Min syn på Liberala partiet
Jag kände till Liberala partiet (Lp) redan inför valet 2006, och följde dess utveckling med visst intresse. Till exempel såg jag Andreas Agorander få en syl i vädret i Insider med Robert Aschberg. Vad jag hade för intryck av partiet då minns jag inte säkert, men speciellt negativt kan det inte ha varit. Jag blev nämligen stödmedlem (ett slags gratis begränsat medlemskap) och har fortfarande kvar den folder och knapp man fick i posten.
I valet fick Liberala partiet 202 registrerade röster – avsevärt färre än både nazisterna i dåvarande NF och Linda Rosings Unika partiet. Ett nederlag kan man tycka, men jag tror ingen var förvånad. Ett nästintill okänt uppstickarparti får inte många röster, även om det representerar aldrig så sunda värderingar. Det måste synas och arbeta fram ett förtroende hos väljarna.
De följande åren stod det i mångt och mycket stilla. Även om partiet aldrig dog helt, var det först år 2009 som jag själv började märka förnyad aktivitet. Tommie Gran hade blivit ny ordförande och en ny logotyp lanserades. Arbetet inför valet 2010 var i full gång, och här någonstans började jag träffa andra medlemmar under mina helger i Stockholm.
Idag är jag god vän med ett flertal liberalpartister, av vilka några sitter i nuvarande styrelse. Därför händer det att man ställer frågor till mig om partiet. Ofta är det ungefär samma frågor, så jag skall försöka besvara dem nedan. Men först en brasklapp för att undvika missförstånd:
Jag sitter inte på någon förtroendepost i partiet. Jag är inte någon offentlig talesman. Mina åsikter skall därför inte tas för att vara partiets officiella åsikter.
Är det ett seriöst parti?
Frågan är berättigad eftersom småpartier uppstår och upplöses jämt och ständigt, särskilt i samband med valrörelserna vart fjärde år. Liberala partiet bildades redan 2004 och har alltså existerat i snart åtta år. Även om det är litet, är det ingen nykomling. Jag tror inte man behöver oroa sig för att det plötsligt skall upplösas och att all tid och energi man lagt på det därmed går förlorad.
Styrelsen gör ett bra arbete och har seriösa avsikter med partiet, som idag är större och mer aktivt än det någonsin varit. De stadgar som röstades igenom under årsmötet i mars 2012 bygger på beprövad erfarenhet (de är standardiserade). Ett handlingsprogram håller på att arbetas fram, och landet har delats in i sju distrikt som förhoppningsvis kommer att realiseras framöver.
Det är som sagt viktigt att väljare kan känna förtroende för det parti de röstar på. Sant är att Lp behöver fler resurser och mer kompetens, men det tillförs i takt med att det blir större. Mitt förtroende bottnar i politisk övertygelse och vad jag observerat i kontakt med partiet. Jag anser att det leds av bra människor med drivkraft och duglighet.
Varför kasta bort sin röst?
Man bör ha klart för sig att en enskild röst aldrig lär avgöra något folkval. Det närmsta vi kommit i svensk historia var valåret 1979, då högern vann med 8404 rösters majoritet. I den här betydelsen är din röst ”bortkastad” oavsett vilka du lägger den på – den blir med största sannolikhet inte utslagsgivande. Resonemang i stil med ”jag stödjer Lp men x är så dåliga att jag hellre röstar på y som har en chans att vinna” framstår därför som långsökta.
Har Liberala partiet någon chans att bryta 4%-spärren, och därmed ta mandat i riksdagen? År 2006 fick det 202 röster, och år 2010 fick det 716 röster. 4%-spärren, som ligger på en bra bit över hundra tusen röster, kommer inte brytas i nästa val och säkert inte i valet efter det heller. Jag förstår om det känns hopplöst, men jag tror också det är viktigt att prioritera rätt och ha realistiska målsättningar.
Lp företräder en klassiskt liberal värdesyn, och vill på många sätt förändra det politiska systemet i grunden. Om det skall vinna mandat måste den folkliga opinionen svänga i liberal riktning, och här har partiet en viktig roll att spela. Det måste synas och idéerna spridas. Man måste visa att det finns alternativ och andra idéer än de socialliberala och socialistiska.
Ett stöd för Liberala partiet är en möjlig investering för framtiden. Men det är också, redan idag, ett stöd för en av få svenska och sant liberala organisationer.
Men tänk om partiet förändras?
Vad som gör Lp speciellt är dess ideologiska grund i den klassiska liberalismen. Det anför inte bara en uppsättning positioner i enskilda sakfrågor, utan vägleds av liberala värderingar. Därför finns det förståeligt nog också en rädsla för att dessa värderingar kan komma att ändras, kanske framför allt åt det socialliberala eller anarkistiska hållet.
Och det finns en sådan risk. Den är inbyggd i varje demokratiskt parti. Vad man kan göra – och som Lp också gjort – är att minimera den risken genom att försvåra kuppförsök och inkorporera partiets grundläggande värdesyn i stadgarna. Jag citerar ett par paragrafer, som kräver två årsmöten med ett kalenderår mellan mötena för att ändras:
§1.1. Liberala partiet ska verka för en ordning där människor samverkar av fri vilja och till ömsesidig fördel, utan tvång och där statens våldsmonopol separeras från den fria marknaden. Det enda samhällssystem som utesluter tvångets grundförutsättning ur mänskliga relationer, våld eller hot om våld, är ett som är baserat på individens okränkbara rätt till sitt liv, sin kropp och sina ägodelar, där staten existerar för att skydda dessa rättigheter.
