Loading ...
Objektivistisk metafysik för dummies
(Den här texten skrevs för ett halvår sedan, och var tänkt att bli första delen i en större text med titeln “Objektivism för dummies”. Så blev det inte, på grund av bristande intresse. Här följer i alla fall den del jag faktiskt skrev, som behandlar objektivismens mest grunläggande avdelning – metafysiken. Jag vill klargöra att jag med “dummies” naturligtvis inte talar nedsättande om de som är okunniga i ämnet. Titeln valde jag snarare därför att jag här velat vara så grundläggande och enkel i min framställning som möjligt. Man skall kunna förstå texten utan att ha läst in sig på en massa fikonspråk och så vidare. För övrigt har jag själv översatt alla citaten ifrån engelskan till svenska, och angivit källa så gott jag kunnat. Ett tack till POS som kommit med språkliga råd vilka jag dessutom hörsammat. Texten summeras bäst med meningen “det finns något som jag är medveten om”, vilken också hade kunnat tjäna som dess överskrift.)
1. Metafysik
Var vore lämpligare att börja denna text, än ifrån början? – med metafysiken. Vad är metafysik? Leonard Peikoff har svarat: ”Metafysik är den filosofiska gren som studerar universums natur som en helhet” [1]. På svenska Wikipedia tillägger man att metafysiken ”söker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande (ontologi)” vilket det helt visst inte finns något skäl att bestrida. Den objektivistiska metafysiken erkänner tre elementära grundsatser kallade axiom, och hela den objektivistiska filosofin vilar på dessa. Det är alltså där filosofin tar sin början, och där måste även den här texten börja.
1.2. Axiom
Ett axiom är en oreducerbar sanning, uttryckt som en sats, dvs. som ett påstående. Axiom är självklara begrepp som inte kan bevisas eftersom det är på dem all bevisbörda bygger. Varje angrepp mot ett axiom måste anta att axiomet är sant, och därför blir sådana angrepp per automatik självmotsägande. Ayn Rand förklarade själv axiomens natur:
Ett axiomatiskt begrepp är identifieringen av ett grundläggande faktum vilket inte kan analyseras, dvs. reduceras till andra fakta eller delas in i mindre beståndsdelar. Det existerar implicit i alla fakta och i all kunskap. Det är det fundamentalt givna och det direkt förstådda eller upplevda, vilket vare sig kräver bevis eller förklaring, men på vilket alla bevis och förklaringar vilar. [2]
Man kan alltså inte bevisa ett axiom, eftersom beviset i sig självt bygger på att axiomet är sant. Objektivismens tre grundläggande axiom är:
- Existens
- Identitet
- Medvetande
Vi skall strax se över vad dessa innebär, men först är det viktigt att förstå varför ett axiom vare sig kan eller behöver bevisas. Betyder det att filosofins själva grundpelare har något mystiskt över sig, något närmast religiöst? Absolut inte, och just därför är det särskilt viktigt att man förstår vad ett axiom är. All högre kunskap vilar på det faktum att existens är identitet. Vi har alltså kombinerat axiomet om existens med identitetslagen; mer korrekt vore dock att säga att identitetslagen självt inbegriper existensen (men vi skall återkomma till det). Om vi inte var säkra på att existens är identitet skulle vi inte veta huruvida självmotsägelser kunde existera (vilket de inte kan) eller om ett faktum som är sant idag också skulle vara sant imorgon (detta beroende på att det som saknar identitet inte skulle behöva lyda verklighetens referensramar – men lyckligtvis har allt som existerar en identitet). ”Existens är identitet” är obestridligt därför att varje försök att evadera axiomet måste anta att det är sant. Ett enkelt exempel är påståendet om att faktum kan vara både sanna och falska på samma gång, vilket ju förutsätter att påståendet självt är sant och inte falskt.
