Loading ...
Saker som ibland inte anses liberala (men som är det)
Det här är en sorts uppföljare på ett annat inlägg, med den snarlika titeln Saker som ibland anses liberala (men som inte är det).
1. Fri invandring är inte liberalt!
Att ett liberalt samhälle tillåter fri rörlighet över gränserna borde faktiskt vara en ren självklarhet. Man kränker inga rättigheter genom att flytta sina bopålar, vare sig man flyttar dem från Sverige eller till Sverige. Men efter att ha följt otaliga diskussioner på nätet och i övriga sammanhang, vet jag att ganska många f.ö. liberalt sinnade menar att jag har fel i detta. Tyvärr bottnar många invändningar i främlingsfientlighet och ren rasism. En del säger att man måste ”utplåna Islam” innan fri invandring kan göras till en liberal möjlighet. Emellertid är Islam en religion med 1½ miljard utövare (det säger i alla fall Wikipedia), så att ”utplåna” Islam (hur nu det skulle gå till) kan väl knappast ses som ett realistiskt projekt. Man begår framför allt ett gravt misstag om man tror att alla muslimer är kallsinnade mördare som bara väntar på att få terrorisera och införa Sharialagstiftning. Jag stödjer absolut inte Islam och ser religionen som både irrationell och ondskefull – men man måste också öppna ögonen och se sig omkring. Hur en religion tolkas och praktiseras har väldigt mycket med kultur att göra. I mer barbariska länder går det an att bomba västerländska byggnader, censurera satiriska serier eller vilja mörda författare som Salman Rushdie. De flesta svenska muslimer tar avstånd från sådana tilltag, och hävdar ofta till och med att de strider mot Koranens läror. Hur det står till med den saken är en separat fråga; poängen är att varje religion tenderar att anpassas efter vad som är lagligt och anses korrekt i det land där man befinner sig.
Att Islam är en utbredd religion innebär inte att ett liberalt land med fri invandring blir en omöjlighet. Men ändå! utropar den tveksamme. Inte gynnar det väl vår frihet om miljontals människor kommer hit och begår hemska brott? Inte blir väl Sverige fritt om våra fickor plundras och om våra döttrar våldtas av alla dessa invandrare? Nej, det förstås. Men vad säger att det skulle bli så? Man är inte kriminell bara för att man kommer från utlandet, vilket är precis vad många tycks mena. Kriminalitet sitter inte i generna, och som Ayn Rand hävdat är rasism den lägsta formen av kollektivism. Det är jag böjd att hålla med henne om. En anonym nätdebattör gick ganska nyligen i svaromål mot mig, och sade att ”miljarder araber och kineser kommer invadera vårt land och ta över det”. Som om araber och kineser vore kackerlackor eller pestråttor. Jag ville ”förvandla Sverige till en provins av Kina”. Jag var ”svenska folkets fiende” och jag ville ”se oss totalt utplånade etniskt och kulturellt”. Det är mycket svårt att se dylika uttalanden som något annat än ren och skär rasism. (I och för sig är just den här personen rasist; han har ondgjort sig vitt och brett i liberala nätforum över den ”hemska” antirasismen.) Det är möjligt att fri invandring ”utplånar” vår etnicitet, men så vad? Det är våra rättigheter som skall skyddas, inte vår etnicitet eller vår kultur. Vi har rätt att vara fria – det inbegriper rätten att röra oss över gränserna (för att inte tala om att ha sex med vem vi vill, eller anamma vilken kultur vi vill).
Men frågan om bidrag återstår fortfarande, kan man invända. Vi kan ju inte ha en fri invandring om vi låter alla som kommer hit leva på socialbidrag, inte sant? Liberaler förespråkar emellertid inte en välfärdsstat utan en nattväktarstat, och det följer av ren logisk nödvändighet att när det liberala samhället monteras upp, måste välfärdsstaten monteras ned. De flesta som flyttar till Sverige har alltså redan fått ett arbete, tror sig lätt kunna hitta ett arbete, eller har möjlighet att bli försörjda på andra och med liberal politik förenliga sätt. (Den gamla invändningen att invandrarna kommer hit och ”snor våra jobb” behöver jag nog inte skriva så mycket om; det bör vara klart att det inte blir färre arbetsmöjligheter när befolkningen ökar utan fler.) Betyder det att man är tvungen att liberalisera bidragspolitiken innan man liberaliserar immigrationspolitiken? Nej, liberala vindar är önskvärda även när de hämmas av icke-liberala vindskydd här och där. Precis som förbud och regleringar tenderar att föda ännu fler förbud och regleringar, kan en frihetlig vindpust blåsa upp till en liberal storm. Har man gått med på att genomföra en liberalisering, är det inte konstigt om man går med på ännu en, när man tydligt märker av den friktion som måste bildas mellan det frihetliga och det reglerade. Jag vill dock klargöra att fri invandring inte betyder att Sverige skall bli en fristad för brottslingar; den som är på flykt från polisen i ett annat land bör inte få immigrera hit. Däremot alla laglydiga människor.
