Loading ...
The Secret
Efter att ha sett filmen The Secret (2006) krävs en smärre recension. Denna “dokumentär” av Drew Heriot verkar antingen älskas eller avskys, beroende på om man har förnuftet i behåll eller ej. Jag har redan yttrat mig om filmen tidigare i all hast, men nu skall jag ta itu med den mer ordentligt.
Den övergripande idén bakom filmen är denna: det finns en hemlighet, en gammal hemlighet, som många av historiens framgångsrika såväl som kända profiler har känt till. Hemligheten presenteras som “the law of attraction”, och den har en mycket enkel och grundläggande utgångspunkt: om du tänker positivt, är målmedveten och är psykiskt harmonisk, då kommer du bättre uppnå dina målsättningar i livet. Ja, så långt håller jag helt och fullt med. Man blir bättre bemött om man är glad och trevlig, än om man är deprimerad eller apatisk. Man blir även med sansad och kan koncentrera sig bättre på det som faktiskt är viktigt, ens egen hälsa, ens egna prestationer. Så långt är jag helt och hållet med. Men filmen stannar inte här, där den borde stanna, även om den då inte skulle ha kommit med något nytt – den skulle åtminstone ha kommit med något som vore sant.
Resonemangen fortsätter utvecklas (eller snarare invecklas) av de välrenommerade filosofer och vetenskapare vars titlar tycks åberopa ett implicit “ad verecundiam”-argument. Det räcker nämligen inte med att tänka positivt, man måste även känna sig positiv och målmedveten, osv. Man måste rikta hela sitt medvetande mot det man vill ha och det man vill åstadkomma, och inte tänka på något som är negativt. Den postulerade “attraktionslagen” fungerar nämligen så, har det sagts, att du “attraherar” det du tänker på. Om du tänker på hur hemskt det är att vara fattig, då kommer du bli ännu fattigare. Om du istället tänker på hur härligt det är att ha pengar, då kommer du “attrahera” mer pengar, eftersom du tänker på att ha dem, snarare än att inte ha dem. Följer ni med så långt?
Jag har så här långt två problem med resonemanget. Det första är det rent kunskapsteoretiska. Man hävdar att det finns en så kallad attraktionslag av det här slaget, men den är inte för fem öre bevisad, ja, det finns inte ens några rationella skäl att anta den för sann. I filmen menar man annorlunda. Man åberopar kvantfysiken och just en kvantfysiker får föra sin talan i filmen också, men den som är vid sunda vätskor, och en smula insatt i vetenskapen, inser att det bara är struntprat ifrån första ordet till det sista. Man hävdar att tankar och känslor är energier som sänder ut våglängder, och att dessa våglängder sedan “attraherar” andra våglängder av samma slag. Det finns ett ord för detta: “mysticism”. Eller det mer använda: “new age”. Pesudovetenskap, kort och gott.
Mitt andra problem är av moraliskt slag. Postulatet om attraktionslagen säger nämligen även att du är ansvarig för allt dåligt som händer dig. Om du blir rånad är det ditt fel – du attraherade rånaren. Om du blir påkörd av en bil är det också ditt fel, trots att du såg dig om åt bägge hållen innan du gick över gatan, där den där bilen kom runt hörnet i hundra knutar. Även naturkatastrofer “attraheras” eftersom man menar att attraktionslagen är en fysikalisk lag, att den bör läras ut vid sidan av gravitationslagen. Den uppges i filmen vara allmängällande genom hela universum, så vad som gäller för en rånare eller att bli påkörd av en bil, det måste också gälla för en orkan eller för en jordbävning. Amor fati, älska ödet?
Alltjämt har man också infogat citat, rykta ur sin mening, av exempelvis Einstein med flera, för att ge sken av att det rör sig om en urgammal hemlighet. Jag försäkrar dock att Einstein skulle skaka på huvudet åt sådant här nonsens, och det borde vara uppenbart för varje tänkande människa att så är fallet. Kanske vill man även spä på “ad verecundiam”-argumentet ytterligare också – det kanske inte räcker med att den allmänt kollektivistiske dumbomen John Gray talar sig varm om “hemligheten”? Den här filmen advocerar subjektivism. Dina tankar och dina känslor anses styra verkligheten genom något slags energi som de påstår är vetenskapligt bevisad, vilket den naturligtvis inte är. Verkligheten fungerar inte så; det räcker inte att tänka positivt och känna sig positiv – man måste också kunna handla för att förändra sitt liv till det bättre. Fortfarande när man gör det, kan det ske saker utanför ens kontroll som man inte alls kan vara ansvarig för (såsom att man kanske blir rånad eller påkörd av en bil). Att mena att subjektivismen numera är vetenskapligt bevisad – det måste man vara osedvanligt korkad för att tro på.
