Loading ...
Bokslut gällande naturrätten
Naturrättsidén har blivit så uppmärksammad och omtvistad på sistone att jag känner mig manad att skriva om den igen. Jag har redan skrivit kort om dess historia och bakgrund, så det tänker jag inte ta upp igen (och om man är intresserad av ämnet finns ju faktiskt massvis av information att läsa på andra ställen). Här vill jag istället svara på två grundläggande frågor som tycks upprepas i alla debatter av rättighetsmotståndare: vad är en rättighet och hur kan rättigheter motiveras? Jeremy Bentham påstod att naturrättsidén var “nonsens på styltor”, och i det verkar han få allmänt medhåll. Den senaste månaden har jag hört de mest besynnerliga påståenden, som gör att ämnet ter sig högst angeläget. Exempelvis sade någon i förra veckan att människan inte alls har rätt till liv, men att det fortfarande är fel att mörda. Samma person hävdade strax efter det att rättigheter definieras av lagboken och inte av verklighetens beskaffenhet som sådan. Har man inte en barnsligt naiv övertro på riksdagens 349 ledamöter, om man anser att deras lagstiftningar och lagändringar bär högre auktoritet än naturlagar och det metafysiskt givna? Staten har naturligtvis en hel del makt, men den kan inte tillverka en bil som är helt röd, och samtidigt helt blå. Staten kan inte förändra eller påverka verklighetens beskaffenhet, och det kan såklart ej heller vi andra. Man öppnar ärligt talat dörren för fascism när man påstår att vadhelst staten anser vara rätt också per automatik blir rätt. (Ja, den här personen hävdade i samma andetag att det inte var ett rättighetsbrott, när man i Nazityskland gasade ihjäl judar på löpande band.) Vad gäller det tidigare påståendet är det en uppenbar självmotsägelse, inte sant? Om man inte har rätt till liv, då är det inte fel att mörda. Om det är fel att mörda, då har man också rätt till liv. En så elementär sanning kan nog de flesta begripa, så jag tänker inte skriva en lång utläggning om varför det är så (mer om självmotsägelsens omöjlighet senare).
Däremot bör jag göra upp med det språkrelativistiska argumentet. Jag är inte säker på varför det dyker upp i de här debatterna mer än i många andra, men det brukar vara svaret på min invändning att man inte har förstått vad en rättighet faktiskt är. Man säger att en rättighet är vadhelst man definierar det som, och att mitt resonemang är falskt eftersom jag kanske definierar begreppet “rättighet” på ett annat sätt än min meningsmotståndare. Kanske på ett annat sätt än de allra flesta gör, till och med. Strax anklagar man mig för att kräva “ensamrätt” på rättighetsbegreppet, som om just min definition vore den sanna medan alla andra möjliga definitioner vore falska. Av någon anledning brukar man inte resonera likadant när jag påstår andra saker. Ifall jag påstår att “A är A” är logiskt sant, är det så att jag kräver “ensamrätt” på begrepp som logik och sanning? När jag påstår att skillnaden mellan dur och moll är en sänkt ters, försöker jag då kidnappa musikteorin och skaffa mig ensamrätt till den? Nej, i dessa fall anser man vanligtvis inte att jag försöker kidnappa ett redan givet system, så varför gör man det med rättigheter? Språket är naturligtvis skapat av människan, men det innebär inte att det blir eller bör vara hur godtyckligt som helst (må sedan Fredrik Lindström säga vad han vill om den saken). Begreppet “rättighet” blir meningslöst om dess definition innebär en självmotsägelse. Vi utgår ju ifrån att rättigheter är något som faktiskt existerar, och då självmotsägelser inte kan det, då kan ej heller en definition av rättigheter vara det. Exempelvis påståendet att rättigheter är “vad lagboken säger att de är” implicerar ju en enorm självmotsägelse. Vad som står där idag behöver inte stå där imorgon, och vad händer sedan om lagboken förklarar att man inte har rätt till liv men att det samtidigt är brottsligt att mörda? Med det här argumentet kommer man inte ens i närheten av rättighetsdefinitioner. En intellektuell konflikt kan inte lösas med knogarna – den måste lösas medelst förnuftet. Låt oss alltså försöka göra bruk av det för ett slag, och fråga oss vad en rättighet faktiskt är.
Vad är en rättighet?
Ayn Rand har definierat rättigheter som “conditions of existence required by man’s nature for his proper survival”. Jag vågar påstå att Rand träffar mitt i prick. Man invänder snabbt att det här skulle vara ett pragmatiskt rättfärdigande av rättigheter snarare än något annat, men det är ju helt fel. Bortse ifrån det sistnämnda, och kvar återstår: rättigheter är existentiella villkor som människan, för att vara människa, av natur måste uppfylla. Varför människan sedan är i behov av rättigheter är en förklaring och inte ett rättfärdigande, för man behöver rättfärdiga rättigheternas existens lika lite som gravitationskraftens eller evolutionsteorins. De existerar oberoende av vad vi anser om dem. Vi har fakta och logik att göra bruk av, och aldrig behöver vi urskulda oss därför att atomer inte är atomära, eller för att Fermats gåta inte längre är någon gåta. Vi har bevisat att atomer är delbara, och matematikern Andrew Wiles löste Fermats gåta definitivt år 1995. På samma sätt behöver vi inte rättfärdiga rättigheternas existens – att de existerar kan vi tycka vad vi vill om, men det kommer inte att förändra något. Jämförandet mellan negativa rättigheter och naturlagar kan förstås vara lite olycklig, men ändå är det inte helt åt skogen. Precis som att gravitationskraften existerade före Newton, existerade rättigheter före Locke eller Aristoteles. Det är inte något man skapar utan något man upptäcker. Däremot existerar gravitationen oberoende av människan, vilket inte rättigheter gör. Rättigheter förutsätter rättsliga subjekt, och ett rättsligt subjekt är man ifall man har förnuftsegenskaper, med andra ord: om man är kapabel att tänka på rättigheter omfattas man i samma stund av dem. (Man kan förstås säga att gravitationen inte existerar oberoende av materien, eftersom materien av natur graviterar – precis som att rättigheter är beroende av förnuftsvarelser, eftersom dessa av natur är rättsliga subjekt.) Jag vet att det här är en ganska komplex idé så jag skall försöka förklara den lite närmare.