1.2.1. Existens
Det mest grundläggande axiomet har uttryckts på flera sätt: ”det som är, det är” eller med Ayn Rands ord: ”existens existerar”. Detta låter också implicera att existens har ett ”företräde”: allt föregås av existensen, allt som existerar finner en gemensam nämnare i just existensen självt. Viktigt att poängtera är att existensen även föregår medvetandet och att verkligheten (dvs. det som existerar) inte skapas utan uppfattas av det. (Existensens företräde är alltså att betrakta som en axiomatisk konsekvens av att existens existerar.) Objektivismens metafysiska ståndpunkt är således att verkligheten existerar objektivt, med andra ord, oberoende av ett upplevande medvetande. För att uttrycka saken riktigt tydligt: jorden kretsar i sin bana runt solen alldeles oavsett hur vi uppfattar saken, vilka åsikter vi har om den, och även om vi inte skulle finnas till. Exempel på filosofiska skolor som förnekar detta, objektivismens mest grundläggande axiom, är subjektivismen och idealismen (som de facto är en form av subjektivism). Det råder dock en allmän konsensus bland filosofer om att verkligheten är subjektiv (i den mån man alls vill tala om något sådant som verklighet) och den saken är enligt de flesta objektivister en produkt av det kantianska arvet . Axiomet om existensens existens (och företräde) kunde Ayn Rand uttrycka förenklat: ”önsketankar gör det inte till sanning”.
1.2.2. Identitetslagen
Identitetslagen kan formuleras på många sätt. Vanligtvis skrivs den ”A är A”. Satsen kan tyckas intetsägande och tautologisk, varför den egentligen enklast förklaras med ”att vara är att vara något”. Tidigare sade vi att existens är identitet, och det får vi nu anledning att återkomma till. Detta ”A är A” förutsätter att man först kan säga ”A är”, och i fall man kan säga det, måste man också kunna säga ”A är A”. Det som är, måste också vara vad det är. Det den aristoteliska lagen ger uttryck för är att allt (som existerar) har en bestämd och begränsad natur, och att inget kan fungera på ett sätt som strider mot denna natur. A är A, och kan enbart vara A. Detta faktum används också för att motivera naturrätten inom objektivismens politiska teori, men det faller utanför den här textens ramar.
Varje entitet har en natur; den är specifik, ickemotsägande, begränsad; den har somliga attribut men inga andra än dessa. En sådan entitet måste fungera i enlighet med sin natur. De enda alternativen vore för en entitet att fungera oberoende av sin natur eller i strid med den; bägge är omöjliga. [3]
Identitetslagen uttrycker alltså även det faktum att självmotsägelser inte kan existera. Något kan inte vara helt grönt samtidigt som det är helt blått, det kan inte på samma gång ha och inte ha ett visst attribut och så vidare. Jag brukar finna att detta bäst illustreras med hjälp av gudspostulatet. Vi förutsätter här att Gud har övernaturliga förmågor, dvs. att Gud inte behöver lyda naturlagarna och verklighetens referensramar såsom vi människor måste göra (med andra ord, att Gud är kapabel till mirakel). Trots allt, vad skulle utmärka en gudom om inte detta? En sådan entitet står i direkt konflikt med identitetslagen, eftersom övernaturlighet låter denotera något utöver det metafysiskt givna. Som Peikoff sade i citatet ovan: det är omöjligt ”för en entitet att fungera oberoende av sin natur eller i strid med den”. Identitetslagen uttrycker att varje entitet är begränsad; den entitet som skulle kunna fungera bortom sin egen natur vore obegränsad. Det är emellertid självklart sant att A är A, att det som är måste vara något, såväl som att detta något, detta A, inte kan stå i konflikt med sin egen natur. Det kan inte samtidigt som det är A, också vara B.
1.2.3. Medvetandets axiom
Medvetandet är vad som gör det möjligt för oss att uppfatta det som existerar. Det är genom medvetandet vi erhåller sinnesintryck, vilka i sin tur beror på den externa världen, dvs. av det som existerar oberoende av medvetandet självt. I egenskap av att vara ett axiom kan medvetandet inte bevisas (då varje bevis måste processeras via det). Med andra ord: all kunskap förutsätter medvetandet. Ayn Rand sade att ”medvetandet är medvetet”, och hon slår därmed fast att vad det innebär att vara medveten är att vara medveten om något (externt).
