säkert aldrig tänka dig att ta femhundringen ur näven på fabriksarbetaren som kommer ut från fabriken efter att ha utfört och fått betalt för sitt dagsverke så varför skulle du stjäla från uppfinnaren som arbetat med huvudet? Att arbeta med hjärnan är också arbete och den högsta formen av arbete därtill.
June 17th, 2008 at 15:51
Christian S: Jag missade det inlägget. Hursomhelst påstår han ju dock bara att han tycker att det är upp- och nedvända världen att säga att tex. jag skulle kränka någon annans äganderätt om jag bestämmer vad denne inte får göra med deras egendom. Men detta _är_ ju en kränkning av andras äganderätt, eftersom att jag ger mig själv högre auktoritet än personen i fråga över dennes egendom, så jag ser inte var argumentet för att detta _inte_ skulle utgöra en kränkning ligger. Det är ju bara ett konstaterande av fakta fast med en väldigt märklig slutsats.
Mitt “punktinlägg” mot patent och mina senaste två svar till dig och Tomas, bland annat.
Du utgår ju dock ifrån att kopiering av andras idéer (i vissa, av staten godtyckligt beslutade fall) är en kränkning av deras rättigheter, vilket jag inte fått förklarat för mig varför. Dvs. hur man kan kränka någons rättighet genom att kopiera dennes idéer, i synnerhet när det bara gäller _vissa_ sorters idéer, medan vissa andra är fritt fram att kopiera, då det tydligen inte innebär en kränkning.
Två ord: Open Source. Eller ja, GPL-licensen och liknande garanterar ju förvisso att man nämns som originalförfattare av källkoden, men jag förmodar att du åsyftar monetär ersättning här och inte bara ära. Rätta mig om jag har fel.
Sedermera kan man inte använda rent ekonomiska och pragmatiska argument för att härleda/legitimera rättigheter, i synnerhet inte när det gäller tex. patent, som ju på intet sätt är nödvändigt för människans överlevnad eller ens för att bli rik. Och skall vi nu ändå diskutera patent ur ett pragmatiskt perspektiv så är det inte ens fastställt att existensen av patentsystem nödvändigtvis leder till fler eller bättre uppfinningar: http://query.nytimes.com/gst/f.....A9659C8B63
Återigen detta högst märkliga missförstånd mellan stöld och kopiering. Jag vet inte vad du har för erferanhet av tex. kopieringsmaskiner, men varje gång jag har använt dessa så har originalet funnits kvar efter att jag har kört det genom kopieringsmaskinen, plus att jag har fått en till kopia av papperet som jag kan ge till någon annan. Samma sak gäller idéer, dvs. man _stjäl_ inte idéer, man _kopierar_ dem. Om jag faktiskt skall lyckas _stjäla_ en idé så måste jag fysiskt avlägsna den från offrets huvud genom att tex. göra kirurgiska ingrepp i hans hjärna, eller ta ifrån honom hans fysiska ritningar till uppfinningen. Då skulle det ju dock handla om helt vanlig stöld av riktig fysisk egendom, dvs. en kränkning av äganderätten, vilket det skulle vara oavsett om patent existerar eller ej.
Eller för att göra det hela ännu tydligare:
* Stöld: du tar min egendom så att jag inte längre har den kvar, dvs. du är nu den enda av oss två som innehar egendomen i fråga.
* Kopiering: du kopierar min idé eller egendom och jag har fortfarande kvar denna, plus att du nu också innehar en likadan kopia.
Är skillnaden mellan kopiering och stöld glasklar _nu_ då, eller måste jag dra det ännu en gång?
June 17th, 2008 at 15:56
En längre utläggning om immaterialrätt har jag för övrigt skrivit här:
http://www.equil.net/?p=570
June 17th, 2008 at 16:13
Förresten: angående idén om att kopiering aldrig kan innebära stöld…
Där kan man ju dra en parallell till ekonomin. Enligt resonemanget så är det inte stöld när staten trycker upp (eller kopierar fram) mer pengar för att på så vis inflatera penningvärdet. Även om vi förlorar köpkraft så har vi vår hundralapp kvar. Vi har hundralappen kvar, även om vi inte kan köpa ens ett tuggummi för den.
Det här är ju faktiskt samma sak. Men det är visst en fråga om stöld när staten genom kopiering urholkar penningvärdet, och det är visst en fråga om stöld när någon kopierar något av mig ifall jag inte tillåter sådan kopiering. Att jag har kvar den ursprungliga hundralappen eller filmen förändrar inte den saken. Vad man stjäl är de värden som jag har rätt till.
“Men värden är ju immateriella och kan inte ägas” svarar äganderättsmotståndaren, och fullbordar därmed cirkeln i cirkelresonemanget.
June 18th, 2008 at 11:14
Sundholm: Nej, det är inte en korrekt jämförelse. Ekonomiska värden är ju för det första subjektiva, som vi väl alla vet, och kan inte ligga till grund för objektiva rättigheter. Om det är fel att kopiera idéer för att ens egna ekonomiska vinning potentiellt sett blir mindre pga. att man får konkurrens så finns det ju inget som hindrar att man tex. skulle ha rätt att förbjuda nya husbyggen i samma område/stad som en själv, för att det kan tänkas minska värdet på ens eget hus. Eller för den delen att man förbjuder folk att värdera ens egen produkt lägre (dvs. prisregleringar), även om man skulle ha patentmonopol på att producera den. Den enda skiljelinjen är som sagt att man (staten) godtyckligt bestämmer att bara vissa saker får konkurrensutsättas eller att värdet på dessa får minskas, medan detta är förbjudet för vissa andra ting, såsom “unika” “uppfinningar”.
Vad det gäller falskmynteri så har detta inget som helst med värde att göra. Anledningen till att det inte är OK att trycka upp en massa pengar hur som helst är för att det helt enkelt är bedrägeri/kontraktsbrott (givet att vi nu pratar om riktiga pengar uppbackade av en guldmyntfot el. dylikt, dvs. inte falska statliga papperspengar). Bedrägeriet här ligger i att tex. en bank trycker upp sedlar som denna påstår och lovar är utbytbara mot tex. guld, utan att bankens guldreserv de facto har ökat lika mycket samtidigt, dvs. om alla skulle vilja växla in sina sedlar mot guld så skulle vissa bli utan, trots att banken har garanterat dessa en möjlighet att när som helst göra denna inväxling. Det är alltså inte för att värdet på deras pengar har minskat som de har fått sin äganderätt kränkta (isf. måste man ju också förbjuda alla gruvbolag att gräva fram mera guld, eftersom att detta håller ned värdet på guldet, eller åtminstone gör att värdet ökar mindre än det annars hade gjort). Hoppe går om inte annat igenom ungefär detta i ett kapitel i boken The Economics and Ethics of Private Property, dock av andra anledningar och utan någon koppling till just patent.
November 12th, 2008 at 22:41
Marcus: Först till kvarn? :D
Hur anser du att man ska skydda arbetskraften då?
Och sedan är det väl inte stöld om man “kränker” någons egendom när någon annan redan kränkt sin arbetskraft eftersom egendomen aldrig kunnat existera utan arbetskraften?
Per:
Om någon inte ska få sno “*samma*” idé av mig, vart drar man då gränsen mellan inspiration och stöld?