Loading ...
Saker som ibland anses liberala (men som inte är det)
Den här texten har fått en uppföljare under den snarlika titeln Saker som ibland inte anses liberala (men som är det).
1. Utsläppshandel är liberalt!
Det har (fler gånger än en) sagts mig att utsläppshandel är förenligt med liberalism. Man påpekar att miljöfarliga utsläpp faktiskt kränker individers rättigheter, och att det därför är plausibelt att företag måste köpa utsläppsrätter för att begränsa emissioner av t.ex. koldioxid. (Varje utsläppsrätt låter ett företag släppa ut 1 ton koldioxid, enligt bestämmelser i Kyotoprotokollet.) Resonemanget är alltså detta: när många personer tillsammans bidrar till att rättigheter kränks, då är det okej med kollektiv bestraffning av denna typ. Och dessutom, menar man ibland, kostar varje utsläppsrätt vad man på marknaden är villig att betala för den, vilket ju är liberalt så det förslår! Nja, måste jag svara på det. Om det varit liberalt skulle utsläppsrätter uppstå på marknaden, men det gör de av begripliga skäl inte. De har uppstått på grund av politiska beslut, och utgör alltså ett ingrepp i marknaden. Man vill inte köpa några miljökrediter alls, men tvingas göra det på grund av tvång von oben. Och att tvinga folk att köpa saker som de inte vill köpa kan väl svårligen betraktas som liberalt? Att tala om ”utsläppshandel” är en aning missvisande, för trots att företag köper rättigheter av en myndighet som säljer dem, antyder begreppet att alla parter är lika fria att avstå från handeln som de är fria att ingå den. Så är ju inte fallet, och inte skall vi väl gå så långt som att kalla något liberalt, bara för att det inte också prisregleras?
Över allt annat bör man inse att det är fel att straffa individer för brott de inte begått. Enligt liberalismen har du rätt att polisanmäla någon eller några som förgripit sig på dina rättigheter, och om förgripelsen kan bevisas i domstol får du ersättning. Däremot har du inte rätt att peka ut några enskilda aktörer som skall ersätta dig för skador som orsakats av din omgivning i största allmänhet. De du pekar ut kan inte ta ansvar för vad miljontals människor tillsammans gör, givet att man över huvud taget gjort något som bevisligen skadat dig. (Vissa går så långt att de påstår att man får sina rättigheter kränkta när ens granne väljer att åka bil till jobbet.) Varken jag eller liberalismen kan acceptera att enskilda individer bestraffas för brott som de inte begått, och därför anklagas jag (och liberalismen) ofta för kvietism: att vi bara avstår från att göra något i hopp om att saker och ting skall lösa sig ändå. Men jag menar tvärtom att ett starkt försvar för individens rättigheter är den korrekta lösningen för att uppnå en bra miljö. En bra miljö är en miljö som är bra för människan; det betyder att jag inte får dumpa giftigt avfall på din mark eller vice versa, men det betyder också att ingen enskild får bestraffas för allmänna så kallade externaliteter. Den oförbätterlige ekocentrikern kan jag nog inte förnöja, men vill man människans miljö väl är det här vägen att gå.
1.5. Avstickare om trängselskatt
Förresten vill jag i samband med det här också beröra trängselskatt, som enligt vissa (t.ex. Milton Friedman och Johan Norberg) är liberalt. Precis som andra har resonerat kring utsläppsrätter, resonerar de att trängselskatt är liberalt därför att man ändå skulle få betala vägavgifter i en renodlad marknadsekonomi (naturligtvis med den skillnaden att utsläppsrätter inte alls skulle existera i ett liberalt samhälle, medan dessa vägavgifter rimligtvis skulle det). Men detta måste väl ändå vara en tankekedja som gått i baklås? Då kunde vi lika gärna hävda att t.ex. sjukvårdsskatter är liberala, därför att sjukhus skulle existera även i en liberalism. Det icke-liberala består inte nödvändigtvis i vägavgifterna som sådana (precis som det inte är något icke-liberalt med sjukhus som sådana), men definitivt i trängselskatten. Att staten usurperar en punktbeskattning för att du åker på en statlig väg är knappast med liberalt idégods förenligt.