Och många är så korkade, tyvärr.
February 23rd, 2007 at 03:48
What a ignorant review….
I admit the movie it self can only be used as a introduction to the topic,but if you study quantum physics,you would understand how this works,wich you obviously have not. I understand your ignorance,for not many people have a basic knowledge of quantum physics,so Im not saying anyone is stupid for lacking knowledge :) On the other hand,I do choose to call this a ignorant review because,clearly the reviewer has NOT any understanding of the sience he “debunks”…it`s only what he/she THINKS. This is sience…and if you choose to let this obvious ignorant person tell you what is and what is not,instead of obtaining information(you can research quantum physics for free on the internet)I am afraid the same terms apply to you…sorry.
Just research WHAT and HOW quantum particles behave…and maybe then you`ll understand a little bit more. I can understand,especially when it comes to the “secret”,that it may seem like a fairytale,but our smalles “known” particles actually DO have “magical”
attributes. This is not something you have to belive in,for this is sience fact.
Best regards and happy reading
PS.You dont necessarely need to watch “the secret”,for it is a commercial product,also a bit shallow(doesnt mean that it`s not true)loads of free info. available on the internett :)
February 23rd, 2007 at 08:50
Vanligtvis brukar jag inte vilja diskutera “science” med någon som inte ens kan stava till ordet, men du får lite respit eftersom du är norsk. Gällande kvantfysiken har jag redan uttalat mig om saken i en annan post, nämligen: http://henriksundholm.wordpres.....tsprincip/
En seriös kvantfysiker kommer inte att ta den här filmen på allvar, ja, ingen vettig människa har någon anledning att göra det. Den inleder med konspirationsteori och utmynnar i mysticism. Jag uppskattar onekligen positivt tänkande och optimism, men det är INTE vad filmen till sidst og syvende handlar om. Den hittar på en ny kraft i universum som den slår fast, som vare sig kvantfysik eller annan fysik slagit fast. Detta torde vara själva definitionen av “new age” – den hör strikt taget hemma bland “dokumentärer” om hemsökta hus, om senaser, om spöken, om spådomar … om religion överlag :-p
Jag förmodar att många helt enkelt saknar en rationell vetenskapsteori, de anser vad som helst vara vetenskap, om det presenteras i den förpackningen. Att den här filmen är fullkomligt ovetenskaplig borde vara självklart i samma ögonblick som den hävdar att ingen människa förstår vad elektricitet är. Kanske borde han ha läst “Elektricitet” (2006) av David Bodanis, bara för att lära sig var de flesta redan vet. När Ed Witten påstår att de uttalanden som görs i filmen är vetenskapligt bevisade – DÅ skall jag omvärdera mitt påstående. Jag upprepar dock: den här filmen är lika lite vetenskapligt underbyggd som Bibeln, och såsom det finns kreationister finns det folk som tror på “the secret”.
February 23rd, 2007 at 18:31
What language is this?
February 23rd, 2007 at 18:33
Swedish
February 26th, 2007 at 15:19
Du skriver att ingen “vettig människa” kan ta filmen på allvar. -Vad innebär det att vara en vettig människa? I vems ögon ska man vara vettig? Finns bara forskningsresultat och osanningar då?
Jag tycker man är en vettig människa om man mår bra och får andra att må bra. Om man kan se längre än vad “vetenskaplig fakta” presenterar. Om man kan tolka information och kunskap.
Hur kan man vara säker på vetenskap över huvudtaget? Du litar isåfall på andra personer som säger sig ha “bevis” och “säker fakta”. -Hur vet vi att deras “fakta” är korrekt?
Det intressanta med den sk “law of attraction” är att den visst finns, om du vill att den finns. Det är liksom det som är grejen.