Om inget existerar, kan det inte finnas något medvetande: ett medvetande utan något att vara medvetet om är en självmotsägelse. [4]
René Descartes formulerade det kända påståendet ”cogito, ergo sum”, dvs. fritt översatt ”jag tänker, alltså finns jag”. Det första man bör lägga märke till är hur Descartes verkar påstå att tanken föregår existensen, som om medvetandet skulle möjliggöra existens snarare än tvärtom. Objektivisten skulle helt enkelt vända på satsen: ”Sum, ergo cogito” eller ”Jag finns, alltså tänker jag”. Mer precist: mitt medvetande är, alltså är det medvetet. Det andra vi bör uppmärksamma är att Descartes tes är en ”a priori”-princip, dvs. något som skall förstås genom förnuftet enbart. Objektivismen förkastar ”a priori”-konceptet, och menar att vi alla föds tabula rasa, som ”tomma griffeltavlor”. All kunskap erhålles ”a posteriori”, dvs. genom interaktion medvetandet och erfarenheten emellan (och de är ofrånkomligt förbundna med varandra). Medvetandets axiom är således uppenbart och implicit allestädes närvarande, inbegripet våra allra första sinnesförnimmelser.
1.3. Kausalitetslagen
Även kausalitetslagen är ett axiom, men det är inte grundläggande utan en konsekvens av identitetslagen. Ayn Rand ger oss definitionen: ”kausalitetslagen är identitetslagen tillämpad på verkan” [5]. Identitetslagen uttrycker, vilket vi ju redan talat om, att allt måste fungera i enlighet med sin specifika natur. Av kausalitetslagen följer att beteendet hos ett objekt vid interaktion med ett annat beror på vilken identitet dessa båda objekt har (för de har ju någon identitet). Resonemanget kan verka lite svårt att greppa, men Peikoff presenterar det väldigt enkelt:
Det är inte en biljardkulas rörelse som skapar dess effekter; det är biljardkulan, den entitet som gör det på ett särskilt sätt. Om man betvivlar detta behöver man bara byta ut biljardkulan mot ett ägg eller en såpbubbla i samma rörelse; effekterna kommer bli tämligen olika. [6]
”Allt har en orsak” brukar man säga mer eller mindre vanemässigt, men är det sant på det rent metafysiska planet? Kausalitetslagen menar att så inte är fallet. Existensen självt kan inte ha en orsak, eftersom det skulle innebära att det existerande har skapats ”utifrån”, dvs. av något icke-existerande. Det är en självmotsägelse, då det som inte existerar ej heller kan åstadkomma något slags orsak över huvud taget (somliga filosofiska skolor presenterar icke-varat som ett ”annat-slags-vara” vilket är uppenbart falskt). Objektivismen bestrider den gängse nutida tolkningen av kausalitet, som menar att alla händelser är orsakade av tidigare händelser. En sådan tolkning skulle leda till självmotsägelser bland annat rörande den fria viljans axiom (vilket dock hör hemma under epistemologins rubrik). Den objektivistiska metafysiken skiljer mellan händelser och entiteter – en händelse är inte en entitet, men entiteter orsakar händelser. Med andra ord: en händelse kan inte vara orsakad av en annan händelse, snarare än av de entiteter som skapar dem. Tänk bara tillbaka på Peikoffs biljardkula; det är inte själva dess rörelse (händelsen) som orsakar dess effekter, utan biljadkulan (entiteten) självt. Händelser är händelser orsakade av entiteter.
1.4. Det metafysiskt givna som absolut
Givet existensens axiom kan man logiskt härleda det metafysiskt givna som absolut. Vi tar resonemanget i små successiva steg. När ett faktum är fastslaget vet man per definition att faktumet är sig självt och inget annat faktum (identitetslagen). Man vet också att faktumet är orsaksbundet och inte slumpmässigt (kausalitetslagen). Man vet yttermera att faktumet inte lyder under någons ombytliga infall (existensens företräde). Således följer att det metafysiskt givna måste vara absolut.