2. Prostitution är inte liberalt!
Sedan någon månad tillbaka har man kunnat se affischer på Fredrick Federley lite här och var i Eskilstuna. Först trodde jag att de hade att göra med hans röst för FRA-lagen 2008, men så var det inte. Istället handlar de om hans åsikt att sexköpslagen bör avskaffas. Han anklagas för att stödja människohandel, slaveri och kvinnoförtryck – stapelvaror i den här sortens (får man förmoda) feministers torftiga ordförråd. Det rakt motsatta är sant. Enligt liberal ideologi har man rätt till sitt eget liv, till sin egen kropp och till sin frihet. Man har rätt att ha sex med vem man vill (naturligtvis så länge den andre vill samma sak), och att ställa upp villkor för samvaron. Om person A vill betala för att ha sex med person B, och person B vill ha sex med person A i utbyte mot pengar, då är det deras ensak (eller kanske snarare tvåsak). Man kan ogilla det, man kan fördöma det, man kan ignorera det – men man har inte rätt att förbjuda det. Sexlivet mellan samtyckande vuxna är inget som staten bör lägga sig i, och man får medge att det ligger något särdeles småaktigt i att vilja göra det. Det är svårt att tänka sig ett välsinnat och välmotiverat skäl för att bestämma hur vuxna människor, som får rösta i folkval och skriva under många andra slags avtal, skall få bete sig med varandra i sovgemaket. Man tycker att även den mest paternalismvänlige bör vara anständig nog för att rygga tillbaka inför ett sådant förslag.
Att betala för sexuella tjänster betyder inte att man plötsligt äger den man har sex med. Det gör man lika lite som man äger tjejen i kassan på Konsum, m.a.o. inte alls. (Jag vill inte insinuera att prostitution och matvaruhandel är samma sak, eller ens att det är moraliskt jämförbart, men för argumentet utifrån egendom spelar det ingen roll vad för slags tjänst det rör sig om.) Den prostituerade är fri att avböja en kund eller att aldrig mer återse denne, och om köparen försöker tvinga sig på henne blir han plötsligt en våldtäktsman – och våldtäkter skall naturligtvis beivras enligt lag. Kanske invänder man att prostitution innebär stora risker, och att förbudslagar erbjuder ett skydd mot dessa risker. Men ifall man påstår att man hjälper någon genom att göra denne kriminell och släpa bort alla dennes kunder, då använder man nog ordet i en orwelliskt nyspråklig betydelse, där frihet kan innebära slaveri och omvänt. Man tar en risk varje gång man går över en gata. Det kommer an på att själv bestämma vilka risker som är acceptabla, och vad man skall göra för att minimera dem. Men tänk om hon behöver pengarna, och om köparen bara utnyttjar hennes utsatta situation? Jo, så kan det förstås vara. Emellertid har man rätt till frihet även när man är utsatt, och ser man avtalet som gynnsamt bör man vara fri att ingå det. Utifrån sin situation ser hon det som bättre att sälja sex än att inte göra det, annars skulle inget av det äga rum ändå.
2.5 Avstickare om barnbordeller
Det här är knappast en viktig frågeställning, men den fick stort pådrag på Flashback under förra året, när ”Krenek” menade att barnbordeller är liberala, och ”Pollenper” försvarade så kallade ”runkbås” där barn kunde arbeta. Som alltid annars måste man ta hänsyn till hela sammanhanget. Övergrepp skall ej vara lagligt, och barn får inte, så länge de är omyndiga, ingå egna avtal (ens om vi tillåter premissen att det finns barn som faktiskt vill prostituera sig). Det är upp till barnets föräldrar eller vårdnadshavare att ta sitt ansvar som förnuftsproteser, och om barnet vanvårdas kan man bli tvungen att omplacera det, så att det hamnar hos lämpliga förmyndare. I stort kan jag inte se hur den här saken skulle hanteras särskilt annorlunda i det liberala samhället jämfört med hur det hanteras idag. Å andra sidan är det inte heller en fråga jag förlorat någon sömn över.
3. Psykiatrin är inte liberal!
Om man aldrig hört det här påståendet förut så beror det nog på att man inte har för vana att diskutera psykvård. Att föra en sansad diskussion om psykiatri är i princip omöjligt, med avseende på allmänna nätforum eller jämförligt. Strax klampar någon in och dundrar att psykvården bara är ett verktyg för att manipulera och kontrollera vår befolkning. Man påstår att det där med psykisk ohälsa bara är ett hugskott i syfte att bemäktiga sig friska (men kanske lite annorlunda) människor, och få dem att tro att de är sjuka trots att de inte är det (t.ex. så att de fortsätter köpa sina mediciner). Så övergår man till att gasta om hur inkonsekvent jag är, som kallar mig liberal utan att ta avstånd från den ”dödsindustri” som psykiatrin innebär. Jag kan medge att det en gång fanns visst fog för sådana idéer. Idag befinner vi oss emellertid långt från alla insulinkomor, barbiturater, lobotomier och Vipeholmskolor. De som påstår att dagens psykvård är ett konspiratoriskt maktorgan som förgriper sig på folkets rättigheter har inget sakligt att komma med. Just därför brukar deras främsta argument gå ut på att ”om man inte varit inlagd så vet man inte hur det är”. Det stämmer att jag inte har varit inlagd, och jag vet inte hur det är. Men jag känner folk som varit inlagda, och de stämmer inte in i den antipsykiatriska kören. Och hur kommer det sig att man får en uppenbarelse och inser att hela psykiatrin är en konspiration, bara för att man lagt in sig eller blivit inlagd?
