Kort till de frihetligt benägna
Som frihetligt benägen får man ofta motfrågan: ”Men hur skulle det lösas i ett renodlat liberalt samhälle då?” Med ”det” kan vi mena alltifrån de fattigas och sjukas välfärd, till vägbyggen och postförmedling, till upprätthållandet av rättssäkerhet.
Ibland svarar de frihetligt benägna på ett enligt mig beklämmande sätt: ”Om det gick att veta hur ett perfekt samhälle ser ut hade vi inte varit liberaler, utan förespråkat en diktatur som påtvingar denna perfektion.”
Det är lätt att förstå poängen med ett sådant svar. Ingen enskild människa vet hur alla problem i samhället skall lösas; därför bör folk lämnas fria att hitta egna lösningar. Hur ”det” skulle lösas i ett renodlat liberalt samhälle blir därför något av en omöjlig fråga. Liberalismen löser inte människors problem. Den lämnar dem bara fria att lösa sina problem själva.
Så långt allt väl. Men svaret på motfrågan säger också något mer: att det enda som gör diktaturen oönskvärd är den enskildes bristande kunskap. Det vill säga: om bara diktatorn var oändligt vis (eller i varje fall någonstans i närheten av det), fanns det inget skäl att bekämpa honom. Det vill säga: individen är inte ett självändamål, utan tillerkänns sin frihet på nåder av andras enfald.
En kompletterande insikt måste vara att det inte kan existera ett recept för hur man skapar ett perfekt samhälle. Det är inte bara så att vi saknar kunskap om receptet – det kan över huvud taget inte finnas. Det beror på att perfektion bara får mening i relation till ett värderande subjekt, och i ett samhälle med miljoner invånare (och med lika många miljoner olika värdehierarkier) finns inga lösningar som är perfekta för alla.
Det ger vid handen att en diktatur aldrig kan skapa ett perfekt samhälle – inte bara för att diktatorn har bristfällig kunskap, men också och framför allt för att olika människor värderar olika saker olika mycket. Inte minst sätter människor i allmänhet stort värde på friheten att styra sina egna val. Men hur är det med liberalismen då? Skapar den ett perfekt samhälle?
Eftersom det är lönlöst att tala om ett perfekt samhälle skilt från vad dess medborgare anser om det måste svaret bli nej. Vitsen med liberalism är inte att försöka skapa något som passar alla, utan att låta människor vara ifred att själva skapa vad som passar dem. Samhället blir summan av allas enskilda val. Ingen lösning är förbestämd utan alla konkurrerar med varandra.
Statens enda legitima uppgift är att skydda denna frihet. Det är en avgörande uppgift som endast en renodlat liberal stat (en s.k. nattväktarstat) utför konsekvent; andra slags stater kränker den i någon mån. Diktaturen kränker den allra mest, och därför ter det sig allra mest beklämmande om de frihetligt benägna ger den så mycket som ett indirekt lillfinger till stöd.