Ayn Rand och utopismen
Ayn Rand anklagas ofta för att ha varit en utopisk filosof. Det är inte en alldeles enkel sak att bemöta, eftersom ”utopisk” kan innebära en mängd olika saker.
Jag tillstår att Rand var utopist i flera vardagsbemärkelser av ordet, till exempel: hon såg en viss typ av samhällsordning – nattväktarstatens – som idealisk (det vill säga mer moraliskt korrekt än alla alternativ). Den betydelsen trivialiserar emellertid begreppet. I så fall är alla som försvarar en viss samhällsordning utopister, inräknat de som vill bevara status quo.
Enligt en annan ordalydelse, också den trivialiserande, är ”utopisk” mer eller mindre synonymt med det orealistiska. Åtminstone i det korta perspektivet kan jag gå med på att Rands samhällsfilosofi är orealistisk: vi lär inte få någon nattväktarstat eller någon laissez-faire-kapitalism över en natt. Det kan dröja generationer, om det över huvud taget inträffar. Fast om alla som förespråkat något orealistiskt är utopister, undgår bara de som alltid fått sin vilja igenom att stämplas med etiketten.
En tredje vanlig men på samma sätt trivialiserande innebörd är att allt som bygger på principer är utopiskt. Endast det pragmatiska är förankrat i verkligheten; fasta och tidlösa principer gör ingen nytta i ett dynamiskt och föränderligt samhälle. Den som säger att något alltid är rätt eller fel är en bångstyrig utopist. Och visst var Rand en principfast tänkare, men även den betydelsen av ”utopist” gör de flesta i någon mån till utopister.
För övrigt kan jag inte se hur de här betydelserna av utopism skulle innebära något negativt. Varför skulle det vara negativt att upphöja ett samhällssystem över andra? Och är det inte direkt nedrivande att bara vilja det som är realistiskt, och att inte ha några principer (mer än principen att inte ha några principer)?
*
En mer substantiell syn på utopism är att den i handlar om att förespråka eller önska ett omöjligt samhälle. Det utopiska samhället är inte bara orealistiskt eller osannolikt utan saknar alla förutsättningar för att kunna existera. Jag tror också att vi kan göra en distinktion mellan metafysiska och politiska utopier.
En metafysisk utopi är ett samhälle knutet till en geografisk plats. Ta som exempel Edens lustgård eller det jordiska paradis som sägs vänta efter uppståndelsen. Här finns allt man behöver i överflöd; man behöver inte arbeta och man blir aldrig sjuk. Platsen är så perfekt att man helt enkelt inte kan vara annat än lycklig.
Att Rand inte var någon utopist i den här bemärkelsen borde stå tydligt till och med för hennes mest inbitna kritiker. En nattväktarstat kan etableras var som helst och är inte bunden till någon viss plats med sagolika förtecken.
Med politisk utopi menas istället ett samhälle där folkets önskemål och beteenden likriktas mot ett tänkt ideal (de blir mer givmilda och generösa, mer rationella, och så vidare). Vanligen följer den här förändringen när utopin inrättats, vilket kan ske på två olika sätt: antingen genom omfattande statlig kontroll, eller genom ett slags spontan ordning.
I det förra fallet säger man att folk borde vara x och y och z, och vill använda staten som ett medel för att förändra dem. Genom att detaljstyra hur de lever sina liv gör man dem också (med ”rätt” metoder) till bättre människor. Tvingar man dem att leva rättrådigt bland rättrådiga, kan de inte bli annat än rättrådiga också i själ och hjärta. Med hjälp av politisk kontroll likriktar man alltså människans natur.
Jag vill understryka att det här är möjligt i en ytlig bemärkelse. Det är inte omtvistat att politiska beslut påverkar hur människor beter sig. Men det är knappast möjligt att förändra människans natur i grunden; inget samhällssystem kan någonsin utrota all själviskhet, all girighet, och så vidare (varför man nu skulle vilja det). Och det är just det som den politiska utopin gör anspråk på att göra.
Rand hävdade aldrig att nattväktarstaten skulle förändra människans natur. Även i det renodlat kapitalistiska samhället kommer det finnas egoister och altruister, produktiva och parasitära, rationella och irrationella, m.m. Hon ville inte heller förbjuda folk att vara det ena eller det andra såvida de respekterar andras rättigheter. Nattväktarstaten sysslar inte ens med någon form av propaganda.
Men det senare fallet då? Det med spontan ordning?
Här tillämpar man social determinism och menar att människan kommer att förändras, bara hon hamnar i rätt miljö. Till exempel menar en del anarkister att om bara staten avskaffas så kommer människor nästintill sluta att begå brott. I Venusprojektets utopi existerar vare sig brottslighet eller fattigdom, och i Tannehills anarkokapitalism blir psykisk sjukdom en sällsynthet. (”In a rational culture, severe mental illness would be much rarer than it is in ours.” The Market for Liberty, p. 103.)
Rand hävdade inte att människor skulle förändras på något grundläggande sätt av att leva under en nattväktarstat. Brottslighet och fattigdom skulle fortfarande existera, såväl som får man förmoda psykisk sjukdom.
*
Jag håller med om att Rand var en utopisk tänkare i den mer vardagliga (men också triviala) betydelsen av ordet. Hon var däremot inte någon utopist om begreppet ges ett mer substantiellt innehåll.
Ett vanligt upprepat påstående är att Rand ”inte tog hänsyn till människans natur” eftersom människan ”inte är rationell hela tiden”. Jag kan bara konstatera att Rand var smärtsamt medveten om detta. Hon sade att människan bör vara rationell, inte att hon alltid är det. Och kan en nattväktarstat etableras även om det finns människor som beter sig irrationellt? Jag ser ingen anledning att svara annat än jakande.
Det är för övrigt därför Rand över huvud taget förespråkade laissez-faire-kapitalism under en nattväktarstat. Om alla varit perfekt rationella alltid, hade inget rättsväsende behövts. (Kanske en liten enskild domstol för att lösa ärliga tvister.)
Skulle en nattväktarstat kunna existera på lång sikt? Javisst. Det finns inga garantier, men det gör det inte för någon annan statsbildning heller. Det ”historiens slut” som Fukuyama skrev om existerar inte, inte heller för de välfärdsstater han avsåg med sitt uttalande. För historiens ögon lär välfärdsstaten betraktas som en ekonomiskt ohållbar konstruktion.
Och hur det än må vara med det, har i alla fall frågan om utopism benats ut.
August 14th, 2011 at 01:28
“Ett vanligt upprepat påstående är att Rand ”inte tog hänsyn till människans natur” eftersom människan ”inte är rationell hela tiden”.”
Nog en av de dummaste invändningar jag sett/hört!
Bra som vanligt. :)
September 22nd, 2011 at 18:16
Jag håller med om att Rands samhällsvision om nattväktarstaten inte är utopisk i sig, däremot kan man diskutera hur väl den skulle funka från olika perspektiv. Men det betyder förstås inte att den ens skulle vara en politisk utopi, för jag kan inte se att nattväktarstaten skulle kräva en radikalt annorlunda mänsklighet, något som exempelvis är fallet för socialistiska utopier (som förvisso inte skulle funka ens med de mest änglalika befolkningar).
Mvh
Christian