Vill du något tillräkligt mycket så kommer du nå målet. Det kan vara något så simpelt som att städa. Vill du ha rent och fint runt dig, -så städar du. Vilja-tanke-handling. Förstår du mitt resonemang?
Jag har full förståelse för din kritisism mot att teorin kanske inte har “fullt vetenskapligt stöd”, men faktumet att jag själv kunnat tillämpa tanken i vanliga livet, väger tyngre, -för mig iallafall.
Se filmen igen, men ta den inte allt för bokstavligt. Förstå tanken/idén bakom istället. För den funkar, jag lovar. Vill du, så kan du!
Hoppas du förstår mitt sätt att se det.
Blunda och se, håll ditt sinne öppet!
February 26th, 2007 at 15:53
Du skriver att det rör sig om hokus pokus. Du skriver att du förstår hur “the secret” inte har vetenskapligt stöd. Egentligen finns inte så mycket för mig att kommentera, eftersom du håller med mig så långt. Allt du behöver skaffa är en rationell metafysik och epistemologi, så fallet säkert de andra bitarna på plats.
February 27th, 2007 at 13:00
Du tar till svåra ord och begrepp som får dig att känna dig smart och som direkt “oskadligör” motdebatören. Frågan är om detta gör dig lycklig på djupet? Tror mer det handlar om ett bekräftelsebehov som inte är riktigt tillfredställd. Säger inte detta för att komma med någon under-bältet-motkommentar, utan ge dig en funderare. Min poäng var inte att ge en vetenskaplig förklaring, utan snarare ett filosofiskt sett att se på saken.
Du har en motvilja att vilja. Därför vill du inte ens försöka. Hänger du med?
Försök att se världen lite mindre som den är (på papper och i böcker), och istället se den som den ÄR.
Filmen är inte en film om en okänd naturlag. Den är om ett annat sätt att tänka, en möjlighet till en lyckligare tillvaro för dig och dina medmänniskor. Känns dumt att kasta bort denna möjlighet genom att fokusera på fakta och forskning, när det inte är det den handlar om, egentligen. Så mitt råd till dig och andra som ser filmen är att ta till vara på sättet, idén. Ett tips i all välmening av en medmänniska till en annan.
Vänligast.
/Erik
Ps. “metafysik och epistemologi” låter onekligen intressant, men jag känner inget behov av dessa kunskaper för att ta till mig filmens budskap. Ska söka vidare i området, tack för benämningarna. =)
February 27th, 2007 at 14:14
Ad hominem-argument? Nej, förlåt, det kanske också var ett svårt begrepp. Ärligt talat har jag ingen koll alls på vilka koncept som betraktas som “svåra” och “enkla”, jag använder de jag själv behärskar då en rik vokabulär är bra att ha på många olika nivåer. “Metafysik” har inte direkt någon enklare motsvarighet, men istället för “epistemologi” kan man väl helt enkelt säga kunskapsteori. Det är inte någon sofism ifrån min sida, jag försöker inte “besegra” någon i en debatt med hjälp av svåra ord, dvs. ord som den andre inte förstår. Jag behärskar heller inte koncept för att tillfredsställa något slags bekräftelsebehov – men för att kunna uttrycka mig mer träffsäkert och för att kunna utveckla mer komplexa resonemang såväl som min egen kunskap. Om det gör mig lycklig på djupet? Nja. Det är en enhet, en del, av många saker som sammantaget gör mig lycklig.
Jag måste dock tillstå att du yttrar väldigt övertydliga självmotsägelser. Jag har motvilja att vilja och vill inte försöka vilja? Vet inte vad det är meningen att jag skall vilja riktigt. Än mindre förstår jag vad det innebär att sluta se världen som den är, för att istället se världen som den är. Jag väljer att se världen på bägge sätten i så fall, som de facto är samma sätt.
