Loading ...
Några ord om naturrätt
Människans frihet står eller faller med frågan om hennes rättigheter och vad de bygger på.
Man kan hävda att hennes rättigheter bygger på social konvention. Det betyder att de kan vara vilka som helst, och att de skiftar när den sociala konventionen skiftar. På en sådan grund står inte människans frihet säker. Den kan när som helst ryckas undan för vilket alternativ som helst.
Man kan hävda att hennes rättigheter bygger på landets lagar. Det innebär emellertid att människan bara har rätt till de friheter som den lagstiftande makten tillställer henne. Om staten exempelvis verkställer ett folkmord kan man bara säga att detta folkmord är rätt och riktigt, eftersom människans rättigheter är vad lagen säger och inget annat.
Man kan hävda att människans rättigheter kommer från Gud. Men att förlita sig på ett sagoväsen när det gäller något så viktigt som allas vår frihet är idiotiskt – speciellt när man betänker att Gud, såsom människan föreställt sig honom genom tiderna, varit en despot utan dess like på jorden.
Det här är de tre vanligaste försöken till ett stadigt fundament att bygga människans rättigheter på. Alla tre består ändå i något så ostadigt som subjektivism: rättigheter är vad någon (folkflertalet, lagstiftarna eller ett sagoväsen) hävdar att de är. Att hänvisa till andras åsikter eller påståenden är naturligtvis ingen grund alls; något blir inte sant endast och allenast för att det hävdas vara sant. Dessutom leder subjektivism till rätt uppenbara paradoxer: folk tycker olika, och två motstridiga tycken kan inte vara sanna på en och samma gång.
Så vad finns det för alternativ till dessa falska anbud? Endast ett, och det är att bygga människans rättigheter på observerade fakta ur verkligheten.
Historiskt har man kallat rättigheter grundade i fakta för naturliga. Det är förstås inte fel i sig men ger ofta upphov till onödiga missförstånd p.g.a. en materialistisk tolkning av begreppet ”naturlig”. Så här skrev till exempel herr Lindholm på Flashback för inte så länge sedan:
Och var i naturen hittar jag de [naturrättsliga] principerna då? Säg mig vilka mineraler, växter och djur jag måste undersöka grundligt för att hitta de principerna.
Herr Lindholm behöver inte undersöka några mineraler, växter och djur för att begripa sig på naturrätten. Det är ju inte mineraler, växter och djur som har rättigheter utan människan. Således är det människans natur man behöver undersöka. (Det är också den som begreppet ”naturrätt” syftar på.)
Det ligger i människans natur att ha något som mineraler, växter och många djur saknar: ett medvetande. Hon är medveten om sig själv och om sin omvärld. Vore hon inte medveten kunde hon inte ha några rättigheter, eftersom rättigheter handlar om hur man får och inte får agera gentemot andra som också har rättigheter. Utan ett medvetande kan man inte agera över huvud taget.
Men att vara medveten räcker inte. Man måste också ha ett förnuft, d.v.s. en förmåga att tänka begreppsligt. Om denna egenskap är människan ensam i hela djurriket, varför hon också är ensam om att vara ett rättsligt subjekt. Många djur har i och för sig ett medvetande, men de är oförmögna att resonera utifrån principer. De kan inte ha någon kunskap om rättigheter, än mindre välja att agera utifrån dem. Människan kan det, och bara människan kan det.
(De som talar om djurrätt förväxlar djurrätt med mänsklig moral; de ställer frågor om hur vi människor bör behandla djuren. Om djur hade rättigheter skulle de även fråga hur djur bör få handla gentemot andra djur, och vilja stifta lagar som förbjuder lejonet att döda antiloper o.s.v. – något som naturligtvis, eftersom djur saknar ett förnuft, måste falla på sin egen orimlighet.)
Alltså: Mineraler och växter saknar medvetande och kan därför inte ha kunskap eller agera. Medvetna djur kan visserligen ha kunskap, men bara om sin konkreta och för sinnena givna tillvaro. Människan har därtill ett förnuft som vidgar hennes medvetande till att också inrymma begreppslig kunskap (”case in point”: kunskap om rättigheter). Det gör henne förmögen att låta principer vägleda hennes handlingar (”case in point”: principen om människans rättigheter).
Och på detta svarar herr Lindholm:
Men hur förklarar du att downisar har rättigheter, trots att de bevisligen är mindre rationella och har sämre förmåga till beslutsfattande?
När man undersöker människans natur måste man undersöka människan som art. Vad som särskiljer människan, som art betraktad, är att hon har ett förnuft. Och när man i sin tur undersöker förnuftet märker man att det är vad som gör henne till en organism begåvad med rättigheter.