Men visst är väl psykiatrins diagnoser redskap för att kränka och förslava? frågar den inbitne antipsykiatrikern retoriskt. Om man inte passar den snäva mallen för vad som anses friskt, då blir man stämplad som psykiskt störd och får äta zombifierande piller, inte sant? Exakt, svarar jag. Inte sant. Jag medger gärna att psykvårdens diagnostik är imperfekt, men det beror på att psykiatrin är en ung vetenskap och att psykisk ohälsa är ett komplext fenomen. Det beror inte på att det skulle finnas en lönnlig global komplott som alla psykiatriker och medicinskt utbildade svurit trohet inför. Lika lite är anställda inom psykvården ute efter att, i avsikt eller i handling, förtrycka patienterna. Man kan förstås uppleva det så, om man är psykiskt utsatt och känner att man blir behandlad på fel sätt. Det är ju till och med fullt möjligt att man blir bemött med oprofessionell framfusighet eller respektlöshet; alla människor är felbara och det utesluter inte psykiatriker och andra terapeuter. Samtidigt är steget långt från ”det finns individer inom psykvården som inte beter sig yrkesmässigt” till ”all psykvård är bara en komplott för att kränka människors rättigheter, och psykisk ohälsa existerar egentligen inte”. Det är som att säga att månlandningen aldrig ägde rum därför att det finns olämpliga astronauter, eller att jorden kommer gå under år 2012 därför att astronomer är felbara (till skillnad från mayaindianerna, får man förmoda). Den mest konspiratoriska antipsykiatrin är precis lika löjeväckande som dylika exempel. Men med större potential att orsaka skada för andra människor.
3.5 Avstickare om karantän och alternativmedicin
Ifråga om riskhantering hävdas det ofta att det vore oförenligt med liberala principer att – om nödvändigt mot deras vilja – sätta sjuka människor i karantän. Jag håller inte med om det, såvida vi talar om en mycket farlig sjukdom som sprids med luften. Att man smittats av en sådan sjukdom är förstås beklagligt, men det ger en inte rätten att sprida den vidare. Snarare borde det kunna rubriceras som dråp eller jämförligt, om man går ut bland folk i ett sådant tillstånd (med reservation för att man kanske inte vet att man har sjukdomen än eller hur farlig den är). Det bör alltså vara i lagens fulla rätt att sätta människor i karantän, givet dessa omständigheter. Det handlar om att skydda individers rättigheter, nämligen de individer som ännu inte blivit smittade och som har sina liv framför sig.
Jag vill också säga ett par ord om så kallad ”alternativ” medicin, ofta bättre beskriven som ovetenskaplig hokus pokus. Det kan handla om aromaterapi, homeopati, healing, zonterapi eller tankefältterapi med mera; gemensamt för dessa behandlingar är att de vilar på en irrationell grund – och att vara irrationell kan stå en som mest dyrt när det handlar om ens egen sjukvård. Men betyder det att folk som erbjuder detta hokus pokus kränker sina patienters rättigheter? Nej, inte av logisk nödvändighet, även om det nog handlar om bedrägeri i många fall. Emellertid finns det en risk för att folk som är verkligt sjuka, och behöver verklig sjukvård, övertalas att nöja sig med att sniffa på oljor eller bära rosenkvarts runt halsen. Detta kan få ödesdigra konsekvenser, och jag undrar om man inte bör kunna ställas till svars för att ha avrått någon från att söka riktig vård, med tomma löften om kristaller och knackningar på meridianpunkter som alternativ?
4. Att röka på allmän plats är inte liberalt!
Låt mig inleda den här diskussionen med en personlig anekdot. Jag läste nyligen en kurs där resonemang och debatt spelade en central roll; en fråga vi diskuterade hade att göra med vad staten bör göra för att få folk att röka mindre. Möjligheten att den skulle kunna låta folk bestämma själva nämndes aldrig, och de allra flesta ställde upp på ett radikalt prisgolv i syfte att fördubbla kostnaden per cigarettpaket. Blev man så illa tvungen att betala hundra kronor per paket, då hade man inte råd att röka längre. Sedan tog vi rast, och vad tror ni alla de där som förespråkat ett prisgolv gjorde? De gick naturligtvis ut och rökte! Här har vi paternalismen i dess prydno. Samtliga sade sig vilja sluta röka, men ändå fortsätter de, och väntar på att staten skall hindra dem. Alltså ett tydligt exempel på vad som kan kallas för ”ond tro”. Vid vägs ände har man bara sig själv att skylla (eller tacka) för sina vanor, må det gälla rökning av tobak eller något annat. Man har rätt att göra vad man vill med sin egen person, vilket förstås inbegriper valet att inte börja röka, börja röka, fortsätta röka eller sluta röka. Å andra sidan kanske man kränker andras rättigheter ifall man röker på allmänna platser? Då tvingas ju röken ner i ovilliga lungor, och det måste väl ändå ses som en kränkning? Nja, svarar jag på det.