Nu tänker jag vara alldeles gruvligt övertydlig. Jag är optimist – jag ser optimistiskt på tillvaron. Jag strävar efter en lycklig sådan. Jag försöker vara glad, och jag försöker uppnå alla de mål jag sätter upp för mig själv – mål som får mig att må bra. Jag är inte alltid glad eller i bästa form, absolut inte – men jag försöker vara det i största möjliga mån. Livet är underbart, och jag vill egentligen inte slösa en enda sekund av det på saker som får mig att må dåligt eller som påverkar mig i negativ bemärkelse…
Nå, med detta sagt. Livsoptimism är inte någon “hemlighet”, men det är en grundläggande byggsten i det som är framgång i livet. Någon som avskyr sig själv, sitt liv, och som bara ser mörker bakom nästa hörn, den personen lär inte avancera i sitt yrke eller i sitt privatliv. Den personen lär inte bli lycklig, förrän den ändrar sitt sätt att tänka. Dessa saker skriver jag under på. Men, och det här är viktigt: men – detta är inte vad filmen “The Secret” begränsar sig till.
“The Secret” säger uttryckligen att det är ditt fel om någon galning kör på dig med sin bil, trots att du själv var varsam och såg åt bägge hållen innan du gick över vägen. Det är ditt fel, därför att du har en negativ attityd till livet (och detta motiveras helt visst som en vetenskaplig tes). Ett sådant resonemang kallar jag ren och skär ondska. Att tankar förr eller senare manifesteras genom den vetenskapliga hypotesen “the law of attraction” är … ja, jag har inget bra ord för det faktiskt. Det är sjukt, helt enkelt. Om någon har dystra tankar och under en lång tid drömmer om världens undergång, kommer världen enligt filmen förmodligen också att gå under förr eller senare. Det är absurt, och helt verklighetsfrånvänt.
Nu har jag varit övertydlig, och jag tänker inte gurgla samma saker om och om igen. Jag orkar inte delta i någon vidare diskussion, som utgår ifrån att vi inte förstår hur elektricitet fungerar, eller ifrån att det finns en vetenskaplig kraft i universum som manifesterar våra tankar. Faller det resonemanget, faller hela filmen. Och det resonemanget har inte stått rakt ifrån första början, det behövs poängteras. Verkligheten är inte “som den är” i motsats till vad som står i “papper och böcker”. Verkligheten är som den är, inklusive detta. Dvs. inkl. vetenskapliga landvinningar och andra torrt icke-religiösa resonemang. All vidare diskussion om den här filmen blir helt enkelt slöseri med min tid.
February 27th, 2007 at 15:13
Get your point!
Men jag måste nog hävda att det ditt fel om du blir överkörd när du går över gatan. Tll viss del… Det är ju ändå en risk du tar, och borde vara medveten om.
Tyvärr kan man ju inte gå å oroa sig för risker och tänka på allt som kan tänkas hända, så då är det enklare att säga att det var helt den andras “fel”.
Egentligen tror jag inte att det är någons fel, bara två objekt som kolliderar till följd av två människors tankar, handlingar. Det är det som är “law of attraction”. Medvetet eller ej.
Du har så rätt att verkligheten innehåller allt detta. Jag ville bara illustrera mitt resonemang med en vitsig formulering på samma sätt som du finjusterar dina formuleringar med “svåra ord”. Ett tips är att undivika allt för faktermsliknande formuleringar om du diskuterar med gemene man, de kan förvirra mer än de klargör. Många känner inte till epistemologi och liknande.
Ska inte spendera din eller min tid längre, känns som att vi har en liknande grundsyn men olika tolkningar av filmen.
Tack för en intressant diskussion och lycka till med bloggandet i fortsättningen!
May 25th, 2007 at 09:27
Jag har innan denna filmen märkt av the law of attraction mer och mer. Mestadels genom att jag lärde känna en vän som heter Johan. Han förändrade hela sitt liv och nu lever han totalt i nuet. Han har inte mycket pengar men på något sätt som inte ens han fattar så får han allt han vill ändå. Han reser runt i både Sverige och världen när han känner för det fast han egentligen inte har pengar. Men det fixar sig alltid på något sätt och han hade inte ens kunnat drömma att det skulle fixa sig så som det gör.