Ett sådant faktum måste vara; inget alternativ till det är möjligt. Om ett sådant faktum är, då är det, givet de relevanta omständigheterna, oföränderligt, ofrånkomligt, absolut. ”Absolut” innebär i den här kontexten nödvändiggjord av existensens beskaffenhet, och, således, omöjligt att förändra av människans (eller någon annans) myndighet. [7]
Exakt vad är då detta som kallas för det ”metafysiskt givna”? Det är allt undantaget det som skapats av människan. En sådan åtskillnad måste göras eftersom allt orsakat av människors val kunde ha varit annorlunda. Det faktum att den här texten är skriven när du som läsare tar del av den, hade kunnat vara annorlunda – den hade inte behövt bli skriven såväl som att du inte hade behövt läsa den. Gravitationskraften är däremot metafysiskt given (dvs. den är inte orsakad av människan) och därför också absolut, utan något alternativ. Detta står i skarp kontrast till andra filosofiska skolor, som oftast skiljer mellan nödvändiga och tillfälliga metafysiska sanningar. Exempelvis brukar ”2+2=4” ses som en nödvändig sanning, medan det ses som en ren tillfällighet att ”solsystemet är heliocentriskt” är sant. Objektivismen menar att bägge påståendena är sanna av nödvändighet. Peikoff förklarar:
Ståndpunkten att fakta är tillfällig – att hur saker och ting faktiskt är bara är en av många alternativa möjligheter, att saker och ting kunde ha varit metafysiskt annorlunda – beror på en oförmåga att förstå identitetslagen. Eftersom saker och ting är vad de är, eftersom allt som existerar äger en specifik identitet, kan faktiskt inget ske utan orsak eller av tillfällighet. En entitets natur avgör vad den kan göra och, i alla möjliga omständigheter, vad den kommer göra. [8]
Att betrakta människors val och handlingar som absoluta, som metafysiskt givna, leder till att man passivt accepterar det som kunde ha förändrats. Att betrakta det metafysiskt givna som tillfälligheter leder till meningslösa protester, böner och orosmoln inför det som inte kan förändras. I det första fallet blir konsekvenserna katastrofala på det etiska och politiska planet, i det andra skapas olycka och konflikter mellan önsketankar och verkligheten. Man måste inse att det metafysiskt givna är givet av nödvändighet, och att det av människan givna är givet av möjlighet.
1.5. Summering
Den objektivistiska metafysikens mest grundläggande axiom är: existens, identitet, medvetande. Dessa kan kapsyleras i frasen ”det finns något jag är medveten om”:
- Existens – det finns…
- Identitet – något…
- Medvetande – jag är medveten om.
Kausalitetslagen och existensens företräde är axiomatiska konsekvenser av de grundläggande axiomen: kausalitetslagen av identitetslagen, och existensens företräde av ”existens existerar”. Axiom är självklara satser utan några bevismöjligheter eftersom det är på dem alla bevis vilar; varje kritik av ett axiom utmynnar i en självmotsägelse då kritiken måste anta att axiomet är sant. Till dessa metafysiska sanningar finns inga alternativ, de är uppenbart absoluta. Den som vill bestrida existensens axiom måste antingen säga ”det finns inget som existerar” eller ”det finns något som inte existerar” – bägge är uppenbart falska påståenden. Den som vill bestrida identitetslagen måste säga ”något är något annat än vad det är” eller ”något behöver inte vara något särskilt”, vilket också är uppenbart falskt. Den som vill bestrida medvetandets axiom måste säga ”det-eller-det är jag inte medveten om” vilket naturligtvis också är falskt. Lägg märke till hur dessa påståenden är logiskt falsifierade i sig själva, lika mycket som i dess utsagor. De är på förhand givna självmotsägelser.