Betänk vad jag skrev om utsläppsrätter i föregående text: en enskild individ ”kan inte ta ansvar för vad miljontals människor tillsammans gör, givet att man över huvud taget gjort något som bevisligen skadat dig”. Om du får t.ex. lungcancer är det svårt att säkerställa ett orsakssamband mellan detta och passiv rökning, men om ett sådant orsakssamband kan fastslås – vem har kränkt dina rättigheter? Vilka enskilda namn tänker du nämna i din polisanmälan? Svaret är nu som då att det är fel att straffa en enskild individ (och ipso facto en mängd enskilda individer) för det som ingen enskild individ har orsakat. (Kör man bil på stadens gator kommer folk att andas in avgaser, men det betyder ju inte att man bör bannlysa biltrafik – se avsnittet om trängselskatt i föregående text.) För den skull bör man såklart inte blåsa cigarettrök i folks ansikten, men det handlar mer om att visa hänsyn än om något annat. Det är ohyfsat, men inte ett värre brott än att, säg, peka finger åt någon. I allt väsentligt är svaret, precis som när det gällde utsläppsrätter, ett starkt försvar för äganderätten. Huruvida man skall få röka i en offentlig inrättning bör vara upp till dess ägare, som ju kan tillåta all rökning eller ingen, alternativt etablera en avpassad rökavdelning. Som besökare har man enbart att rätta sig efter dessa bestämmelser, och passar det inte kan man alltid gå därifrån.
Ingen grupp är just nu så förföljd av förmynderiet som rökarna. Men hur vore det om alla tog ansvar för sina egna handlingar, och för att inte lägga sig i andras?
December 7th, 2009 at 23:18
Intressant läsning, som vanligt. Jag skulle dock vilja få lite mer klarhet i det här med rökning. Själv slutade jag röka för ganska många år sedan och irriterar mig idag rätt rejält på rökare och deras stinkande avgaser. Det får mig dock inte att vilja förbjuda rökning, även om jag måste erkänna att det är betydligt trivsammare på restaurangerna nuförtiden.
Det jag funderar på är huruvida det kan anses kränka någons rättigheter om man blåser rök i ansiktet på en astmatiker, som då drabbas av ett astmaanfall. Jag skulle vilja påstå att det är så. Naturligtvis kan inte rökaren, om denne inte tidigare är bekant med astmatikern, veta att den senare har just astma. Kan man blåsa rök i god tro?
December 9th, 2009 at 00:59
Tackar!
Jag skulle svara att det är en kränkning att blåsa rök i någons ansikte oavsett, men att det är särskilt otrevligt om personen faktiskt har astma eller liknande problem som förvärras av tobaksrök. Å andra sidan är det i regel så lindrigt att man inte bemödar sig om att göra en polisanmälan, och det är väl i regel också tveksamt hur stora resurser polisen skulle lägga på ett sådant mål.
Leder det hela till en astmaattack eller jämförligt så är det såklart desto allvarligare, och inte bara lite otrevlig irritation i luftrören.
Men jag måste undra hur ofta det händer att någon faktiskt står och blåser tobaksrök i en annans ansikte? Okej, det kan blåsa in av vinden, eller om rökar- och icke-rökaravdelningarna ligger väldigt nära varandra. Men det är väl inte så att folk brukar gå upp till vilt främmande människor och blåsa rök på dem av pur elakhet?
December 9th, 2009 at 14:42
Hej,
Jag tycker invandringsfrågan är själva syratestet (eng.: acid test), eller ett av syratesten, för libertarianer. Libertarianismen handlar om att se individen där individens frihet baseras på just individen. Det här är en grundpelare, libertarianismens essen. Att vara mot en fri invandring är inte liberalt. Om man sen är mot en fri invandring p.g.a. att islam är farligt, ja då kan man inte komma längre från libertariansimen eftersom man begränsar individers (muslimers) frihet p.g.a. att de tillhör kollektivet islam som man ser som ett hot. Samma gäller för de som vill begränsa invandringen p.g.a. invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Visst stämmer det att invandrare är överrepresenterade. Visst kan jag hålla med om att islam är farlig. Men det är just det här som skall skilja oss libertarianer från andra: nämligen att vi inte vill att detta ska inskränka på oskyldiga individer.
Folk som kallar sig för libertarianer och inte vill ha en fri invandring är inga libertarianer i mina ögon. De kan kalla sig själva nationalliberaler om de vill men genom att de raserar själva grundpelaren inom libertarianismen så är de inga libertarianer enligt mig. Det är lika dumt att påstå att man är libertarian bara för att man är för en fri marknad (men för en begränsad invandring) som att påstå att man är nationalist bara för att man gillar midsommarsfirande. I mitt tycke är nationalliberaler nationalister som tillämpar vissa liberala principer, inte tvärtom.
December 9th, 2009 at 23:05
Mkt bra inlägg, kommer fan länka det då jag också har gjort den observationen att dessa ämnen ständigt återkommer.
Nationalliberaler, socialliberaler, fyrkantiga cirklar etc osv man blir trött att försöka förstå dem, det är liksom nåt som man inte kan få att gå ihop.