Varje pjäs i ett schackspel har särskilda regler att följa. Tornet kan gå hur långt det vill men bara lodrätt eller vågrätt, och hästen kan gå två steg framåt och ett åt sidan respektive ett steg framåt och två åt sidan. Ponera att pjäserna sedan representerar människan och själva brädet universum – regelboken är en analogi för de naturgivna lagarna. Ifall det inte existerar något bräde, och ifall ej heller några pjäser existerar, då kan man inte tala om något sådant som ett schackspel. Om det inte finns ett schackspel så finns det naturligtvis ej heller några regler som gäller för spelet. Men med skapandet av spelet följer skapandet av reglerna hand i hand (även om spelets regler har skapats av människan, till skillnad ifrån universums lagar). Varje pjäs på brädet har en bestämd och begränsad natur, som definieras av regelboken. Ett torn kan förflyttas si och så, en häst si och så, och så vidare. Även människan har en bestämd och begränsad natur, för såsom en spelpjäs måste lyda under givna regler måste människan lyda under givna naturlagar. Utan pjäser inga regler, och utan människan inga rättigheter. Släng bort pjäserna i ett schackparti och reglerna för spelet upphör i samma stund, givet att vi nu talar i mån av universalier där dessa pjäser och partin representerar alla pjäser och partin. Utplåna mänskligheten och de mänskliga rättigheterna upphör på samma sätt, men bara därför är de naturligtvis inte godtyckliga eller subjektiva, mer än reglerna för ett schackspel skulle vara det. (Med min analogi vill jag bara visa att rättigheter inte är subjektiva bara för att de är beroende av människan. Jag menar absolut inte att människan likt en spelpjäs skulle vara determinerad att agera på det sätt “spelaren”, dvs. förmodligen Gud, väljer. Så är naturligtvis inte fallet. Människans vilja är fri, trots att hon är bunden av verklighetens beskaffenhet.) Vid det här laget hoppas jag i alla fall att vi kunnat konstatera följande: rättigheter är visserligen beroende av rättsliga subjekt (människor) för att existera, men det betyder inte att de är godtyckligt subjektiva eller kort och gott samhälleliga “överenskommelser”. De är naturgivna, och människan är själv en del av naturen – men mer om detta strax.
Ytterligare en sak är viktigt att förstå när det gäller rättigheter: de är per definition universella och uniforma. När jag nämner det här i olika debatter ber man mig vanligtvis om källhänvisning, men det är ju faktiskt inte nödvändigt. Dessa är inneboende förutsättningar som inte kan kringgås. En rättighet är ofrånkomligen universell och uniform. Vad som är rätt är alltid rätt för alla. Om man har rätt till liv, då är det alltid fel att mörda, vem som än begår brottet. Det är fel även om brottslingen är Nazitysklands reichstag och även om den staten legaliserar mördande (vilket Nürnbergrättegångarna tjänade till att poängtera tretton gånger om). Om man har rätt till frihet, då gäller förstås samma princip där. Då har ingen rätt till “friheten” att kränka frihet, vare sig man heter Mahmoud Ahmadinejad, George W. Bush eller Fredrik Reinfeldt (och nej, jag påstår knappast att dessa tre män är jämbördiga – deras grad av ondska presenteras i fallande ordning). Att be om källhänvisning när det gäller det här, det visar ju att man faktiskt inte har förstått riktigt vad en rättighet är för något. Man har inte lyckats identifiera inneboende egenskaper som begreppet “rättighet” omfattar. “Aha!” utbrister man då. “Du försöker minsann skaffa dig ‘ensamrätt’ på en definition av rättigheter!” invänder man. Men så är det naturligtvis inte, även om en rättighetsdefinition som inte innebär universalitet och uniformism är falsk. Självmotsägelser kan inte existera, och om något är rätt för mig men inte rätt för dig, och om något är rätt nu men fel imorgon – då uppstår självmotsägelser. (Eller behöver jag visa källa på det?) En rättighetsdefinition som innebär eller leder till självnegationer blir direkt ogiltigförklarad, och det har ju inte jag hittat på. Det är inte en utsaga om mina egna önskemål och fantasier, men en utsaga om hur verkligheten fungerar. Om något kan man ju säga att det är verkligheten som kräver ensamrätt på vad en rättighet är och inte är, vilket ju är helt i sin ordning. Låt oss inte frångå verklighetens origo när vi härleder och motiverar rättigheternas existens. Det för oss till den andra punkten på dagordningen.
Hur kan rättigheter motiveras?
Man har frågat mig om varför jag är liberal. Är jag liberal av pragmatiska skäl, eller av etiska? Är det främst för att frihet är praktiskt och leder till goda resultat, eller för att frihet är det enda moraliska alternativet, som jag är liberal? Jag måste medge att jag i grund och botten inte skriver under på något av dessa två skäl. Det är helt enkelt en falsk dikotomi – det finns fler möjligheter. Mest elementärt är jag ju faktiskt liberal av metafysiska skäl. Det är inom metafysiken vi finner den aristoteliska identitetslagen, det är ur detta axiom som jag i egenskap av objektivist härleder rättigheter – och det är ju på grund av rättigheter som jag är liberal. Politik har ju faktiskt att göra med rättigheter, på vilka moral kan följa (men gör det inte nödvändigtvis). Det är ju exempelvis en rättighet att slänga alla sina pengar i sjön, tända eld på sitt hus och injicera en överdos heroin i blodomloppet, men vi kan förmodligen alla komma överens om att det inte är moraliskt beteende. Moralen tänker jag dock inte gå in på närmare här och nu, för nu handlar det om rättigheter. Jag vill bara dra en skarp gräns mellan rättigheter och moral, då många – till och med många liberaler – har fått för sig att liberalism handlar om etik och pragmatism snarare än rättigheter. Så är förstås inte fallet. En annan poäng som inledningsvis bör göras explicit är att jag inte brukar skriva “naturrättigheter” utan kort och gott rättigheter. Det beror på att det bara finns ett slags rättigheter, och det är de naturliga. Andra slags rättigheter skulle minsann vara “onaturliga”, inte sant? Eller “övernaturliga” om man har religiösa böjelser. De vore med andra ord självmotsägande, så låt oss inte slösa tid på dem. Naturrättigheter är rättigheter som sådana. Men hur härleds de, och hur kan man bevisa dem?