Noter:
[1] Leonard Peikoff, Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand, Meridian, 1993, sid. 3
[2] Ayn Rand, Introduction to Objectivist Epistemology, Meridian, 1990, sid. 55
[3] Leonard Peikoff, Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand, Meridian, 1993
[4] Ayn Rand, Atlas Shrugged, sid 1015
[5] Ayn Rand, Atlas Shrugged, Signet Book; 35th Anniv edition, 1996, appendix
[6] Leonard Peikoff, Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand, Meridian, 1993, sid 11
[7] Leonard Peikoff, Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand, Meridian, 1993, sid 24
[8] Ayn Rand, Introduction to Objectivist Epistemology, Meridian, 1990, sid 108-109; Leonard Peikoff, The analytic-synthetic dichotomy
March 16th, 2008 at 01:04
(1:)Måste påpeka att världen är exakt lika mycket objektivistisk som subjektivistisk. Allt är en fråga om tolkning, och alltså också möjliggör tolkningen en existans. Utan tolkning skulle inte existans finnas, utan existans skulle inte tolkning finnas. Om du skall hålla på så här så kommer du få bolla fram och tillbaka med dig själv i all evighet. Se 1:
March 16th, 2008 at 01:17
Tänkte skriva något slags längre utläggning, men mot bakgrund av inlägget tror jag inte det behövs. Hela din kommentar är en enda stor självmotsägelse, och det räcker väl med att konstatera det, förmodar jag.
June 17th, 2008 at 10:48
“Objektivismens metafysiska ståndpunkt är således att verkligheten existerar objektivt, med andra ord, oberoende av ett upplevande medvetande. För att uttrycka saken riktigt tydligt: jorden kretsar i sin bana runt solen alldeles oavsett hur vi uppfattar saken, vilka åsikter vi har om den, och även om vi inte skulle finnas till.”
Nja. Jag förstår vad du menar. Men observera att begreppet “objektiv” enbart gäller i en kunskapsteoretisk kontext. Strikt talat finns ingen “objektiv existens”, bara existens. Det som stämmer i din slutsats är: “…oavsett hur vi uppfattar saken, vilka åsikter vi har om den…” men det som inte stämmer är att sådant förhållande skulle gälla även om vi inte skulle finnas till. Skälet är att vi som förnuftsvarelser måste stå i relation med objektet på något sätt. Objektet kan identifieras, men identifikation är en viljestyrd och aktiv process. Finns ingen identifierande entitet så finns heller inga slutsatser om objektets olika dimensioner (såsom tid och rymd).
Vad som däremot är korrekt att säga är att existens som sådan existerar oberoende av medvetandets identifikationer (objektiva eller inte).
En bra text överlag. Men tänk för all del gärna igenom min invändning. Det var mycket som klarnade när Peikoff påpekade det personligen för mig för över 15 år sedan.
June 17th, 2008 at 10:57
Visst har du rätt i det. Sådant som objektivitet och subjektivitet är mänskliga konstruktioner. Det är inget som existerar “där ute”, oberoende av ett intellekt.
August 3rd, 2009 at 20:41
Om du har tid…
Är identitetslagen ett korollarium till existens existerar, eller?
August 4th, 2009 at 17:21
Identitetslagen måste väl snarast betraktas som en aspekt av existensen. Att existera är ju ofrånkomligen att existera som något särskilt, d.v.s. med en särskild natur.
February 10th, 2010 at 16:22
Finns det någonting djupare skrivet kring existens-axiomet?
Exemplet med jordens bana i solsystemet är inte ett bra exempel. Begreppet elliptisk bana, i den menig som jag antar att du menar, är vallid i en Newton-mekanisk kontext och existerar som ett resultat av den gravitationskraft som verkar på jorden.
I en allmänrelativistisk kontext finns inte någon gravitationskraft och inte heller någon elliptisk bana, jordens bana är en rät linje i ett krökt rum.
Hur är det enligt objektivismen, existerar banan ur ett Newtonskt synsätt eller är det ett allmänrelativistiskt synsätt som beskriver banans beskaffenhet, dess existens?
Och vidare, enligt objektivismen, är gravitation en kraft eller är gravitation inte en kraft?
February 10th, 2010 at 22:43
På nätet kan jag bara komma på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/O.....ve_reality
Annars OPAR av Peikoff, sid. 1-37.
Jag är måttligt kunnig inom fysik, så jag vågar inte fälla någon kommentar där.
I juli utkommer The Logical Leap: Induction in Physics av David Harriman, som är skriven utifrån objektivistiska utgångspunkter. Jag kan förstås inte säga på förhand om den är vettig eller om den ger svar på de här frågorna, men det skall bli intressant läsning hur som helst.