December 10th, 2009 at 01:40
Ext – Det som är paradoxen i ditt resonemang är att utifrån ett liberalt samhälle torde individer som bebor det “äga” det och således bestämma exakt vilka som vilka som får komma in och inte, det är lika lite antiliberalt som att begränsa rätten att komma in i ditt hus är det. Antiliberalt blir det först när man logiskt härleder sin argumention till antirationella kollektivistiska generaliseringar, att ex. alla muslimer är per definition terrorister, såvida man kan självklart inte kan vetenskapligt underbygga sin tes. Kan man underbygga den vetenskapligt ser jag absolut inget fel i det hela, för i den meningen är det inte en irrationell kollektivism det rör sig om(alltså ett värderingssystem som grundar sig på icke-rationella premisser) utan vetenskapliga fakta att alla muslimer är terrorister(om man nu kan bevisa det d.v.s.).
Rätten att i det fallet begränsa muslimers rätt att inträda i samhället torde vara lika acceptabelt som att ha ett förbud mot individer på andra premisser som kan anses skadliga. Jag skulle exempelvis inte tillåta att individer med ondsinta meningar gentemot mig släpps in genom min dörr, det skulle vara direkt anti-rationellt att göra så då de med kommer utan tvekan att innebära skada för mig.
Sedan är antagligen inte alla muslimer terrorister, men de fick tjäna som ett gott exempel på när diskriminering kan anses rationellt och berättigat. Om man sedan kan tala om ett folk “äger” ett land, är mycket mer tveksamt och ingen åsikt jag sällar mig till. Däremot tycker jag bestämt att individer har möjligheten att äga de kollektiv de bebor, d.v.s. städerna/byarna/köpingarna/metropolerna och ska därmed ha full förfogande rätt över dem. Motsätter man sig detta skulle man även per definition behöva motsätta sig rätten för individer att bilda s.k. “gated communities” vilket i min mening skulle vara höjden av antiliberalism.
December 11th, 2009 at 11:22
Ext. – Remake,
“Rätten att i det fallet begränsa muslimers rätt att inträda i samhället torde vara lika acceptabelt som att ha ett förbud mot individer på andra premisser som kan anses skadliga.”
Precis, och en sådan rätt finns inte. Det är lika dumt som att fängsla alla alkoholister eftersom de kan “anses skadliga”. Man kan då lika gärna argumentera för ett övervarkningssamhälle eftersom du verkar tycka att man (man = staten) kan begränsa folks frihet så fort man tror dessa individer kan ses som skadliga. Jag däremot anser att de enda gångerna man får göra det är när individen har gjort något skadligt, alltså begått ett brott. Misstanke om brott, eller om personen är i en riskgrupp tillsammans med frihetsinskränkning går inte att rättfärdiga i libertarianismen.
“Jag skulle exempelvis inte tillåta att individer med ondsinta meningar gentemot mig släpps in genom min dörr, det skulle vara direkt anti-rationellt att göra så då de med kommer utan tvekan att innebära skada för mig.”
Din dörr leder till ditt hem. Ditt hem är din egendom som du bestämmer över. Sverige, inklusive mitt hem, bestämmer du inte över. Ett jobb som utannonseras bestämmer du inte över. Villor som är till salu bestämmer du inte över. Vare sig du eller staten har rätten att bestämma vem jag vill sälja min bostadsrätt till.
Ditt argument vilar i princip enbart på att man anser att det är liberalt att låta staten begränsa individers frihet när staten anser att individen kanske, bara kanske, kan vara “skadlig”. Det tycker jag är oliberalt, nästan av en av definitionerna på vad “oliberalt” betyder.
“Sedan är antagligen inte alla muslimer terrorister, men de fick tjäna som ett gott exempel på när diskriminering kan anses rationellt och berättigat.”
Dock ej libertarianskt när staten diskriminerar, oavsett hur “rationellt” och “berättigat” du anser den vara.
December 13th, 2009 at 04:00
Tjosan! Det är ju jag som ville utplåna Islam, och jag förespråkar ändå fri invandring, nu, på direkten (ett plus är ju om bidragen försvinner innan, men vafan, man kan inte hindra fri rörlighet bara för att staten tokar sig med våra pengar). Har faktiskt inte sett någon som är emot fri invandring för att Islam existerar, förutom SD:are kanske, men ingen liberal. Jag ignorerade dig på Flashback för att du inte ville lyssna på det jag så, och inte ville förklara varför det jag sa var irrelevant. Ska vi göra så att vi slutar ignorera varandra och börjar lyssna istället?
December 13th, 2009 at 13:24
Jaså? Själv stöter jag på en mängd sådana liberaler, nästan varje gång frågan diskuteras.
December 15th, 2009 at 21:17
Dagens psykvård är inget konspiratoriskt maktorgan, men tyvärr hutlöst dålig, kostnadsineffektiv och i många fall rentav inhuman. Jag tror tyvärr att det ofta försämrar människors hälsa än förbättrar den.
December 15th, 2009 at 21:29
Att den inte är kostnadseffektiv måste jag naturligtvis hålla med om. Bara en utredning, något som i sig tar ganska kort tid, kan man få vänta i åratal på.
Det andra får jag desto svårare att hålla med om. Enskilda läkare, terapeuter, etc. kan naturligtvis vara dåliga och inhumana. Men jag ser inget särskilt i dagens psykvård per se som är dåligt och inhumant. D.v.s. om man ser till diagnostik, terapimetoder och läkemedel. Bristfällig är den naturligtvis, precis som all vård. Och kanske särskilt bristfällg just p.g.a. att psykvården är ung och att psykiska problem är särdeles komplexa. Men det är ju inte riktigt samma sak.