John Locke härledde rättigheterna ifrån Gud, men här skall vi inte begå samma misstag. Istället bör vi naturligtvis härleda dem ur verkligheten självt. Identitetslagen (A är A) implicerar att allt som existerar är både kvantitativt och kvalitativt bestämt, och därmed även begränsat. Människan, liksom allt annat, har en viss natur hon måste verka i enlighet med. Man kan inte vara eller göra något som ens natur inte tillåter. Nu talar jag såklart inte i mån av drifter och normativt beteende, utan i mån av hennes beskaffenhet. Såsom en apelsin är en apelsin, och inte kan vara något som är omöjligt för en apelsin att vara, är människan människa. Hon är vad hon är, och just därför kommer hon förr eller senare att börja fundera över rättigheter. Om det ligger i ens natur att vara förnuftig (“människan är det rationella djuret” som Aristoteles sade) till den grad att man kan förstå vad en rättighet är – då är man ju också själv ett rättsligt subjekt (till skillnad ifrån exempelvis djur). Det är en inneboende egenskap i människans natur, att ha rättigheter, precis som det är en inneboende egenskap i rättigheterna att vara universella och uniforma. Kan detta bevisas? Många svarar att resonemanget är godtyckligt, men jag lyckas inte riktigt se varför. På grund av att det rör sig om abstraktioner? Ekvationen 2+2=4 är också en abstraktion, men vi går nog alla med på att det är en bevisad sanning att två plus två är fyra. Är det sant, bara så länge det lyder under matematikens lagar? Javisst – bevis hör hemma i verkligheten och utanför denna, en plats som bara existerar som fantasi, blir allt godtyckligt. Varför är negativa och motsägelsefria rättigheter mer kontroversiellt än ren matematik och/eller logik? Bägge är abstraktioner och system skapade av människan, men det ena sägs kunna bevisas medan det andra sägs inte kunna bevisas. Varför det är så vet jag inte riktigt, men jag förmodar att decennier av akademisk filosofi, i kombination med politisk ovilja, utgör en fruktsam jord för rättighetsmotståndarnas rötter att växa i. Som tänkaren Stefan Molyneux har sagt: “Modern philosophy is not a problem to be solved, but rather a disease to be cured”. Det ligger något i det.
Vi har bevisat att rättigheter existerar, när vi påvisar dels att naturrätten är motsägelsefri, och dels att alla alternativ till naturrätten är självmotsägande. Så länge det existerar mer än en enda människa finns det något sådant som mänskliga rättigheter; huruvida de alls existerar eller ej har jag redan talat om. Rätten till liv är av nödvändighet den mest elementära rättigheten (utan liv, inga rättigheter) och om man vill förneka detta – då måste man, för att vara konsekvent, gå med på att mord är okej. Det kan inte vara moraliskt fel att mörda om människan saknar rätt till liv. Det kan inte vara moraliskt fel att våldta om människan saknar rätt till frihet. Det kan inte vara moraliskt fel att stjäla om människan saknar rätt till egendom. Så har vi summerat John Lockes naturrätt: rätten till liv, frihet och egendom. Saken är den att de flesta av oss har problem med mord, våldtäkt och stöld. Vi har problem med dessa saker därför att vi är förnuftsvarelser. (Med det menar jag inte att vi alla är kategoriskt rationella, utan att vi innehar de nödvändiga kognitiva verktygen för att skilja mellan rationellt och irrationellt.) Det faktum att vi, generellt sett, har problem med mord och våldtäkt indikerar faktiskt att rättigheter existerar. Vore det annorlunda skulle vi inte ha några som helst invändningar mot dessa ting, för det skulle ligga i mänsklig natur att umgås med mord och våldtäkt som en del av vardagen. Sedan påstår naturligtvis någon att Einstein skulle ha mer eller fler rättigheter än de flesta andra, därför att han var mer förnuftig än de flesta andra. Utan att rannsaka påståendet om Einsteins förnuftsgrad: det är inte på graden av förnuft det hela ankommer, utan på den naturgivna förmågan till förnuftigt tänkande. (Förnuft är sedan inte samma sak som intelligens, vilket det tycks råda vitt spridda missuppfattningar om.) Ärligt talat behöver rättigheternas blotta existens inte försvaras mer än så här, om ens det. Vad som återstår att konstatera är att naturrätten är motsägelsefri, och att alla alternativ blir motsägelsefulla.
