Individens rättigheter är inte kollektivism
Jag blev härom veckan kallad kollektivist för att jag förespråkar individens rättigheter – och identifierar individer som medlemmar av kategorin (eller kollektivet) ”människor”. Några ord om detta:
Rättigheter är ett slags moralprinciper som anger vad man bör och inte bör få göra i sociala sammanhang. Om man hävdar att x är en rättighet, säger man något mer än att det är fel att kränka x. Man säger också att den som kränker x skall kunna polisanmälas och ställas inför rätta, om nödvändigt mot dennes vilja och trots aktivt motstånd. Det här gäller ömsesidigt för alla rättsliga subjekt: om jag kränker dina rättigheter skall du kunna ställa mig inför rätta, och om du kränker mina skall jag kunna göra sammaledes med dig. Alla rättsliga subjekt måste respektera alla andras rättigheter – eller riskera polisiära ingrepp.
En avgörande grundförutsättning för att kunna förstå, upprätta och bevara ett samhällssystem baserat på individens rättigheter, är förmåga till begreppsligt tänkande. Det räcker inte med relativt hög intelligens som hos schimpanser och delfiner; ej heller räcker det med nociceptorer som registrerar smärta. Även om man har detta, men saknar förmåga att tänka begreppsligt – d.v.s. ett förnuft – kan man inte förstå, och än mindre handla i enlighet med, moralprinciper. Det medräknar principen om individens rättigheter.
Vad som utmärker människan, och särskiljer henne från alla andra arter, är bland annat att hon besitter denna förmåga. Det är därför som endast människan har utvecklat idéer om rätt och fel, och inrättat lagsystem baserade på dessa idéer. Andra livsformer har på sin höjd visat sig kapabla att agera instinktivt eller känslomässigt baserat på konkreta sinnesdata, vilket inte medräknar principen om individens rättigheter. Följaktligen saknar också djur rättigheter.
Somliga invänder nu att jag vill djur illa, eller att jag är en kollektivist för att jag talar om människor och djur snarare än enskilda individer. Men det är ett observerbart faktum att endast människan har förmåga till begreppsligt tänkande. Det är också ett observerbart faktum att livsformer som saknar denna förmåga inte kan begripa eller följa moralprinciper. (Något annat vore f.ö. en självmotsägelse.) Jag gör inte den här kollektiva indelningen för att vara elak mot djur. Det är en verkligt existerande indelning – som jag observerar.
Vad skulle det innebära om djur var rättsliga subjekt? Inte endast att människor måste avstå från att initiera våld mot dem (genom att sluta äta deras kött, hålla dem som husdjur, bura in dem i djurparker, o.dyl.). Det skulle också innebära att djur måste avstå från samma sak gentemot människor och andra djur. De skulle förväntas följa principer och lagar de inte kan ha minsta kunskap om, och vi människor skulle förväntas behandla dem som om de kunde ha det.
Ingen hävdar såvitt jag vet att ett lejon som dödar en antilop bör dömas för mord i en domstol. Men det är faktiskt vad idén om djurrätt implicerar: om både lejonet och antilopen har rättigheter bör den enes dödande av den andre vara en kriminell handling. Hävdar man endast att det är fel av människor att plåga och/eller döda djur, handlar det om mänsklig moral och inte om att erkänna djuren rättslig status. Då finns heller ingen rättsteoretisk grund att bygga eventuell lagstiftning på.
Det är naturligtvis möjligt att helt bortse från abstrakta resonemang om rättigheter, och stifta lagar mot oönskade beteenden ändå. Kartan tvingar oss inte att resa på ett speciellt sätt; om vi inte vill följa den kan vi låta bli. Men om kartan pekar rätt och resan har ett särskilt färdmål är det av uppenbara skäl oklokt. En objektiv rättighetsteori – en rättighetsteori med grund i de rättsliga subjektens natur – är motsvarigheten till en sådan karta. Färdmålet är ett fritt samhälle för alla som omfattas av den.
Ett godtagande av falska rättigheter sker alltid på bekostnad av verkliga rättigheter. Att få yttra sig fritt är exempelvis en grundläggande rättighet, men den innebär onekligen också att man skall få yttra det mest avskyvärda. (Alla yttrar vi det mest avskyvärda enligt någon.) Om vi förbjuder folk att plädera för (säg) inrättandet av en diktatur, tar vi samtidigt ett steg mot faktisk diktatur. Om vi hittar på den falska rätten att slippa höra pläderingar för diktatur, sker det på bekostnad av den verkliga rätten att slippa leva i en sådan.
Lagar som förbjuder människan att orsaka djur lidande medför vissa implikationer, utöver den direkta att djurs lidande minskar: ätandet av kött skulle bli kriminellt, medicinska djurförsök skulle bli kriminella, och så vidare. Oavsett vad man personligen anser om dessa implikationer, innebär de en inskränkning av människans rättigheter och därmed ett steg bort från det fria samhällets färdmål. Man kan invända att djurs minskade lidande är viktigare än människans rätt att äta kött etc. – men då kan man inte utge sig för att försvara individens rättigheter.
Till sist ett par ord om mänskliga undantagsfall. Det finns trots allt enskilda människor som saknar förmåga att tänka begreppsligt. Hjärndöda gör det, och (förmodar jag) även vissa gravt utvecklingsstörda. Betyder det att dessa människor saknar rättigheter? Naturligtvis inte. Rättigheter är allmängiltiga principer med grund i människans allmängiltiga natur. Frågan är i själva verket malplacerad; det är som att undra om rullstolsbundna fortfarande är människor, då människan i allmänhet går på två ben.