Om psykvård ofta försämrar hälsan snarare än förbättrar den, skulle jag helst se statistik över saken. Det är ju ett rent sakpåstående, och man bör undvika att generalisera utifrån egen erfarenhet eller egna observationer.
December 15th, 2009 at 21:53
Nej, själva psykologin är inte inhuman, men utformandet av vården i Sverige är hemskt.
När det kommer till det senare så har jag ingen övergripande statistik att hänvisa till, men jag läste en undersökning på ett ganska litet antal ungdomar som suttit på institution, där det för de flesta inte gjort någon skillnad alls, och den gruppen som gjort framsteg var lika stor som för dem läget försämrats.
Undersökningen var gjord på ett ganska litet antal ungdomar som hade grov problematik, så man kan ju fråga sig hur representativ den var, dock finns det extremt lite bra forskning på psykvård, speciellt gjord på stora grupper, av uppenbara skäl; det är svårt att föra statistik på hur bra människor mår, och sådana undersökningar måste dessutom ta ganska lång tid, om resultaten ska kunna anses relevanta, då man bör följa upp fall minst tre-fyra år efter, i alla fall enligt mig.
Annars så baserar jag i stor utsträckning mitt utalande på många vänner, som haft kontakt med psykvården. De har visserligen varit institutionsplacerade allihop, och det är cokså det område jag har mest koll på, men av deras berättelser har jag förstått att ungdomarna ofta missköts på ett sätt som jag inte kan tänka mig leder till annat än ökat psykiskt lidande. Folk blir placerade hos alkoholister och heroinister, folk får inte själva bestämma vilken psykolog eller läkare de ska ha, personal på behandlingshem missbrukar i stor utsträckning sin makt eftersom det saknas vettig kontroll av hemmen, man tvingas fylla i papper med totalt irrelevanta och integritetskränkande uppgifter, psykologer har plikt att berätta för ens föräldrar om man berättar om en våldtäkt(helt förkastligt, då de flesta ungdomar som är i kontakt med institutioner för det mesta har problem med just föräldrar) och så vidare och så vidare, jag skulle kunna rada upp flera fruktansvärda exempel. Jag har tyvärr fått intrycket att detta är snarare regel än undantag, framförallt inom slutenvården, jag utgår från att öppenvården är bättre eftersom individen har större integritet där, men även där sker liknande saker.
Detta beror givetvis på enskilda individer, men också på att det inte finns något vettigt kontrollsystem kring psykvården. Det är, helt på allvar, inte ens ett krav att en institution ska utvärdera sin behandling. Jag är inte ens säker på att inspektioner sker regelbundet. Så även om psykvården som sådan inte är menad att göra folk illa, så leder systemet till maktmissbruk och andra hemskheter.
December 15th, 2009 at 21:55
http://www.umeafotbollsfestiva.....gdomar.pdf
Här är för övrigt den rapport jag hänvisade till.
December 15th, 2009 at 22:48
Hej Fanny!
Eftersom jag jobbar inom psykiatrin så ska försöka ge lite svar på ditt inlägg!
“Nej, själva psykologin är inte inhuman, men utformandet av vården i Sverige är hemskt. ”
Psykiatrin är organiserat på så olika sätt så man kan väl med fog säga att på vissa ställen är den bra utformad och på andra ställen sämre. Huvudproblemet att det är en lösning på behovet dvs den tvångsfinansierade ( landstingets, kommunen och staten) lösningen. Man skulle se samma problem på andra områden om man tvångsfinansierade och lät det endast finnas en one-size fit- all-lösning på behoven.
“Detta beror givetvis på enskilda individer, men också på att det inte finns något vettigt kontrollsystem kring psykvården. Det är, helt på allvar, inte ens ett krav att en institution ska utvärdera sin behandling. Jag är inte ens säker på att inspektioner sker regelbundet. Så även om psykvården som sådan inte är menad att göra folk illa, så leder systemet till maktmissbruk och andra hemskheter.”
Kontrollsystemen på landstingsnivå är väl utbyggd där jag jobbar men det är väl olika. På statlig och kommunal nivå är ju kontrollsystemen usel. Jag tror att de offentliga kontrollsystemen kan man skrota i samma veva som skrotar den offentliga vården.
December 15th, 2009 at 23:46
Jag vet inte vilken vård som bedrivs på landsting respektive kommunalt, men det enda jag har uttalat mig om är kontrollen av privata institutioner, som jag har fått intrycket av är kass.
December 15th, 2009 at 23:47
Det är ju dessutom där de mest utsatta personerna finns, eftersom de ofta ska tillbringa en lång tid i en väldigt sluten miljö, om man har en dålig psykolog är det ett ganska marginellt problem i förhållande till att ha ett dåligt hem i ett år.
December 16th, 2009 at 00:20
Fanny skriver “Jag vet inte vilken vård som bedrivs på landsting respektive kommunalt, men det enda jag har uttalat mig om är kontrollen av privata institutioner, som jag har fått intrycket av är kass.”