Vi talar om negativa rättigheter som kan sammanfattas med “rätten att slippa yttre våld eller hot om våld”. Positiva så kallade rättigheter innebär istället att man har rätt att få något av någon annan, som, säg, gratis sjukvård eller skolgång. Det implicerar naturligtvis att man alltid måste tjäna andras intressen, och “måste” innebär förstås att man tvingas till det. En rättighet är universell och uniform – har man alltid rätt att tvinga alla att tjäna ens egna intressen? Det är inte vare sig allmänt önskat eller praktiskt möjligt, så det faller platt. Har alla alltid rätt till sjukvård och skolgång? Oberoende av hälsotillstånd och ålder och kunskaper? Ja, det är helt enkelt verklighetsfrånvänt, och ingen som talar om positiva rättigheter tänker ens tanken att tillämpa dem konsekvent. Om alla har rätt till allas sjukvård, exempelvis, är varje individ kriminell på förhand. Dels därför att de flesta av oss inte arbetar inom sjukvården, och dels därför att ingen av oss kan erbjuda sjukvård till alla, alltid. Man märker strax hur de positiva rättigheterna faller samman. De är inte förenliga med verkligheten (för att kalla det positiva rättigheter när staten godtyckligt bestämmer si och så, är vare sig korrekt eller positivt). Reella rättigheter är inte bara motsägelsefria, utan de är också elementära. Man har sammanfattningsvis rätt till sitt liv, till sin frihet (ifrån yttre våld eller hot om våld) och genom, som Locke sade, att blanda sitt arbete med jorden har man även rätt till egendom. Varje försök att förneka en sann rättighet kommer att utmynna i en självmotsägelse, det har vi konstaterat, men hur yttrar det sig i praktiken? För att, exempelvis, säga “det finns inga rättigheter!” förutsätter man en hel radda av dem. Man förutsätter rätten till sitt liv, till sin kropp, till luften i sina lungor, till sina tankar och till möjligheten att formulera dem – med mera. Den som säger “man har inte rätt till liv” har redan sagt emot sig själv: uppenbarligen anser han sig ha rätt till liv, eftersom han lever. Den som säger “man har inte rätt till frihet” tar sig friheten att uttrycka sina åsikter. Den som säger “egendom är stöld” kräver i samma stund äganderätt till sin kropp och luften i sina lungor. Kort sagt: varje försök att förneka en sann rättighet blir självmotsägande. Varje försök att upprätthålla en falsk rättighet är på förhand dömt att misslyckas. De flesta ideologier använder sig dock av rättigheter i form av “stulna begrepp” och det är ju kanske mer praktiskt för dem, tror de – men hur praktiskt är egentligen det som är dömt att misslyckas? Per-Olof Samuelsson har skrivit i en kommentar till mig, apropå detta med stulna begrepp:
Utilitarismen är ett typexempel på detta. Utilitarister är emot idén om rättigheter och avfärdar den med Benthams herostratiskt ryktbara fras, “nonsens på styltor”. Men de använder “lycka” som kriterium och pratar vitt och brett om att “maximera lyckan”. Men detta vilar på att vi har rätt att sträva efter lycka, och detta i sin tur vilar på att vi har rätt till liv. Om utilitaristerna såg detta enkla samband, skulle de förstås aldrig angripa begreppet “rättigheter” eller försöka ogiltigförklara det. Men nu gör det alltså det.
Därmed har jag sagt allt jag egentligen har att säga om ämnet. Jag har förklarat vad en rättighet är och inte är, hur de härleds logiskt och hur de sedan kan ledas i bevis. Det är ju faktiskt det allra viktigaste, vilket tyvärr var tvunget att ta upp en hel del plats – texten blev längre än jag hade tänkt mig. Men det var kanske nödvändigt att behandla ämnet in extenso, för debatterna har rasat och man får ingen rätsida på något. Naturligtvis kommer en del fortfarande att fortsätta gurgla samma saker som tidigare, även om de blivit grundligt överbevisade. Och så kallar man mig dogmatisk! Per-Olof Samuelsson gjorde även, i en tidigare kommentar, en övergripande analys av rättighetsdiskursen. Jag tror att jag kan instämma i den analysen, när han säger:
Rättighetsmotståndare är rättighetsmotståndare därför att de inte vill att vi ska ha några rättigheter. Deras argument är bara rationaliseringar.
De vill inte att vi ska ha rätt att sträva efter egen lycka – de vill att vi ska tillbringa våra liv med att göra dem lyckliga, något som de inte klarar av på egen hand.
De vill inte att vi ska ha rätt till vår egendom – de vill kunna beröva oss den, närhelst det dem så behagar. Att skaffa sig någon egen egendom – på egen hand – är mer än de klarar av.
De vill inte att vi ska ha rätt till frihet – de vill förslava oss. De behöver oss som slavar. Att förslava oss är den enda frihet de begär.
Och de vill inte att vi ska ha rätt till våra liv – de vill ostraffat ta oss av daga. Att leva ett eget liv – på eget ansvar – är dem främmande.
Detta är hela den sjabbiga hemligheten bakom motståndet mot begreppet “rättigheter”.
Med de orden tror jag mig ha sagt alla som finns att säga på det här ämnet. Nu skall det mycket till, för att jag skall skriva om rättigheternas existens och beskaffenhet igen. Väl mött.
October 4th, 2007 at 18:30
Bra inlägg! Jag vet inte vad jag skulle kunna tillägga, utom möjligtvis att rekommendera Ayn Rands uppsats “Vem är den yttersta auktoriteten inom etiken?”, där hon gör rent hus med idén att det skulle vara någon som *bestämmer* vad som är rätt eller fel i frågor om etik.
Människor är normalt inte subjektivister när det gäller naturvetenskapliga frågor och skulle inte komma på idén att fråga vem som *bestämt* att 2+2 ska vara just 4 – eller om gravitation finns därför att Newton *bestämt* att den ska finnas. Det är mest (ja, nästan uteslutande) inom moralen som subjektivismen fortfarande florerar. Det är bara inom moralen som någon kan komma på idén att fråga vem som *bestämt* att (t.ex.) livet ska vara den yttersta värdemätaren, eller vem som *bestämt* att vi har *rätt* att leva våra liv.
October 4th, 2007 at 18:51
Tackar =)
Blir lite osäker, men förmodar att jag redan läst uppsatsen. Den borde väl rimligtvis vara publiceras i The Virtue of Selfishness? Har inte boken här just så kan inte dubbelkolla, men jag har ju läst det mesta som finns publicerat av Rand.
Om man nu inte räknar med att de flesta, globalt sett, placerar Gud eller motsvarande som den yttersta bestämmaren. Men åtminstone vet jag ingen som påstått att gravitationen skulle vara ett mänskligt påhitt. Människan har skapat själva begreppet “gravitation” såklart, men inte gravitationen självt. Samma gäller för moral och rättigheter. Förmodligen består hela skillnaden i att moral och rätt beror på människan medan gravitationen inte gör det. Men vad som beror på människan är ju inte nödvändigtvis subjektivt eller godtyckligt. Människan är minsann en del av naturen, hon är inte en öde ö =)
October 4th, 2007 at 19:12
Uppsatsen finns i “The Voice of Reason”.
October 4th, 2007 at 19:20
Ah, men då har jag läst den =)
October 9th, 2007 at 08:46
En annan intressant essä om naturrätten, dess subjekt och giltighet mm, finns i en tidigare publicerad skrift av Timbro, och kan läsas här:
[Länk borttagen]
mvh
Per-Olof Hermansson
October 9th, 2007 at 09:30
Haha. Om det stämmer beklagar jag att Timbro inte är mer kritiska till vad de publicerar.
October 9th, 2007 at 09:53
(Du får ursäkta att jag tog bort länken, men jag har ingen lust att göra reklam för kristet trams på min blogg.)