February 11th, 2010 at 13:28
Är det korrekt uppfattat från min sida att innebörden av existens ska tolkas som självständig existens?
February 11th, 2010 at 13:35
Jag vill bara tillägga att det inte finns någon “officiell objektivistisk uppfattning” om frågor inom fysiken. (Ayn Rand var inte teoretisk fysiker.) Vad enskilda objektivister anser om sådana frågor får stå för dem själva. (Det finns en del objektivister som vet mycket om ämnet, t.ex. David Harriman.)
February 12th, 2010 at 15:39
Ju mer jag funderar på det så måste jag säga att begreppet existens verkligen är problematiskt.
Jag har i ärlighetens namn inte en aning om hur axiomet “existens existerar” ska tolkas. Det behövs en djupare definition av vad existens ska innebära för att göra detta meningsfullt.
February 12th, 2010 at 15:42
Metafysiken transcenderar fysiken, dvs är mer allmängiltig.
Då borde man rimligtvis kunna kräva mer av det som är metafysiskt givet (Oavsett om Ayn Rand var teoretisk fysiker eller ej =) )
February 12th, 2010 at 17:42
“Är det korrekt uppfattat från min sida att innebörden av existens ska tolkas som självständig existens?”
Om du med det menar att det inte finns något bortom eller utanför existensen, är svaret ja. (Existensen är t.ex. inte beroende av någon skapargud eller något i den stilen.)
February 12th, 2010 at 18:48
En tanke slog mig.
Vad är det som säger att vi kan förstå existens ab initio?
Precis som det påpekats så håller inte en subjektivistisk uppfattning. Önsketänkande manifesterar inte saker till existens exempelvis.
Men å andra sidan, ska vi diskutera existens kommer vi ställas inför ett problem där vi inte kommer överens om vad existens är. Inte förens vi kommer överens om en konvention av vad vi menar med existens, kan vi tala om denna existens.
Total kollisionskurs, eller?
Detta behöver inte vara ett problem!
Genom att formulera ett axiom uppstår problemet, vi tvingar fram en dikotomi. Och som texter säger, problemet med att motbevisa ett axiom är just att axiomet måste antas vara sant för att kunna motbevisas. Genom att avstå från att formulera axiomet uppstår inte någon dikotomi.
February 15th, 2010 at 16:55
Jag har funderat ytterligare, och existens är verkligen ett bekymmersamt litet djur =).
Ta följande resonemang,
om vi börjar med att anta identitetslagen.
Då gäller att
1. En entitet kan inte, i grunden, vara det samma som sina uppbyggande delar eftersom vi då nödvändigtvis måste ha flera entiteter då de uppbyggande delarna är flera.
Samtidigt,
2. En entitet kan inte, i grunden, vara någonting annat än sina uppbyggande delar.
På vilket sätt existerar då entiteten?
February 15th, 2010 at 20:17
Metafysik intresserar mig inte särskilt mycket men en entitet är någonting annat än enbart delarna.
Syre och väte är två gaser med låga kokpunkter och vissa speciella egenskaper. Slår man ihop dem till vatten får det helt annorlunda egenskaper.
Samma sak gäller för en dator och den mänskliga hjärnan. I båda fall går väldigt små entiteter ihop och bildar en helhet som också kan ses som en separat entitet.
February 15th, 2010 at 22:00
Att säga att en entitet, vid någon tidpunkt, är någonting annat än delarna är ju att säga att entiteten är oberoende av delarna i en viss samtidighet (fixering i rumtiden). Det kan väl rimligtvis hävdas att entiteten och delarna då är helt kausalt frikopplade, det går inte att hitta en orsakskedja där den ena medför den andra, de är ju oberoende. En entitet kan därmed inte vara någonting annat än sina delar.
February 15th, 2010 at 22:03
Samtidigt kan inte en entitet vara detsamma som sina delar, i enlighet med punkt 1 ovan.