Jag har märkt att ju mer jag släpper kontrollen och litar på att det ordnar sig så gör det också det. Jag hade mycket negativitet i mig förut men förstod på något sätt att jag ville förändra det. Det har jag också! Jag har en del kvar att arbeta på men fan vad mycket bättre jag mår. Nu har jag en pojkvän som jag egentligen träffade för flera år sedan men det hade aldrig funkat då för jag kände inte mig själv och jag var för negativ. Nu känner jag mig själv mycket mer och vet vad jag vill ha och då visar det sig att min pojkvän ÄR allt jag vill ha! Han är totalt underbar och han ger mig också utmaningar till att bli bättre och se det fina i livet mer. Jag vill ändå kunna kämpa lite och det får jag göra. Lagom mycket för jag vill ju utvecklas.
Så fort jag ändrar mina tankebanor så drar jag till mig härliga händelser och människor och så fort jag tappar den positiva känslan så drar jag till mig negativitet. Det kan kännas jobbigt i början att förstå att det handlar bara om en själv (jag är fortfarande i början av allt detta). Jag måste ta ansvar för vad JAG sänder ut. Jag ska jobba på mig själv och då blir allt runt omkring mig som jag vill. Jag kan inte förändra någon annan däremot inspirerar jag massor. Mina nära och kära, mina vänner och andra säger oftare och oftare hur bra de mår efter att ha varit med mig och att de har förändrat sig själva genom att jag har inspirerat dem. Det känns fantastiskt! Ju mer ödmjuk jag är och ju mer objektiv jag är desto bättre.
Förut ville jag att alla skulle gilla mig nu slappnar jag av och försöker vara mig själv (har en bit kvar där) och skita i om andra gillar mig. Det är superskönt! Jag har så många goa vänner så om någon person som är fast i negativitet inte klarar av mig så är det den personens problem inte mitt. Men oj vad svårt det kan vara ändå att strunta i det : )
Henrik ju mer du jobbar på dig själv och ju mer du söker i dig själv desto lyckligare kommer du bli. Jag lovar! Du är det viktigaste! Du ska jobba på dig själv och då blir du automatiskt finare mot andra och hela världen blir bättre på något sätt som är så svårt att förstå. Men du vet vi har alla ett ego och ett intellekt som ofta står i vägen. Men då ska man känna igen negativa tankar som hindrar en och man ska känna igen när det är egot som talar och inte ditt rätta jag. Acceptera tankarna men se bortom dem. Tänk att nu är det bara egot eller intellektet som talar. JAG är mer än så. Var inte för hård mot dig själv när du jobbar på dig!
Ja iaf jag hörde precis om the law of attraction och då fattade jag, men det är ju det som händer Johan och det som händer mig och flera andra jag känner. Men vi har inte vetat exakt vad det var. Nu är detta nytt för mig men det känns så logiskt i och med allt som har hänt sen jag ändrade mina tankar och känslor. Jag är så mkt mer tacksam och när jag gör något fint för någon annan får jag det tillbaka utan tvekan. Det är också en härlig lag! Nu vill jag bara njuta av livet och samtidigt vara en fin människa för då arbetar jag samtidigt på alla andra människor och på världen. Det låter megaflummigt jag vet! Men jag har lärt mig så mycket och jag kan se mönstret i allt. Jag känner att jag hittar fler och fler pusselbitar.
Skriv gärna om det är något du vill prata om. Det svåraste är i början när man ska kunna erkänna att man faktiskt kanske inte mår så där jättebra ändå. Man vill ju må fantastiskt även om det kanske låter löjligt! Jag måste ta tag i motion och jag måste äta regelbundet och bra för det har jag nästan helt skitit i nu när jag har sökt i mig själv osv. Jag måste få en balans. Sen har jag fortfarande lite negativitet kvar att arbeta på och vi har ju alltid något att jobba på : ) Ingen är perfekt!
Kram Hanna
May 25th, 2007 at 09:44
Jag jobbar med mig själv genom mitt ego och mitt intellekt. Jag är mitt ego, mitt jag. Jag har aldrig kritiserat en positiv och optimistisk livssyn, och jag har heller aldrig ifrågasatt det faktum att man blir mer framgångsrik och lycklig med självkänsla och optimism i bagaget. Det är när man försöker kalla det här för en vetenskaplig “kraft” som man är fel ute, ja, det är rent ut sagt galet att försöka omvandla en psykologisk sanning till något slags metafysisk ockult princip. Det finns ingen “law of attraction” i någon som helst fysisk bemärkelse – vilket filmen påstår. Det är ondskefullt att påstå att det är ens eget fel ifall någon idiot kör på en med sin bil. Jag antar att offren vid Virginia Tech helt enkelt var jävligt negativa och förtjänade att dö? Det är resonemanget man för i filmen. Man säger att ingen vet vad elektricitet är. Haha. Jag antar att man inte orkade googla på det helt enkelt (http://sv.wikipedia.org/wiki/Elektricitet).