October 14th, 2007 at 13:32
Utifrån din reaktion tror jag inte du läst avsnittet om naturrätt från skriften jag länkade till. Det fanns inget kristet trams där.
October 14th, 2007 at 14:02
Ständigt dessa “jag tror inte att du läst”-kommentarer. Jag får helt enkelt börja infoga detta efter allt jag skriver: “Och ja, jag har läst det jag nu uttalar mig om”. Alltså:
Och ja, jag har läst det jag nu uttalar mig om.
December 16th, 2007 at 21:04
[...] försvar för rättigheternas existens har jag skisserat fram sedan tidigare, i min text “bokslut gällande naturrätten“, så jag skall inte upprepa mig i onödan vad gäller rättigheterna som sådana. Jag tar [...]
January 6th, 2008 at 00:12
[...] baskunskap. Vill man läsa om rättigheter och hur de bevisas kan man insupa en kortare text av mig här, eller en längre av POS [...]
January 7th, 2008 at 17:09
Jag fortsätter en diskussion här som började på:
http://www.whoisjohngalt.se/20...../#comments
Henrik skrev:
“En lång kritik, men den tar ju huvudsakligen upp sådant jag redan har bemött i den/de inlägg du läst. Och till slut tar man förstås till utomjordingar eller något liknande.”
Anledningen till att jag skrev det jag skrev var för att jag inte hittade några argument mot det i dina texter.
Om man ska ha en universell teori så måste den förstås kunna appliceras på vilka märkliga exempel som helst. (Einstein kom på relativitetsteorin genom att tänka sig att han red på en ljusstråle.) Om den bara gäller vissa varelser på den här planeten så är den inte universell.
Men om du vill hålla dig kvar på jorden så kan du istället tänka dig att vi upptäcker en art med en population individer som har förnuftsförmågor jämnt utspridda från 0% till 100%. Om förnuftsförmågan ligger på 73%, varför ska individer på 74% få fulla rättigheter, men individer på 72% inte få några rättigheter alls?
“Man kan också som tillägg läsa kort om barns rättigheter här:
http://www.equil.net/?p=421”
Jag ser inte att du förklarar varför barn har rättigheter där. Om förmåga att förstå rättigheter är ett villkor för att ha rättigheter så utesluts många barn.
Samma gäller förståndshandikappade och det ämnet har jag inte sett dig ta upp någonstans.
“Angående livbåtssituationen måste man ta hänsyn till att rättigheter är hierarkiska, och att man inte har något sådant som “rätten att slippa drunkna när skeppet man befinner sig på sjunker”.”
Jag har inte talat om någon sådan rätt. Det är naturen som får båten att sjunka och den är inget moraliskt subjekt. Rättigheten att inte dödas gäller mellan människorna på båten. Om den rätten är okränkbar så dör alla fem. Anser du att det är bättre än att fyra överlever och en dör?
“Moraliska objekt ÄR moraliska subjekt, och vice versa. De är oskiljaktiga.”
Varför? Det är detta jag framförallt vill ha svar på. Objektivismen bygger ju på axiomet “liv”. Varför ska bara liv i form av människor räknas? Alla levande varelser kämpar för sin överlevnad genom att använda förnuft i större eller mindre grad, det gäller inte bara människor. Det krävs ingen förståelse av rättighetsbegreppet för att sträva efter att överleva. Varken du eller Rand gör minsta försök till att undersöka vad som händer om man applicerar objektivismen på djur. När hon säger “conditions of existence required by man’s nature for his proper survival” så utgår hon från vad hon ska bevisa, eftersom hon använder ordet “man” istället för “being” eller ännu generellare “object” eller “entity”.
January 7th, 2008 at 18:19
Jag svarade i all korthet på frågan om förnuftet här:
“Om det ligger i ens natur att vara förnuftig (‘människan är det rationella djuret’ som Aristoteles sade) till den grad att man kan förstå vad en rättighet är – då är man ju också själv ett rättsligt subjekt (till skillnad ifrån exempelvis djur).”
Förnuft är inte att förväxla med intelligens eller bildning och så vidare. Förnuft är den egenskap som tillåter oss att tänka abstrakt och i mån av begrepp. Förnuft är den egenskap genom vilken vi integrerar perception med abstraktion, om man så vill. Bara människan har sådan förmåga, och bara genom den kan rättigheter komma på tal. Förnuftsförmågan är inte gradvis si-eller-så, den är antingen-eller. Även barn har denna förmåga, lika mycket som du och jag. De har bara inte erfarenhet och träning nog för att kunna använda egenskapen till så mycket, särskilt inte om vi nu talar om nyfödda eller nyligen födda.
Angående livbåten är den en fråga om rättigheters hierarki. Rätten till liv triumferar över alla andra rättigheter (som är direkta eller indirekta härledningar ur den). I en situation med ett sjunkande skepp kommer man inte stå och dividera om vem som får en plats i livbåten eller ej. Det är principen “först till kvarn” som kommer att råda, om det nu inte finns platser till alla, såsom det borde finnas. Ifall man lyckas få sig en sittplats så kränker man på intet vis rättigheterna hos de som inte lyckas få en. För mer substatiellt svar: läs “The Ethics of Emergencies” av Ayn Rand, eller för all del, “Lifeboat Situations” av Murray Rothbard. Åtminstone Rothbards kapitel finns på nätet.
Varför ska bara liv i form av människor räknas? Tja, för att bara människan räknar med det. Och varför är hon ensam om det? För att bara hon har förnuftsegenskaper. Djur har instinkter och oftast även perception, men de har inte förnuft. Att påstå att vare sig jag eller Rand gör “minsta försök till att undersöka vad som händer om man applicerar objektivismen på djur” är ju en ren och skär lögn. Saken är den att man inte KAN applicera objektivismen på djur. Det är inte post-it lappar som fastnar på allt man slänger dem på. Det är ett filosofiskt system som först och främst måste begripas introspektivt. När ett djur har studerat objektivismen och lagt fram sina åsikter om den kan vi ta upp ämnet igen. Tills dess är det ovidkommande.
January 7th, 2008 at 18:51
“då är man ju också själv ett rättsligt subjekt”
Varför? Du påstår ju bara att det är så utan motivering.