Fishy! =)
February 16th, 2010 at 13:48
En slutsats av punkterna 1 och 2 borde vara att det bara ställer till problem att hävda att entiteter existerar i grunden. Med “i grunden” menar jag alltså fundamentalt, oberoende, objektivt, självständigt eller vad man nu vill kalla det.
Jag vill nog hävda att exemplet med väte, syre och vatten visar denna poäng. Vatten existerar inte fundamentalt då det är en sammansättning av väte och syre (punkt 1 och 2), men också då vattens existens är helt beroende av sin omgivning, rätt temperatur och tryck är en nödvändighet. Att hävda att vatten är en oberoende entitet är ju att hävda att vatten inte är kausalt kopplat till dessa komponenter, vatten kan då uppstå utan rätt tryck och temperatur.
Det enda som skulle kunna kvalificera som fundamentalt objekt är något som är kausalt frikopplat och inte uppbyggt av komponenter (materiella eller abstrakta).
Vad kan kvalificera som ett sådant objekt?
February 16th, 2010 at 17:43
Så om något består av beståndsdelar existerar det inte?
February 16th, 2010 at 18:29
Nej, det är ju inte vad som hävdas.
Är innebörden av punkt 1 och 2 ovan oklar?
Det är möjligt att jag inte formulerat mig tillräckligt klart, jag ber i så fall om ursäkt.
February 16th, 2010 at 19:09
Punkt 1 är oklar. Varför skulle en sammansatt entitet inte kunna vara uppbyggd av flera enklare entiteter? Varför skulle t.ex. en tegelmur inte kunna vara uppbyggd av tegelstenar?
Krånglar du inte till en enkel sak i onödan?
February 16th, 2010 at 20:41
Meningen med punkterna är att undersöka om saker, i ditt exempel en tegelmur, kan existera “i grunden”, dvs fundamentalt, oberoende av delar.
En sådan undersökning kan falla ut i två möjligheter.
I. Den existerar oberoende, dvs inte beroende av delarna.
II. Den existerar inte oberoende, dvs beroende av delarna.
Tegelmuren, om den existerar oberoende, är en till antalet, och kan då _inte_ vara beroende av flera tegelstenar. Detta är punkt 1 som säger att II inte är en möjlighet.
Samtidigt kan inte tegelmuren vara någonting annat än tegelstenarna då de kollektivt utgör en fundamental egenskap hos stenmuren. Muren skulle då vara någonting annat än sina delar. Detta är punkt 2 som säger att I är inte en möjlighet.
Alltså är varken I eller II en möjlighet.
Klarare?
February 16th, 2010 at 21:45
M.a.o.: Ingenting existerar *i grunden*. Vilket ger två möjligheter:
1. Ingenting existerar överhuvudtaget.
Eller:
2. Det som existerar existerar någon annanstans eller på något annat sätt än i grunden.
(Jag försöker tänka som du.)
February 16th, 2010 at 22:32
Det enklaste sättet att ta reda på om tegelmurar existerar eller ej, är väl att springa in i en tegelmur och dra sina slutsatser efter det. (OK, man kan luta sig mot den istället om man föredrar något mindre dramatiskt.)
Att vara är att vara är att vara. Efter att ha levt och orienterat sig i världen en del år bör man väl ha en rätt god uppfattning om vad som existerar och inte. Min erfarenhet säger i alla fall att tegelmurar både existerar och är ganska vanliga. Enskilda tegelstenar existerar de också, och är ännu vanligare. Jag bor till och med i ett tegelhus, och drar alltså fördel av tegel mest hela dagarna!
February 16th, 2010 at 23:32
Hr Ut i Tomrummet borde kanske läsa kapitlet om axiomatiska begrepp i “Introduction to Objectivist Epistemology”, så kanske han förstår vad som menas med att existera.
February 17th, 2010 at 00:44
Frågan är ju inte om en tegelmuren existerar eller ej. Givetvis existerar den, var inte löjlig.
Frågan är hur den existerar.
Som bakgrund kan jag nämna att jag är fysikstuderande (masternivå) och har väl därmed en nyfiken såväl som en skeptisk sida. Eftersom jag studerar de koncept vi använder för att beskriva fundamentala byggstenar är det givetvis en intressant fråga vad en fundamental byggsten kan vara.