May 28th, 2007 at 09:39
Jag har ingenting att komma med vad gäller kvantfyskiska termer, eller svåra svenska ord som så många innan använt så fint, men det är väl nästan givet att denna lag finns, trots att det inte finns vetenskapliga bevis. Vetenskapen är något människan hittat på, och vi kommer aldrig få svar på alla frågor kring universum och alla dess lagar. men givet är den att “the law of attraction” faktiskt finns.
I mitt jobb träffar jag ungdomar som hamnat utanför systemet, och vad som är utmärkande för alla dessa är att de är helt övertygade om att de aldrig kommer lyckas, att de inte duger till något osv. Och det är ju där de befinner sig, varje “uppdrag” de tar på sig slutar i; jag kan inte, det går inte, jag klarar inte.
Bara för att det ständigt upprepas i deras huvuden, och för att de har den inställningen. Jag var själv arbetslös i fyra år efter jag slutat gymnasiet, och kände mig väldigt nere och misslyckad, jag vågade knappt gå ut, ville inte träffa folk osv. Sedan kom jag i kontakt med en person som vände mitt liv. bara genom att tänka och se mig själv i situationer jag tidigare aldrig trott jag skulle klara av hjälpte.
Jaghar i halva mitt liv sagt och framförallt trott att jag inte skulle klara av att ta körkort, hade jag inte träffat denna person som hjälpte mig omvända min fokusering så gick det. Jag tycker det är givet, att det man fokuserar på drar man till sig. Ite alls konstigt, snarare självklart.
Tack för mig!
May 28th, 2007 at 09:50
Jag har redan förklarat att en psykologisk princip inte kan göras om till en fysikalisk kraft. Det är oärligt, det är ointelligent. Det är ett jäkligt bra sätt tydligen att blåsa folk på pengar, eftersom idioter uppenbarligen tror på skiten. Känn er träffade om ni vill.
July 11th, 2007 at 11:34
Hej Henrik!
Det härliga med livet är att det blir som man tänker; du tror inte på det och därför blir det din sanning. Jag tror på det och därför funkar lagen om attraction för mig! Jag är rik, lycklig och 100% frisk och kommer alltid att vara. The secret var ingen nyhet för mig, precis som för Ingvar Kamprad, Bill Gates, R Branson mfl, mfl.
Sluta vara bitter och leta fel; börja leva i stället, va öppen. Man missar så mycket annars.
/Leif
July 11th, 2007 at 12:05
Eftersom du ignorerat allt jag skrivit, känner jag inget särskilt behov av att bemöta samma religiösa smörja en gång till.
November 30th, 2007 at 18:11
Om det inte vore så paradoxalt skulle jag säga att merparten av ovanstående kommentarer är för dumma för att kommenteras.
November 30th, 2007 at 18:22
Det skriver jag under på.
December 5th, 2007 at 17:09
Ett svar till första kommentaren. Som någon som faktiskt har studierat kvantfysik kan jag säga att det filmen kommer med är rent struntprat. Det finns ingen grund i kvantfysiken till det dom påstår.
Till resten. Ni borde läsa om början av det han skriver. Det står klart och tydligt att han anser att ett positivt synsätt leder till bra saker. Det han argumenterar emot är att det ska vara någon form av naturlag, eller någon kosmisk kraft eller liknande. För det är det inte, det saknas helt grund för sådana påståenden tvärt om vad dom pratar om.
Så visst, effekten finns. Positivt tänkande leder till positiva saker. Men inte på grunda av en naturlag utan på grund av rent psykologiska effekter.
December 5th, 2007 at 17:12
Nej, det finns ingen grund i kvantfysiken för det som den här filmen påstår. Å andra sidan finns det en hel del tokiga stollar som försöker kidnappa kvantfysiken, kanske mest för att de allra flesta inte har något ingående förståelse för den. (Mig inkluderat, förstås.)