“Förnuft är den egenskap genom vilken vi integrerar perception med abstraktion, om man så vill. Bara människan har sådan förmåga”
Definitionen av förnuft håller jag med om, men att bara människan har den förmågan är uppenbart fel. Alla djur kan uppfatta omvärlden, annars skulle de inte ha sinnesorgan. Alla djur kan behandla informationen de får in och handla därefter, annars skulle de inte ha centralt nervsystem.
“Förnuftsförmågan är inte gradvis si-eller-så, den är antingen-eller.”
Uppenbart fel. Om du talar om just förmågan att förstå rättigheter så stämmer det någotsånär, men inte att (försöka) handla rationellt i största allmänhet. En groda har mindre förnuft än en häst och hästen har mindre förnuft än en människa.
“Även barn har denna förmåga, lika mycket som du och jag. De har bara inte erfarenhet och träning nog för att kunna använda egenskapen till så mycket, särskilt inte om vi nu talar om nyfödda eller nyligen födda.”
Så ett barn har denna förmåga på något “magiskt” vis trots att det inte har den? Jag trodde du var objektivist…
Och hur var det med förståndshandikappade?
“Ifall man lyckas få sig en sittplats så kränker man på intet vis rättigheterna hos de som inte lyckas få en.”
Nej, det har jag inte påstått heller.
“Att påstå att vare sig jag eller Rand gör “minsta försök till att undersöka vad som händer om man applicerar objektivismen på djur” är ju en ren och skär lögn. Saken är den att man inte KAN applicera objektivismen på djur. Det är inte post-it lappar som fastnar på allt man slänger dem på. Det är ett filosofiskt system som först och främst måste begripas introspektivt.”
“Applicera” kanske var fel ord, men du förstår säkert vad jag menar. Rättighetsteorin måste kunna avgöra vilka entiteter/objekt/varelser som har rättigheter. Det stupar ju direkt om man från början utgår från att endast människor har rättigheter. Om man istället utgår från objektivismens kärna, axiomet “liv” så måste man fundera på om allt levande kan tänkas vara moraliska objekt. Det steget hoppar du över helt och påstår helt taget ur luften att endast de som förstår rättigheter är moraliska subjekt.
January 7th, 2008 at 19:03
Nej, inte utan motivering. Förnuftet är vad som möjliggör och betingar rättigheter.
Djur har perception. De har inte förnuft. De kan inte tänka i mån av abstraktioner och begrepp. Den saken skall vi väl inte behöva dividera om?
Vare sig grodor eller hästar har ett förnuft. Det och bara det är skälet till att de nu inte själva försöker yttra sig i debatten kring deras rättigheter. Antingen har man förnuftsegenskaper, eller också har man det inte.
Nej, barn har inte någon magisk förmåga till förnuft. Den är medfödd och naturlig. Även för förståndshandikappade, om de nu inte är de facto hjärndöda.
Okej, nu funderar jag över om ALLT liv kan ha rättigheter. Och där, ett par sekunder senare, slutar jag fundera över det. Nöjd? Bara mänskligt liv har rättigheter, av skäl redan framförda ovan, många gånger om.
January 7th, 2008 at 19:32
“Nej, inte utan motivering. Förnuftet är vad som möjliggör och betingar rättigheter.”
Förmåga att förstå rättigheter menar du väl? Det är ju det du har talat om hela tiden. Annars håller jag med dig. Men alla djur har något grad av förnuft. Fråga vilken biolog som helst.
“Vare sig grodor eller hästar har ett förnuft. Det och bara det är skälet till att de nu inte själva försöker yttra sig i debatten kring deras rättigheter. Antingen har man förnuftsegenskaper, eller också har man det inte.
Nej, barn har inte någon magisk förmåga till förnuft. Den är medfödd och naturlig. Även för förståndshandikappade, om de nu inte är de facto hjärndöda.”
Men du behöver tydligen inte kunna höra barns och förståndshandikappades åsikter om rättigheter för att de ska ha rättigheter.
“Okej, nu funderar jag över om ALLT liv kan ha rättigheter. Och där, ett par sekunder senare, slutar jag fundera över det. Nöjd? Bara mänskligt liv har rättigheter, av skäl redan framförda ovan, många gånger om.”
Om du hade funderat litet längre tror jag att du hade kommit fram till att du bygger din tro på föreställningen om Det Heliga Människovärdet och inte på objektivismen.
Ja du, den här diskussionen har åtminstone fått mig att inse hur man totalt kan tappa förnuftet (selektivt, du skriver klokt i vanliga fall) när ens matvanor är hotade av logiskt resonemang!
January 7th, 2008 at 20:02
Förnuft är vad som möjliggör förståelse för rättigheter. Auktoritetsargument till trots.
Nej, det behöver jag inte.
Jag bygger inte rättighetsteorin på objektivismen – den är en integrerad komponent i objektivismen (bland många andra, förstås). Att skriva sarkasmer om människorvärde antyder väl att man själv inte är så mycket för sådant, för övrigt?
Lustigt om jag skriver klokt i vanliga fall, men inte här. Alla liberala resonemang jag någonsin fört och någonsin kommer föra, BYGGER ju på en konsekvent härledd rättighetsteori. Nämligen den jag för fram och försvarar här. Men eftersom du vägrar lyssna på vad jag säger och bara likt Fredrik Olsson vill få mig att upprepa mig om och om och om igen, avslutar jag nog diskussionen nu. Svaren på alla dina frågor finns i texten ovan, eller i de kommentarer som skrivits här. Gott nog.
January 8th, 2008 at 17:14
“Rätten till liv triumferar över alla andra rättigheter (som är direkta eller indirekta härledningar ur den).”
Här förstar jag inte riktigt hur du menar. Eftersom alla rättigheter härleds ur rätten till liv sa kan de ju aldrig komma i konflikt med varandra. Därför har jag svart att se hur man kan tala om att en rättighet triumferar över en annan.
January 8th, 2008 at 17:34
Nu menar jag förstås inte att “jag har rätt att leva, alltså får jag göra vad jag vill utöver det”. Jag menar bara att rätten till liv är mest elementär, och att andra rättigheter (frihet, egendom, etc.) är härledningar ifrån, eller konsekvenser av, den.