February 17th, 2010 at 00:53
Hur tegelmurar existerar? Tja, det skall väl till en del tegelstenar och lite murbruk, och sedan en hyfsad murare som bygger det hela.
Sedan kan man ju klura på vad tegelstenar och murbruk består av, och vad i sin tur det består av, o.s.v. o.s.v. Men man behöver inte ha en masterutbildning i fysik för att veta att tegelmurar existerar, hur de kommer till, varför, och vad de består av. Att förstå objektivismens första axiom, “existens existerar”, behöver inte göras mer komplicerat det heller.
February 17th, 2010 at 01:35
Jag får nog helt enkelt konstatera att ni inte förstår vad jag menar.
Nåväl, jag får tacka för artikeln i alla fall. Den gav mig ganska mycket i slutändan. Inte så mycket själva innehållet men dock funderingar kring innehållet.
February 17th, 2010 at 01:36
Får väl säga ungefär detsamma själv :)
February 17th, 2010 at 13:27
Instämmer med föregående talare. ;-)
February 17th, 2010 at 13:44
Begreppet “existens” skiljer ut *ett* grundläggande faktum från alla andra fakta, nämligen det faktum att något *existerar*, att det *finns till*. (Min korta sammanfattning av kapitlet om axiomatiska begrepp i ITOE.) *Hur* något existerar är en annan fråga.
Förhoppningsvis belysande exempel:
*Att* jultomten existerar upptäckte jag den första julafton jag kommer ihåg (kan ha varit 1945 eller möjligen 1946). *Hur* jultomten existerar (nämligen som en förklädnad av min pappa) upptäckte jag först nästa julafton.
February 17th, 2010 at 14:07
Nästa steg i min konceptuella (eller begreppsmässiga) utveckling med avseende på jultomtar var när jag kom underfund med att betydligt fler personer än min pappa har för vana att klä ut sig till jultomtar varje jul. Nu var “Jultomten” i mitt medvetande inte längre ett egennamn utan ett allmänbegrepp, som står för alla som klär ut sig till jultomte om julen, denna jul, föregående jular och kommande jular.
Och nästa steg var att särskilja jultomtar från andra tomtar – hustomtar, trädgårdstomtar, sådana tomtar man har på loftet.
Kunskapen är en ständigt växande summa! (Står också i ITOE.)
(Ja, exemplet är lite skämtsamt…)
February 23rd, 2010 at 22:35
Du glömde den typ av tomte som personer runtomkring drar lite på smilbanden åt i kollektivt samförstånd…
Vilket ger mig en bra övergång till att nämna att jag precis kollar på ett föredrag, “The Crisis in Physics—and Its Cause” (http://realcluster.forethought.....0031014.rm) som nämnda David Harriman ger.
Vilken tomte ;-)
Det vore intressant om någon av er här har en förståelse för modern fysik, så att vi kan föra en diskussion om just hur snett den här snedseglaren är ute.
February 23rd, 2010 at 22:36
… Jag är givetvis medveten om att även jag kanske framstår som en sådan tomte i ert sällskap =)
March 11th, 2010 at 21:28
skulle vilja slänga in en sak i argumentationen. theseus skepp paradoxen. man byter ut varenda del i en båt mot nya delar tex Wasa på den tiden det begav sig. de gamla delarna slängs i en hög. Skeppet är fortfarande Wasa fast med en helt ny uppsättning delar. är det orginalskeppet fortfarande? om man sedan tar de gamla delarna å bygger upp en exact replica från ritningarna av wasa vilket skepp är det då. det blir ju en fråga om vad vi anser. men rent fundamentalistiskt så är skeppet Wasa som det skapades av de gamla orginaldelarna. så det beror om vi ser till den osynliga semantiska delen av själva “anden av Wassa” eller om vi ser det som de delar som den består av. sen om man anser att det skepp man byggt upp av orginaldelarna är wasa är wasa och besättningen på skeppet med det nya delarna inte vet om detta så har vi två wasa på havet. Obs detta är Teori