Givetvis kan man gå ned på individnivå och påpeka att människor är olika. Personer med Downs syndrom har nedsatt intellektuell förmåga och den som är påverkad av LSD tänker inte särskilt rationellt. Men så vad? Man har rättigheter som människa – inte för hur man är som person. Rättigheter måste bygga på människans natur; skulle de bygga på hur rationella enskilda individer är i varje specifik situation krävdes ett oändligt antal av ständigt föränderliga rättighetsteorier. Det vore naturligtvis vare sig möjligt eller önskvärt.
För dokumentationens skull vill jag också ge ett kort svar på vad herr Lindholm skriver här:
Om det kommer sig nu att naturrätten är så självklar, hur kommer det sig att det finns folk som drar slutsatsen att immaterialrätt är förenlig med den?
Naturrätten är inte självklar. Att komma fram till den kräver mödosamt arbete, och det är lätt hänt att man under detta arbete hamnar i en fallgrop (såsom de jag började med att räkna upp).
Att människor når olika slutsatser beror på att de är felbara. Det är inte självklart hur allmänna principer skall tillämpas i det enskilda fallet. Att komma tillrätta med sådana frågor kräver ännu mer arbete, med ännu fler fallgropar längs vägen. Vissa enskilda frågor är också lite klurigare än andra. Med andra ord skulle det vara märkligt om de som förespråkar naturrätt var eniga i precis allt.
Med detta får läsaren tillsvidare vara nöjd.
July 28th, 2010 at 03:11
Intressant och läsvärt. Håller med vad du skriver, men låt mig spela djävulens advokat för att bättra på argumenten:
“Det vore dock en ren absurditet, eftersom man i samma andetag utnyttjar rätten att förneka dem och att ge uttryck för sin förnekelse.”
Tar vi rättigheternas icke-existens som en premiss så begår man inget tankefel om man “utnyttjar” dem.
“Rättigheter måste bygga på människans natur; skulle de bygga på hur rationella enskilda individer är i varje specifik situation krävdes ett oändligt antal av ständigt föränderliga rättighetsteorier. Det vore naturligtvis vare sig möjligt eller önskvärt.”
Argumentet att det inte är önskvärt är såklart inget bevis för eller emot sanningshalten.
July 28th, 2010 at 19:44
Tog bort ett par meningar om den nihilistiska positionen eftersom jag hade formulerat dem helt galet. Tackar för påpekandet!
Nej, att något ej är önskvärt utgör inget bevis för något. Men jag skriver ju också att det inte är möjligt! (I en text på mindre än tusen ord gör jag inte anspråk på att bevisa något över huvud taget; man får ta det för vad det är.)
August 7th, 2010 at 23:36
Intressant att du utgår från att endast människor kan ha förnuft, låter väldigt mycket som religion. Finns det några bevis för att djur inte har förnuft, eller är det bara din egen uppfattning?
August 8th, 2010 at 17:55
Dels omvänd bevisbörda, och dels tycker jag inte att det är så mycket att orda om. Finns en djurart begåvad med förnuft är den hittills totalt okänd. Man behöver inte överväga existensen av en sådan djurart, precis som man inte behöver överväga existensen av Spagettimonstret eller enhörningen.
August 8th, 2010 at 19:22
Det finns ju en möjlighet att de förnuftiga djuren håller sitt förnuft hemligt, av någon… förnuftig anledning.
August 8th, 2010 at 21:37
Ok vi vänder på frågan, vad skall kännedomen av naturrätten användas till? är det för att kunna förutsäga händelseförlopp ? vad behövs naturrätten till ?
August 8th, 2010 at 22:00
Se inläggets allra första mening.
August 8th, 2010 at 22:06
Ok du vill komma fram till nån slags sammanfattning om vad för rättigheter som finns osv. Men om rättigheter bara existerar om det finns någon som anser att dom existerar blir det väldigt subjektivt vad för rättigheter som verkligen existerar.
Detta med tanke på att det måste finnas någon med tillräckligt förnuft för att de skall existera. Detta kommer även leda till att ju högre förnuft man har desto mer invecklade kommer rättigheterna att vara.
August 9th, 2010 at 01:29
Nej, vad som ligger dem till grund, inte en sammanfattning.
All kunskap förutsätter människor som bär på kunskapen. Det gör den inte subjektiv.
Förnuft är något man har eller inte har. Antingen kan man tänka begreppsligt eller också inte. Det finns inget “högre” eller “lägre” förnuft.