February 1st, 2008 at 01:47
Natur rätten existerar ju bara om folk tar sig tid att följa den, den är ju knappast nån naturlag. Finns inget som hindrar människor från att bryta mot den vilket händer allt för ofta, att bryta mot naturlagar är ju som bekant svårare.
February 1st, 2008 at 02:37
Begriper inte riktigt varför man tenderar att förväxla det naturliga med naturlagar. Rättigheter är inga “naturlagar”. Men de är för den skull naturliga, eller bättre uttryckt: objektiva.
Jag använder inte vanligtvis begreppet “naturrätt”, men jag tänkte att det kunde tjäna övertydlighetens syfte här, på gott och ont. I efterhand kanske det kan tyckas ha varit ett dåligt val.
February 1st, 2008 at 02:47
;) tänkte väll för jag tänkte mosa ditt eventuella argument med, vad händer om man inte följer den lagen då?
May 13th, 2008 at 14:01
Hej! Du säger att om man inte har rätt till liv,frihet och egendom, så kan det inte inte vara moraliskt fel att mörda,våldta och stjäla. Och att de flesta människor har problem med att utföra dessa våldföranden. Men väldigt många har ju också problem med tex. att ljuga och vara otrogen, och om vi inte har en “orätt” till lögner och otrohet, hur kan det vara moraliskt fel då?
May 14th, 2008 at 01:00
Lögner och otrohet är ju inte politiska frågor (såvida man inte med lögn talar om bedrägeri). Rättigheter är en moralens underkategori. Alla “böra-satser” är moraliska satser, men bara somliga av dem är rättsliga. Man kan ju mycket väl begå omoraliska handlingar som inte för den skull är brottsliga (vare sig juridiskt eller rättsteoretiskt).
May 14th, 2008 at 19:52
Hur vet man vilka dessa somliga satser är då?
May 14th, 2008 at 19:55
Rättigheter är moral tillämpad på samhällsfilosofin. De identifierar individens handlingsfrihet i sociala sammanhang.
May 14th, 2008 at 20:28
Ja men hur vet man vilka moral som skall tillämpas ?
May 14th, 2008 at 20:55
Så människor utan moral kan alltså göra vad dom vill ;) frågan om rättigheter är snarare vem upprätthåller dem.
Om det inte finns någon som kan upprätthålla dessa rättigheter så finns det inga rättigheter oavsett vad man tycker. Naturlagar upprätthåller sig själva, gör naturrätten det med?
May 14th, 2008 at 23:53
Dynamit: Ja, det är ju den frågan som hela inlägget är menad att försöka besvara. Om än kortfattat.
May 14th, 2008 at 23:56
Arne: Det finns inget sådant som en “människa utan moral”. Det finns människor som begår omoraliska handlingar, och som håller omoraliska ståndpunkter. Men de får inte göra precis som de vill, bara för den skull. Det har jag inte påstått eller ens antytt.
Idén om att *staten* ger upphov till rättigheter är ärligt talat absurd. Staten skriver lagar – lagar som i bästa fall bygger på en konsekvent och rationell rättighetsteori.
May 15th, 2008 at 00:24
Naturrätten faller nog med att det inte finns nått som upprätthåller dessa lagar. Här kommer alla människor ha en egen åsikt om vad som är rätt och fel, dvs allt är subjektivt.
Tyngdlagen existerar bara eftersom den upprätthåller sig själv, annars skulle vi inte känna till den.
May 15th, 2008 at 09:06
Identitetslagen upprätthåller sig själv, den också.
May 15th, 2008 at 15:52
mjo men vi vet oxå att identitetslagen är momentan. Sedan så använder du å ena sidan uttryck som att det är absurt att staten ger upphov till rättigheter, när du i en annan diskussion hänvisar till att staten inte skulle tillåta atomvapen. Du kan ju inte både ha och äta kakan så att säga.
May 15th, 2008 at 16:06
Indetitetslagen är inte momentan. Den är konstant.
Staten ger inte upphov till rättigheter, men den ger upphov till lagar. Lagar som förhoppningsvis bygger på rättigheter. Såsom en lag mot innehav av atombomber skulle göra.
May 15th, 2008 at 16:11
Du menar att objektet A alltid är detsamma ? det ändras alltså inte? Så A.då=A.nu ?
Vad kan du härleda ur A=A frågar jag mig? vilka andra lagar? Det är ju knappast ett bevis för naturrätten.
May 15th, 2008 at 16:39
A är A, alltid.
Identitetslagen säger att motsägelser inte kan existera, och att allt har en bestämd och begränsad natur.
May 15th, 2008 at 16:46
Ok så du köper en bil den har egenskapen av att vara fullt funktionsduglig, sedan totalkvaddar du bilen, nu har den egenskapen att den är icke funktionsduglig.
Alltså A.då != A.nu dvs identitetslagen är momentan.
Sedan spelar det ingen roll om A=A eftersom folk har en egen vilja vad det gäller rättigheter, oavsett vad du anser att du har för rättigheter så kan en annan människa välja att strunta i dessa och göra som dom själv vill. Om du då inte kan upprätthålla dina rättigheter så spelar dom ingen roll.
May 15th, 2008 at 18:09
Identitetslagen är konstant. En fungerande bil är en fungerande bil, och en icke fungerande bil är en icke fungerande bil. Det finns inget självmotsägande med en bil som genom en krock går från fungerande till icke fungerande.
Rättigheter spelar mest roll när folk kränker dem.
May 15th, 2008 at 18:13
Det spelar roll om man säger att de besitter samma egenskaper, du kan säga att båda är en bil men det är inte längre samma bil. Eftersom dess egenskaper inte längre stämmer överens.
May 15th, 2008 at 18:19
Indentitetslagen innebär inte att bilar skulle vara oföränderliga ting. Den innebär bara att den inte kan förändras på något sätt som är övernaturligt eller självmotsägande.
May 15th, 2008 at 18:29
Nej men om man anser att ett föremål A är samma föremål A efter det att tid har förflutit så anser man att motsägelser är naturligt. Dvs identitetslagen måste vara momentan för att det inte ska uppstå motsägelser.