§1.2. Liberala partiets uppgift är därför att målmedvetet bilda opinion och utveckla liberala idéer, att övertyga väljare om partiet som det enda liberala alternativet, och att i praktisk politik förverkliga idéer i enighet med den liberala ideologi partiet står för.
Alla som idag innehar något slags förtroendepost inom partiet är klassiska liberaler.
Vågar man engagera sig?
Det är tråkigt att behöva besvara den här frågan, men jag förstår att den ställs. I januari 2012 misshandlades två liberalpartister i Eskilstuna på väg från ett möte, och några dagar senare fick jag ett handskrivet hotbrev i postlådan undertecknat AFA. (Mer om det kan du läsa här.) Det har också spridits rykten om att Lp skulle vara ett ”sexistiskt” parti som sexuellt trakasserar kvinnor.
Att engagera sig i ett politiskt parti är alltid behäftat med vissa risker. Politiskt våld är inget unikt riktat mot Liberala partiet; även storpartier (till exempel M, Kd och Sd) har drabbats av det. Det är naturligtvis tragiskt, men också förståeligt, om någon blir avskräckt från att engagera sig eller öppet stödja ett visst parti.
Jag vill framhålla att fysiska angrepp av det här slaget bara inträffat en gång. Det upprepades inte när partiet höll årsmöte i samma stad bara två månader senare. Risken för att just du blir offer för politiskt våld är förmodligen inte större än om du engagerar dig i något annat parti. I vilken stad du befinner dig spelar också roll, eftersom olika städer är olika bråkiga.
Vad gäller ryktet om att Lp skulle sexuellt trakassera kvinnor är det helt enkelt falskt. Partiet har till och med en kvinnlig vice ordförande – Sara Johansson – som du kan kontakta för att få ryktet dementerat.
Slutsumma
Det är något man måste ha fullständigt klart för sig, och det är att ett klassiskt liberalt samhälle inte skapas över en natt. Det finns inga genvägar. Vad som krävs är ett långsiktigt och ihärdigt opinionsarbete utan några garanterade resultat. Visst är det nedslående, men det är så det ser ut.
Samtidigt hävdar jag att partiet inte bara skulle göra nytta i en avlägsen mandatperiod, utan att det gör nytta här och nu. Det är en kontaktyta för liberaler, det erbjuder ett unikt alternativ i valrörelserna, och det sprider liberalismens idéer till ”mannen på gatan” – inte genom floskler och slagord, utan med ord som har en konkret och jordnära innebörd för människors vardagsliv.
Något man också måste ha fullständigt klart för sig: det är omöjligt att förändra politiken inifrån riksdagen, utan att först ha påverkat folkets idéer utanför den. Varje civilisation börjar med ett enda handtag. Även om inget enda handtag garanterar att leda fram till en civilisation, är det ett nödvändigt steg för att göra den möjlig. Låt mig därför avsluta med ett förslag:
- Gör ett besök på http://www.liberalapartiet.se/
- Ställ frågor till partiets kontaktpersoner, och kom på någon träff i kalendariet.
- Bli medlem.
- Rösta för Lp i valet 2014.
July 5th, 2012 at 17:51
Haha, du skriver fortfarande på din blogg. Verkar dock som du har dragit ned lite här. Vad pysslar du med nuförtiden?
July 10th, 2012 at 20:36
Här kommer en smula naiv kommentar men man får greppa efter vad postivit som finns. LP ökade antalet röster med 450% från 2006 till 2010. Om man fortsätter i den takten har man egen majoritet om en sådär 30 år… :)
July 10th, 2012 at 22:05
Lex: Inte ofta, men när jag får nya tankar. Det känns som att jag fått det mesta sagt och jag orkar inte skriva samma saker om och om igen. Nu för tiden, tja, studerar vid SU och sysslar med fotografering.
July 10th, 2012 at 22:11
Mattias: Ja, fortsätter ökningen i den takten skulle det gå snabbt ;-)
July 13th, 2012 at 19:56
Nice. Jag själv pysslar med spelprogrammering och matematik för tillfället. Mer matematikstudier än programmering, visserligen, men jag kodar å andra sidan mycket på egen hand. Håller just nu på med en svärdsduell-simulator som jag tror kan bli riktigt kul. När den delen är färdig, så gör jag det som en fristående modul, så jag kan applicera det på nästa steg i utvecklingen: ett MMO. Kan nog ganska lätt och billigt få tillgång till serverutrymme för ett MMO. Lite Tron-känsla över grafiken: vektorgrafik, enkelt, ljus- och partikeleffekter. Gridnät som beskriver världen. Svart med neon-vektorer. Sådant. Så mycket Tron-känsla över spelet. Men med svärd istället för diskar. Men annars är det inte mycket som försiggår. Jag har noll talang när det kommer till det visuella, så jag håller det enkelt. :)
July 19th, 2012 at 01:55
Jag förstår precis ;-)
Själv studerar jag bilder på nakna kvinnor. Den beskrivningen är lätt att förstå och dessutom sann!