2. Materiell nollställning är liberalt!
Läsaren är kanske obekant med vad idén om nollställning går ut på, så låt mig förklara det. Man resonerar som följer. Ponera att vi inför en renodlat liberal stat imorgon, som ju ägnas åt att skydda individers rättigheter och inget mer än det. Vi kan emellertid inte veta hur detta skall gå till, eftersom många egendomar uppstått på ett sätt som är oförenlig med liberalism. En liberal stat får inte skydda egendom som är illegitimt förskaffad (m.a.o. som är stöldgods), och den enda lösningen på detta dilemma är att införa en materiell nollställning. Alla egendomar skall förklaras oägda, och sedan får man ”börja om” med att samla på sig saker på ett av liberal äganderättsteori godkänt sätt. (Somliga menar istället att resurserna skall fördelas jämlikt, så att alla individer börjar från samma materiella startpunkt.) Om läsaren tycker att det här låter befängt så tänker jag inte käfta emot. Befängt är just precis vad det är – för att inte säga allt annat än liberalt. Man får inte glömma att liksom många egendomar är förskaffade på ett icke-liberalt sätt, är många andra egendomar fullt legitima. En nollställning skulle innebära att all nuvarande egendom upphävdes, inbegripet den mest legitima och livsnödvändiga. I praktiken kan det endast innebära detta: att man skickar ut folket i den vilda naturen, nakna eftersom de inte äger några kläder, varifrån de måste bygga upp landets ekonomi igen från ruta ett. Hur man kan se något dylikt som en liberal ”lösning” övergår mitt förstånd.
Jag vill inskjuta att statliga företag bör säljas ut till privata köpare, så att ingen får för sig något annat. Ibland händer det att någon jämför en sådan utförsäljning med total nollställning av alla egendomar, vilket såklart är fullständigt absurt. Det är sant att det finns många orättmätiga egendomar i dagsläget, men det är inget man kan påverka utan omfattande kränkningar av nollställningstyp, och de flesta exempel på illegitima ägor skulle ändå vara försvunna inom loppet av några generationer (för som jag har sagt tidigare existerar ingen äganderättslig arvssynd). Jag vänder mig alltså inte bara mot den lösning som man antar att nollställning är, utan även mot att det över huvud taget skulle finnas ett reellt problem att lösa. Det här är en omständighet som i och för sig existerar, men som inte innebär ett problem vid införandet av en renodlat liberal stat. (Dessutom skulle inte nollställningsidén bara vara tillämplig på liberalism, men på alla ismer som har något att säga om hur äganderätt uppstår och vad den innebär i praktiken.) I synnerhet måste jag se den egendomsmässiga repatriering som idén om nollställning innebär, som inte bara icke-liberal utan rentav bestialisk. Den är den mest fullständiga kränkning av äganderätten som en stat någonsin skulle kunna få till stånd. Den handlar inte ”bara” om att nationalisera produktionsmedlen, eller att ta ut en hög skatt på både produktion och konsumtion. Den handlar om att ogiltigförklara alla ägor ner till minsta soppskål och pennstump. Och detta skulle alltså kunna tas för att vara liberalt?