För övrigt var du kanske den första som begrep vari min kritik bestod :p
December 5th, 2007 at 17:20
Var det en slump att en kvarts miljon jävligt deprimerade människor råkade befinna sig i området kring Indiska Oceanen julen 2004? Eller var det bara en enda ondskefull person som visualiserade en jordbävning som drog med sig alla dessa människoliv?
December 5th, 2007 at 17:27
Det var förstås någon som inte mådde så bra, och som därför blev skyldig till massmord för att ha orsakat jordbävningen. Någon annan möjlighet lämnar inte “The Secret”.
Cum hoc ergo propter hoc. Det är ibland en farlig sak, att missta samband för orsak.
Jag undrar hur det kommer sig att bilolyckor (filmens exempel) sker, där alla inblandade för övrigt är lyckliga och glada. Den kan man ju suga på medan man funderar över dess många postuleringar.
February 5th, 2008 at 19:32
The secret är en bok som har ett budskap: var positiv. Allt det där vetenskapliga skryt kan ni lägga av med för det ÄR vetenskapligt att man liksom ställer om sig så att man blir positivt och i med det förändrar man sin syn på saker och ting. Hjärna liksom utvecklas och här kommer all den vetenskapen in. Jo visst, lite överdrivet kanske det är men i dagens samhälle överröser vi oss själva med ÖVERDRIVEN negativ kraft. Det är ju så typiskt att människor ska hålla på och kritisera någonting som inte är negativt. Hitler-filmer och den 11 septemper har inte många kritiserat minsann. Tänk POSITIVT och följ secret så lovar jag dig lilla vännen att även DU blir lycklig, det blev jag.
February 5th, 2008 at 19:49
Jag ser inget positivt med nyandlig smörja som “The Secret”. Vet heller inte en endaste person som förhållit sig positiv eller ens neutral, till händelsen 9/11.
Vill man kritisera vad jag skriver, så får man bemöta det. “Lägg av och tänk positivt” duger inte. (Och om du känner Roger som mobbat mig apropå just det här inlägget alldeles nyss, så kan ni mobba mig tillsammans, men inte på min blogg.)
February 20th, 2008 at 01:34
Jag har googlat en hel del över vad energi och materia är, och väldigt många teorier kring Big Bang och livets “tillkomst” hävdar att energi, är materia, att materia är energi, energi är materia, snurrigt men sant; allt är energi, sprunget ur energi. Enligt energilagen, eller energiprincipen, kan inte energi brytar ner, enbart förändras. Vi vet alla det. På samma sätt vet vi, eller ja, borde veta, att tankar är energi för våra kroppar, som är materia, reagerar på dem. Om våra egna kroppar reagerar på våra egna tankar, reagerar omgivningen också på våra tankar. Det tåls att diskutera räckvidden av våra tankar, men att de är mätbara, det betvivlar jag inte. Och om de attraherar omständigheter, skapar möjligheter, är dagens sanning. Om du tror att du kommer att misslyckas, gör du det garanterat. Om du tror, utan minsta tvivel, att du ska lyckas så gör du det. Idrottsmän använder sig av denna sorts visualisering. Jag gör det också, även om jag av naturen är en tvivlande person som tappar modet titt som tätt, är otålig osv. Jag har prövat med enkla saker, som “en stor röd rosett knuten runt skallen på en person” för att dagen efter, av en “slump??” se just precis detta på en bild i tidningen. Ska man ifrågasätta vår egen förmåga att skapa våra liv, bör man iaktta sin omgivning. Det finns människor som börjar med noll och inget, och slutar med välstånd och lycka. Det finns människor som börjar med ärvda förmögenheter och slutar med noll och olycka. Det finns människor som ansluter sig till de grå massorna och väljer att inte göra väsen av sig. Det finns människor som kämpar, men aldrig tycks komma ur sin kamp, som om de har fastnat. Det finns människor, som är skeptiska till allt, och som får mer och mer att vara skeptiska över, som om de ber om det. Och så finns det människor som är neutrala tills fakta lagts på bordet, som är nyfikna och villiga att lära sig, och som får mer och mer att lära sig och glädja sig över.