Alla breda och allmängiltiga principer måste emellertid ha en specifik och konkret innebörd i verkliga livet. Barn har t.ex. förmåga till begreppsligt tänkande, men den realiseras inte under åtminstone det första levnadsåret, och de är oförmögna att ta hand om sig själva under en lång utvecklingsperiod. Detta är en del av barns observerbara natur som gör att deras rättigheter får en annorlunda innebörd än hos vuxna (de kan bl.a. inte hållas juridiskt ansvariga på samma sätt), men de är fortfarande rättsliga subjekt i egenskap av människor.
Och att vara något i egenskap av människa, innebär faktiskt inte kollektivism. Kollektivism är en etisk doktrin som menar att individens intressen bör offras för gruppens. Att påpeka att endast människan har rättigheter är över huvud taget inte någon etisk doktrin; det är ett kunskapsteoretiskt faktum baserat på observationer av hennes natur. Om det vore kollektivism att identifiera likheter och skillnader mellan arter, skulle inte de värsta kollektivisterna vara socialister och kommunister, utan biologer.
April 5th, 2012 at 23:36
Mycket lite fakta i din text, du presenterar det som ett faktum att det inte finns andra arter som har en begreppsvärld. Skulle vara lite intressant och höra var du har fått det ifrån ;) det måste vara näst intill omöjligt att bevisa att det inte finns någon individ någonstans som klarar av denna bedrift.
Evolutionen gör det ju möjligt att få denna förmåga, människan har utvecklat förmågan och därav följer att andra arter kommer utveckla denna förmåga, dvs. det kan finnas någon okänd individ som nu besitter denna förmåga och därför enligt ditt resonemang skyddar hela sin art. Du brukar ju tala om att utvecklingsstörda får sina rättigheter endast genom att vara människa och det finns människor som kan utföra det tankearbete du kräver osv.
Summan av ditt resonemang är att du inte klarar av att använda induktion korrekt och därför faller hela tesen.
April 6th, 2012 at 10:50
Omvänd bevisbörda.
April 6th, 2012 at 16:09
Du menar att man inte behöver bevisa något som man sedan använder som fundament för sin tes ;) det var nog det slarvigaste jag hört talas om. Varför finns det ingen källhänvisning? Anser du att det du skriver är vetenskap eller är det bara en form av religion?
April 6th, 2012 at 19:44
Om du invänder att det kanske finns någon icke-mänsklig varelse med förmåga till begreppsligt tänkande, faller bevisbördan på dig. Jag behöver inte försöka motbevisa dig. Det handlar inte om slarv utan om grundläggande kunskapsteoretiska principer. För mer information, se här.
Du kan ju kika runt själv och se vad jag skriver på den här bloggen. Några källhänvisningar behöver jag i allmänhet inte använda, då jag resonerar över filosofiska frågor utifrån grundläggande principer (snarare än utredande artiklar över specifika händelser o.dyl.).
Vänta gärna med att kommentera igen tills du har något konkret att invända mot mina resonemang, och något slags argument för varför din invändning är korrekt.
April 9th, 2012 at 18:08
Den dagen då andra varelser än människan blir “mänskliga” så är det väl inte så svårt att inkludera dem. Den dagen alltså… Troligtvis så får vi aldrig uppleva den.
August 4th, 2012 at 15:49
[...] Individens rättigheter är inte kollektivism [...]
September 21st, 2012 at 23:48
Jag tycker att Sallys invändning är principiellt intressant. Du verkar kräva att en art ska kunna uppvisa minst en individ med “förmåga till begreppsligt tänkande” för att skydda de moraliska rättigheterna hos alla sina artsfränder eftersom du inte opponerar dig mot den delen av Sallys invändning. Du opponerar dig istället mot att Sally de facto inte kan uppvisa en sådan individ och anser därmed att hon har bevisbörda – “Kom tillbaka med en sådan varelse, eller var tyst!”, typ.
Låt gå för att Sally har bevisbörda här. Invändningen är ändå hypotetiskt intressant enligt mig. Säg att Sally sökte upp dig och därvid faktiskt uppvisade (säg) en talande groda med lika stor “förmåga till begreppsligt tänkande” som du. Skulle det alltså vara tillräckligt för dig för att inkludera alla groddjur (eller i varje fall alla grodor) i den moraliska gemenskapen (eller vad vi ska kalla den)? Om nej – varför inte? Om ja – varför är detta ett moraliskt intuitivt rimligt förhållningssätt?
February 26th, 2013 at 00:48
Hej!
Jag vill börja med att ge dig beröm för din förmåga att uttrycka dig och förmedla dina tankar, argument osv.
Jag tycker att du belyser en ganska viktigt fråga här, och att du lyckas förmedla dina åsikter bra.
Men(ja, nu kom det) så tycker jag precis som Jossan att Sally kommer med en invändning som även jag anser vara av vikt och av intresse(för åtminstone mig, Sally och Jossan).
Jag skulle därför vilja ha svar på den frågan som Jossan ställer, fast med ett litet tillägg, säg att Sally nu visar upp, utöver grodan även någon/några vetenskapliga bevis för att så är fallet(att grodan besitter ‘förmågan till begräppsligt tänkande’ precis som du och jag).