Vilket är helt korrekt! Både kontroll och ofta vården. Att vården blir dålig om den bedrivs i ett privat monopol är inget konstigt, men ofta är den bättre än den offentliga vården (vilket iofs inte säger så mkt). Monopol är aldrig något som är önskvärt!
December 19th, 2009 at 15:16
Henrik Sundholm,
“Liberaler” och “liberaler”… Att jag gillar att fira midsommar gör mig inte till en nationalist. Jag ser dessa individer mer som nationalister som vill tillämpa vissa av principerna inom liberalismen. Nu är Wikipedia ett dåligt argument men för att ta några exempel: “Liberalism [...] is the belief in the importance of individual freedom” och “Liberalism (av latin liber, fri) är en samhällsåskådning och politisk ideologi med individens frihet som grundläggande värde”. Redan här bryter de mot grundpelarna genom att förespråka att staten diskriminerar individer bara för att de inte är svenskar (eller njaa, jag misstänker att dessa förespråkare nog vill göra skillnad på invandrare från Norge och invandrare från Irak). Individen istället för kollektivet, det är ju hela grundpelaren. Kan man vara liberal samtidigt som förespråkar statliga diskrimineringsåtgärder baserade på etniciteten? Här är mitt svar entydigt: NEJ! Jag är inte själv en 100% ren liberal eller libertarian, men nu snackar vi trots om liberalismens essens, dess fotfäste, dess kärna. Det vore att kalla sig kristen trots att man inte tror på Jesus. Det hänger inte ihop.
December 19th, 2009 at 17:06
Ext. Du läser min replik som fan läser bibeln, du skriver in en hel del åsikter i mitt resonemang som jag inte givit uttryck för och svarar rent av goddag yxskaft, vad är ditt problem egentligen?
Jag talar inte om “statens rätt”, det överlämnar jag åt kollektivister, däremot om individens rätt att på rationell basis diskriminera specifika grupper med ett medvetet syfte att skada mig. Den rätten har jag över min egendom, individer i ett samhälle “äger” samhället och således den rätten över samhället. Att hävda annat är grovt antiliberalt och socialistiskt, i den mån att individen inte själv äger rätten att fritt disponera sin egendom utan ska anpassa sig åt andra. Om du bemödat dig att läsa det sista stycket förklarar jag tydligt och klart min inställning till kommunitet vs. “land”. Terrioritella gränser är abstrakta entiteter, kommuniter är det inte.
Trots allt är man liberaler och försvarar liberala värden för att det är rationellt, inte för sakens skull?
December 20th, 2009 at 14:44
Ext. – Remake,
Ja, individer äger sin egendom och bestämmer över vilka som får tillträde till den, jag har inte sagt annat. Mitt första inlägg handlade om att en icke-fri invandring är oliberalt, du invände mot detta inlägg. Vad exakt invände du mot? Håller du med om att staten skall verka för en fri invandring eller inte? Om du håller med vet jag inte vad mer det finns att säga då jag håller med om att individer bestämmer över sin egna egendom samt att staten inte skall diskriminera invandrare.
December 21st, 2009 at 19:41
Staten ska verka som en amoralisk enhet och garantera att ingen individ kränker någon annan individ, punkt. Staten ska inte “verka” för endera subjektiv åskådning vare sig det är fri invandring, tvinga kommuner att inhysa flyktingar (Vällingby) eller förbjuda minareter(Schweiz), gör staten det blir den ett redskap för förmynderi och överhöghet oberoende av vilka subjektiva värderingar den verkar för.
Om du ville läsa mitt inlägg ovan torde det framgå tydligt att det jag vänder mig mot är din paradox, att fri invandring bör betraktas som någon helig ko som står över egendomsrätten i den mening att en individ(eller ett kollektiv av individer) inte ska ha rätten att själva välja vem/vilka den/de tillåter att komma in i deras samhälle. Det här torde vara något som alla liberaler kan acceptera, oavsett på vilka grundvalar individen/individerna gör sin urskiljning men det jag därtill ville påvisa är att det kan finnas rationella grunder för detta som jag tar upp i mitt exempel ovan.
December 21st, 2009 at 20:39
Ext. – Remake,
Jag har inte hävdat att en fri invandring skall stå över individers rätt till deras egendom. Jag förstår inte varför du blandar in individers äganderätt i det hela. Jag har inte sagt att staten skall tvinga G. Johansson att dela lägenhet med A. Mohammed. Du läser, för att citera dig, som fan läser bibeln.
Att inte ha fri invandring är ett aktivt ställningstagande (från statens sida) mot individers (rörelse)frihet. Det är inte liberalt. Punkt slut.
December 21st, 2009 at 20:41
Ext. – Remake,
Vidare bestämmer inte individer över vilka som skall få komma in i “deras” samhälle. Vad är det här för struntprat? De äger inte samhället. Punkt.
December 21st, 2009 at 20:43
För att klargöra det sista. Om jag vill hyra ut min lägenhet till A. Mohammed då skall jag få göra det. Värre fånerier är svåra att höra än att kollektivet nu skall få bestämma över vem jag hyr ut min lägenhet till. Jag börjar undra om du diskuterar utifrån ett libertarianskt perspektiv alls. Om inte får diskussionen ses som slut eftersom jag inte ser nationalism som en helig ko som skall stå över individers fria rörlighet.