February 20th, 2008 at 01:38
Och som en slutkläm till möjligheter vi inte riktigt har koll på brukar jag säga, att vi vet väldigt lite, vi människor. Vi har ingen aning om hur livet tog sin början, vad som fanns därinnan, om det fanns något, och vi har absolt ingen aning om vad som väntar därefter. Därav borde vi inte hävda att vi faktiskt vet något och utesluta motsatser. Det kan trots allt hända, att sanningen finns att hämta som små smulor i alla argument, bevis och fakta, även om det rör sig om raka motsatser.
February 20th, 2008 at 01:44
Dessutom var Leif inte religiös ;) han var klartänkt och fantastiskt positiv och visar också prov på, att man kan lyckas om man vill enligt energins och materians alla konster!
February 20th, 2008 at 01:54
Din första kommentar (#24) måste läsas mot bakgrund av de två senare. I #25 påstår du att självmotsägelser kan existera. Du påstår även att vi inget vet, men du vet förstås att vi inget vet. (Ja, att veta att man inget vet är ett typexempel på en självmotsägelse.) Dina påståenden är helt enkelt skilda från alla fakta och all logik, så det finns ju inget med substans värt att bemöta egentligen. Jag begriper inte riktigt varför man tycker om att försvara det rationellt oförsvarliga, men det kan väl lämnas därhän.
March 14th, 2008 at 01:38
Hej Henrik!
Jag läste boken The Secret för ett tag sedan och blev alldeles förfärad av dess människosyn. Skönt att se att någon har reagerat på detta antiintellektuella dravel som lägger skuld på offret, höjer oss själva till gudar och prisar girighet och egocentrism.
Jag vet också att positivt tänkande är bra. Men att dra principen så långt som boken (har inte sett filmen) gör är i värsta fall livsfarligt. Att blockera trauman och därtill hörande negativa tankar är till exempel sådant som kan leda till psykisk sjukdom – det är allmänt känt inom psykologi och psykiatri.
Det finns mycket mer att säga i detta ämne, men jag låter resonemanget stanna härvid just nu.
Tack för en intressant diskussion och må The Force, flåt – universum, vara med dig! :-) /L
August 8th, 2008 at 14:46
Hej Henrik,
Mycket bra recension av filmen. Är själv forskare i psykologi och kan sammanfatta The Secret utifrån psykologin i två meningar:
(a) det är fullkomligt struntprat. Finns ingen evidens för det mesta. Tyvärr, ingen hade varit gladare än jag om det funnits någon som helst stöd för detta. tyvärr inte.
(b) det visste vi redan. Har man läst 5 poäng psykologi på högskola eller universitet känner man igen ganska mycket och vet att det redan fungerar. Gamla ideer förklädda till nya för att de ska sälja. Annars stavas mycket placebo, schema (dvs vi tror på det vi redan tror på) och confirmation bias, välkända begrepp inom forskningen.
Olyckligt men inte oväntat att ett sådant koncept som the secret lanseras som nytt och fungerar. Av kommentarerna jag läs här och på andra ställen är det sannolikt mycket sökare och new-age folk som tror på detta hellre än på krånglig forskning som berättar för oss att vi redan har hemligheten i vår hand, men att det tar längre tid och inte allas är mystisk. Inte första gången männiksor försöker hitta genvägar till lycka…och inte sista. Viktigt att mota bedrägeri i grind dock.
August 8th, 2008 at 20:54
Vad som upprör mig mest med “The Secret” är dess “scapegoating”. En av de som intervjuas i filmen säger ju svart på vitt, att det är *ditt* fel om du blir påkörd av någon galning, för att *du* – genom dina negativa tankar – drog den till dig.
Och sådana resonemang kan ju bara beskrivas som genomonda. Tyvärr tar han inte samma etik ett steg längre. Det skulle vara mycket bättre om han förklarade hur flera miljoner judar drog till sig Förintelsen, och att Eichmann och Hitler bara var något slags kosekvens av deras negativa tänkande. Jag tror att fler skulle begripa vad det är som faktiskt predikas då.
Jag tror framför allt att budskapet inte längre skulle kunna försvaras med något: “Men de säger ju bara att man skall tänka positivt…”