Dina kommentarer verkar inte ha så mycket med min text att göra. Du kanske skulle skaffa en egen blogg?
August 9th, 2010 at 12:57
Som jag ser det har du ställt upp följande resonemang, människan har förnuft därför har hon rättigheter, men även dom människor som saknar förnuft har rättigheter för att dom tillhör en art där det finns individer som har förnuft.
Även ifall följande skulle inträffa, att alla förnuftiga människor dog ut så skulle dom som fortfarande levde ändå ha rättigheter. Hur falsifierar man då detta resonemang?
August 9th, 2010 at 15:14
Lakander du verkar tro att förnuft är något som vissa människor har och vissa inte har. Förnuft är de kognitiva delarna av vårt psyke som ger upphov till tanken, och människan är den ända varelse på jorden med denna egenskap.
August 9th, 2010 at 18:47
De allra flesta individer har ett förnuft. Vi pratar om ungefär 99.99% skulle jag tro.
Hur realistiskt är det att alla förnuftiga individer dör ut och de oförnuftiga överlever? De oförnuftiga lever tack vare de förnuftigas förnuft. Håll dig till verkligheten istället
August 9th, 2010 at 19:43
Människor utan förnuft omfattar väl spädbarn, eventuellt gravt utvecklingsstörda och hjärndöda. Kanske missar jag någon gruppering här, men det är inte så viktigt.
Den viktiga poängen är att man inte kan bedöma vem som har och inte har rättigheter från individ till individ. Att människan besitter ett förnuft är en förklaring till varför människan har rättigheter. Att det finns enskilda individer som saknar ett förnuft är ovidkommande.
(Ifall jag säger att människor är enskilda individer, och du påpekar att det minsann också finns siamesiska tvillingar, är det inget argument för att siamesiska tvillingar inte är människor.)
Rättigheter avgör f.ö. individens handlingsfrihet i en social kontext. De är inte “metafysiskt tvingande”; de förändrar inte verklighetens natur. Om alla förnuftiga människor dog ut och endast oförnuftiga blev kvar gjorde det ingen skillnad om vi i förväg erkände dem några rättigheter eller ej. De skulle självdö eftersom de inte kan upprätthålla sina liv på egen hand. (I sig ett UFO-scenario, förvisso.)
August 9th, 2010 at 19:47
Jo Henry och Saypayaa, det är konvention när man lägger fram en teori att den skall kunna falsifieras, dvs man skall kunna lägga fram villkor som säger när teorin inte längre gäller.
Sedan att hävda med 100% säkerhet att något gäller bara för att man inte har sett bevis på motsatsen är att göra ett antagande, det blir inte sant bara för att man själv säger att det är sant, det förenklar dock falsifiering av teorin, dvs om vi nu skulle hitta ett exemplar av något djur som har förnuft(vad nu detta är i det här sammanhanget)
August 9th, 2010 at 20:57
Popperska konventioner ger jag inte mycket för.
Ingen har heller hävdat att “x är 100% säkert eftersom det saknas motbevis”. Det vore naturligtvis absurt. Att djur saknar förnuft är 100% säkert eftersom det finns otaliga bevis för det – närmare bestämt ett bevis för varje djurtart människan upptäckt. Existerar icke-mänskliga arter med förnuft, existerar de på en annan planet än jorden.
August 9th, 2010 at 21:03
Ok jag antar att schimpansen Kansi inte är populär med andra ord, fast ok det vi diskuterar är ju en filosofi och inte vetenskap.
August 9th, 2010 at 21:35
Orkar inte öda tid på att besvara gliringar.
August 18th, 2010 at 04:31
Det Herr Lindholm ganska obtust antagligen undrar över är hur du kan härleda ett bör från fakta. Vill säga, det är fakta att människan är en förnuftig varelse, men hur härleder du att vi bör agera på ett visst sätt därför att vi är på ett visst sätt?
Det vill många mena är två olika kategorier fenomen.
August 19th, 2010 at 01:30
Det är ju möjligt. Men det var inte vad han sade, så därför tog jag inte upp saken i texten. Det vore förmodligen inte möjligt att besvara Lindholms frågor på ett sådant sätt att han själv blir nöjd. Jag är övertygad om att han hört allt jag sagt eller kan säga tusen gånger om över årens lopp, så att höra det ännu en gång lär ju inte göra någon skillnad i det avseendet.
Fast om någon är intresserad av kopplingen mellan människans natur och hennes rättigheter kan jag rekommendera uppsatsen (skriven av Per-Olof Samuelsson) Kan mänskliga rättigheter bevisas?