December 21st, 2009 at 20:58
Ext. – Remake,
“individ(eller ett kollektiv av individer) inte ska ha rätten att själva välja vem/vilka den/de tillåter att komma in i deras samhälle.”
Släng in “det” på listan (jag ser inte hur du på ett logiskt sätt skulle kunna exkludera “det” ur ditt oliberala resonemang) och du har då en inskränkning på frihandeln och den fria marknaden, utöver inskränkningen på den fria invandringen. Det är inte heller liberalt.
December 22nd, 2009 at 00:06
Återigen, ger du intrycket av att antingen vara dum i huvudet eller helt oförmögen att läsa. Jo, individer äger det samhället/kommunen/området de bor i och bör således fritt få disponera över det. De ska inte behöva sätta upp en ringmur med vallgrav för att kunna utmärka sin egendom, det vore löjligt. Jämför situationen med s.k. “gated communities”, att låta kommuner fungera enligt samma princip vore det enda logiskt och liberalt hållbara. För att citera mig själv, vänligen läs den här gången: “Om man sedan kan tala om ett folk “äger” ett land, är mycket mer tveksamt och ingen åsikt jag sällar mig till. Däremot tycker jag bestämt att individer har möjligheten att äga de kollektiv de bebor, d.v.s. städerna/byarna/köpingarna/metropolerna och ska därmed ha full förfogande rätt över dem.”
Jag har aldrig ens nämnt ordet “nationalism” i något av mina inlägg, all form av mysticism är i min mening trams, så? Jag har aldrig motsatt mig rörelsefrihet över gränser, endast hävdat individerna i ett kollektivs rätt att begränsa på samma sätt som vilken annan egendom. Att motsäga sig den rätten, vore högst oliberalt.
December 22nd, 2009 at 01:56
Ext. – Remake,
Du behöver inte bli oförskämd. Är du oförmögen att föra diskussioner kanske du skall låta bli.
Besvara frågorna. Det fanns många intressanta synpunkter i mina inlägg som du kunde bemödat dig med att bemöta istället för att fara med påhopp. Diskuterar du ur ett libertarianskt perspektiv? Om inte, god natt! Om du gör det: anser du att ett kollektiv skall kunna inskränka i frihandeln och den fria marknaden samtidigt som man kan kalla det för liberalt?
December 22nd, 2009 at 02:32
Ext. – Remake,
“Jag har aldrig ens nämnt ordet “nationalism” i något av mina inlägg, all form av mysticism är i min mening trams, så? Jag har aldrig motsatt mig rörelsefrihet över gränser, endast hävdat individerna i ett kollektivs rätt att begränsa på samma sätt som vilken annan egendom. Att motsäga sig den rätten, vore högst oliberalt.”
Ingen motsäger individers rätt över deras egendom. Tvärtom, det är en stark drivkraft bland oss libertarianer.
“Däremot tycker jag bestämt att individer har möjligheten att äga de kollektiv de bebor, d.v.s. städerna/byarna/köpingarna/metropolerna och ska därmed ha full förfogande rätt över dem.””
Vad innebär att “äga ett samhälle” för dig? Vilka är ägarna (du verkar godtyckligt växla mellan “individer” och “kollektivet”) och hur ter sig deras äganderätt? Exakt vilka är ägarna? Hur mycket äger varje ägare? Vad exakt äger dem? Träden? Vägarna? Byggnaderna? Butikerna? Börja med att ge en precis definition av vad du menar med att äga ett samhälle om du nu verkligen är ute efter en seriös diskussion. Därefter får du precisera relationerna inom ägandet i fråga.
December 22nd, 2009 at 02:41
Vill folk upprätta “gated communities” så får de självklart göra det. Men sådana är i regel ganska små, och framför allt är inte ett helt land något “gated community”. Så det bör ha föga relevans i invandringsfrågan, om vi nu skall hålla oss till verkligheten, och se hur stor del av världens privata mark som faktiskt utgörs av “gated communities”. (En väldigt liten del, naturligtvis.)
Själv skulle jag bara tycka att det var omständigt och dyrt att bo bakom stängsel och taggtråd. Av allt att döma håller gemene man också med om detta. Men det kan såklart finnas en vits med det, om man t.ex. är rik och har en massa dyra föremål o.dyl i hemmet att måna om.
December 22nd, 2009 at 10:33
Henrik Sundholm,
Det är t.o.m. så att det är personen (i de fall vi har en enskild ägare) som äger ett “gated community” som bestämmer över inflödet. Invånarna har inget att säga om saken än att flytta om det inte passar dem. Om jag äger vägarna i ett samhälle där 100% av invånarna inte vill ha någon utlänning i staden, då skall utlänningar få färdas på min väg, oavsett om hela samhället är enigt om det motsatta. Punkt. Att “Ext. – Remake” börjar blanda mellan egendom i strikt mening och någon form av mystisk kollektiv egendom som någon form av helig ko som skall stå över individers äganderätt är bra förvirrande (“ska därmed ha full förfogande rätt över dem [städerna de bor i]“). Det är bara nonsens. Invånarna äger endast sin egendom, de äger inte ett samhälle bara för att de bor i det.