May 15th, 2008 at 18:37
Det är inte vad identitetslagen ger uttryck för. Idén om en momentan identitetslag är självmotsägande. Den idén säger att “ibland kan självmotsägelser existera” och “ibland kan man handla i strid med sin egen natur” etc. Vilket naturligtvis är omöjligt – alltid. Identitetslagen är ju konstant.
May 15th, 2008 at 18:38
Nej att den är momentan är inte självmotsägelse utan en förutsättning för att självmotsägelser inte skall uppstå.
May 15th, 2008 at 18:41
En bil är en bil så länge den är en bil, görs den om till något annat är den inte längre än bil även ifall det är exakt samma atomer den är uppbyggd av.
May 15th, 2008 at 22:11
Henrik: Varför håller du på? Du brukar vara snabb på att klippa av.
Det du säger är helt koko, nästan. Och när det inte är det så drar du koko slutsatser av det.
Om A förändras så är det ju inte A längre, vad är det för konstigt med det. Det är inte det som A är A betyder. Du tänker ju bakvänt. En bil är en bil. En bil som kvaddas är en kvaddad bil. En bil som skrotas är skrot. En bil som byggs om till en robot är en robot, inte en bil. Inget av detta motsäger på något sätt identitetslagen. Däremot är en bil som skrotas inte ett flygplan, ej heller en banan.
May 16th, 2008 at 08:26
Nej jag har sagt att identitetslagen är momentan.
May 16th, 2008 at 08:39
Tomas: Det kan man sannerligen fråga sig ;-)
May 16th, 2008 at 10:52
Arne: och det är koko, för då kan motsättningar existera över tid. Jag förstår hur du tänker, men det är alltså koko.
May 16th, 2008 at 11:37
Du menar att satslogik tar hänsyn till tid, satslogik är i sin helhet momentan och kan inte beskriva saker som sker över tid. För detta ändamål måste man använda temporallogik naturligtvis, att något är momementant betyder att det är sant exakt i det moment det sägs, alltså tiden förflyter inte.
Tänk dig att du har en sats A som betyder att kalkonen A är levande och inte A betyder att kalkonen är död.
Sats B betyder att skott skjuts mot kalkonen, då betyder B->inte A, att när skottet avlossas så dör kalkonen. Vi har alltså följande
#1 A
#2 B-> inte A
Men vi vet B detta leder till rad 3
#3 inte A som motsägs av rad 1, om man följde det här resonemanget som ni gör eftersom ni använder satslogik så skulle kalkonen vara både levande och död. Vilket är en kontradiktion, dvs satslogik kan inte beskriva händelser som involverar tidens gång.
May 16th, 2008 at 14:51
Jag begriper inte riktigt vad som är så svårt här. A är A. A är alltid A. A är A – oberoende av plats och tid.
Och det är, ärligt talat, allt jag har att säga om den saken.
May 17th, 2008 at 11:40
En levande kalkon är en levande kalkon. A är A. Ett skott som dödar kalkonen är ett skott som dödar kalkonen. B är B. En död kalkon är en död kalkon. C är C. Summa summarum: en levande kalkon dog av ett skott och är nu död. A råkade ut för B, och blev C. A är inte C. En levande kalkon är inte en skjuten död kalkon. Det är koko :)
May 18th, 2008 at 19:03
Vill bara tillägga att numera måste alla kommentarer godkännas av mig innan de läggs upp på bloggen. Skälet till detta är att Arne här ovan har spammat personangrepp mot mig sedan han blev bannad (och han är tillräckligt ambitiös för att ändra sitt IP-nummer efter varje ny banning). Det är lite tråkigt när folk kommer hit för att förstöra, men det är så det tyvärr ser ut, och jag hoppas att det inte skall innebära alltför mycket stagnation här.
May 18th, 2008 at 23:02
Får jag lov att påpeka att det där “problemet” Arne pratar om (att A inte fortsätter att vara A i all evighet) behandlades redan av Aristoteles i “Kategorierna” (ca 400 f.kr.)
Aristoteles exempel, om jag inte missminner mig, var att om någon påstår att en viss person sitter, så är det sant så länge han sitter, men blir falskt i det ögonblick han reser sig.
Vilket alltså inte hindrar att det var sant att han satt så länge han satt! (Och att det fortfarande är sant, ifall vi bara byter ut “sitter” mot “satt”.)
Big deal!
May 18th, 2008 at 23:24
Ja, mer komplicerat än så är det ju faktiskt inte. Att säga att identitetslagen är momentan, det är att säga att självmotsägelser kan existera *ibland*. Vilket både är absurt – och ologiskt.
May 31st, 2008 at 18:19
Och fortfarande så begriper jag inte vad identitetslagen har med saken att göra…
En rättighet är en rättighet. Jaha, och?…
En älg är en älg? En sten är en sten?
Det är ju bara sant om man är överrens om hur man definierar dessa ord. Är man det så är det ju bara nonsen, är man inte det så ska man väl diskutera definitionen av ordet och se om man kan komma överrens om en definition som stämmer med bådas uppfattning om vad det står för. Kan man inte det så är ordet ingen generellt giltig abstraktion som går att använda i diskussionen mellan dessa två människor.
Då kanske man ska hitta på ett nytt ord med en definition som bägge är överens om och använda det i stället…
Om man vill att diskussionen ska komma vidare alltså. Annars pratar man förbi varandra.
May 31st, 2008 at 20:11
Identitetslagen är den princip som ligger till grund för logiken. Och eftersom rättigheter är något som härleds logisk, har det en hel del med identitetslagen att göra.
Som svar på det andra är det ju inte begreppen om rättigheter jag talar om. Det är rättigheterna själva. Så någon ordens strid mot orden känns överflödig.
January 21st, 2009 at 18:15
Finns det någon information om detta ämne på andra språk?
January 21st, 2009 at 23:41
Det finns massor, och säkert mycket mer än jag själv känner till. Man kan ju gå tillbaka till Lockes skrifter, fram till Paine, och mot mer moderna utläggningar.
Rands “Man’s Rights” kan man läsa på nätet gratis:
http://www.aynrand.org/site/Pa.....man_rights
Sedan har jag förstås utökat mitt resonemang om rättigheter sedan jag skrev den här texten. Fast på svenska då.
http://www.equil.net/?p=585