3. Att sälja vapen till terrorister är liberalt!
Liberaler förespråkar (följdriktigt nog) liberala vapenlagar: man har oinskränkt rätt att agera i omedelbart självförsvar, och därför har man också rätt att äga ett vapen i det syftet (eller i en del andra syften, som jakt eller prickskytte). Det följer att man även har rätt att köpa och sälja vapen, och alltså, menar somliga men inte jag, bör det vara lagligt att förse terrorister med dem. De som anser det glömmer något avgörande. De glömmer att ifall man stödjer brottslingar genom att förse dem med vapen, då blir man själv en medbrottsling. Vapenhandel är av sådan grannlaga natur att försäljaren måste kolla upp sina kunder inför eventuellt köp, och det blir nog i allmänhet svårt att hävda att man sålt vapen i god tro, ifall det rör sig om hängivna terrorister. (Det kan förstås hända, och att sälja vapen till någon som passerat kontrollen, även om denne visar sig vara eller bli kriminell, kan inte betraktas som medbrottslighet.) Dessutom bör man betänka vad för slags vapen det är som terrorister använder. Inte är det väl sexskjutare eller andra mindre handeldvapen de terroriserar offentliga platser med? Nej, de behöver stora mängder sprängämnen eller motsvarande som kan rasera hela byggnader, broar eller tunnelbanesystem. En enligt liberalismen legitim vapenhandel förser inga privatpersoner med massförstörelsevapen, för vapen av det slaget kan inte användas i omedelbart självförsvar (annat än i krig, varför de bör innehas av landets försvarsmakt).
Det händer att någon frågar vad det egentligen innebär att stödja en brottsling, d.v.s. vad det innebär att göra det på sådant vis att man blir medbrottslig själv. Om man till exempel förser terrorister med mat i sin restaurang kan man väl också sägas stödja dem? Jo, förvisso. Men man blir tvungen att ta hänsyn till sammanhanget. Varken som ägare till restaurangen eller som anställd har man någon nämnvärd koll på vilka som äter där. Gästerna kommer in, sätter sig vid ett bord, läser menyn, beställer in mat och äter den varpå de lämnar lokalen. I allmänhet har man inte ens fått reda på vad de heter, och inte är det väl någon som menar att alla gäster bör kontrolleras mot deras brottsregister, ner till minsta betalningsanmärkning, innan de får sätta sig till bords och bli undfägnade? (OK, jag vet att en del anarkister anser att brottslingar bör frysas ut ur samhället på det sättet, men bland liberaler vet jag inte en endaste – och tur är väl det.) Framför allt blir man inte medskyldig till terrorism bara för att man låter terrorister äta i sin restaurang. Medskyldig blir man först när man stödjer, inte deras matbehov, utan deras brottsliga förehavanden. Och det är ju precis vad man gör om man säljer vapen till dem, vilka slags vapen det nu kan röra sig om. Det är i allt väsentligt jämförbart med att förse bankrånare med en blåkopia över det kassaskåp eller valv de tänkt råna; gör man det blir man deras medbrottsling.
3.5 Avstickare om att äga kärnvapen
Jag är säker på att någon reagerade upprört över det allra första jag skrev ovan: ”Man har oinskränkt rätt att agera i omedelbart självförsvar, och därför har man också rätt att äga ett vapen i det syftet (eller i en del andra syften, som jakt eller prickskytte).” Här menar många att oinskränkt äganderätt innebär att man har rätt att äga vad som helst, när som helst och hur som helst – även en atombomb i källaren om man så vill och har råd att köpa eller tillverka den. Emellertid måste man ännu en gång ta hänsyn till hela sammanhanget. Ett massförstörelsevapen kan inte användas i självförsvar; du har inte rätt att ödelägga en hel stad (eller mer) när du blir angripen av en enskild individ (eller av en liten grupp av individer, d.v.s. av ett ”gäng”). Att äga kärnvapen kan rimligtvis bara betraktas som en krigsförklaring, och om en civil medborgare får tag på ett bör han behandlas därefter.
4. Att mörda är liberalt!
Jag tror inte det blir nödvändigt att dröja kvar vid det här påståendet, eftersom det är så oerhört absurt, och bör framstå som sådant prima facie. Ändå är det en övertygelse som med jämna mellanrum hävdas, även om den motiveras på olika sätt. En gång ansåg man att mord var en marknadsgill tjänst bland andra. En annan gång ansåg man att liberalismen inte alls fördömer mord, för huruvida man mördar eller ej har bara med ens egen snällhet att göra. En tredje gång menade man att det är liberalt att mörda yrkespolitiker, eftersom de är med och bygger upp det icke-liberala samhället. En fjärde gång påstod någon (under signaturen ”Dogdylan”) att man borde mörda alla som hyser antiliberala åsikter, och speciellt de som röstat på antiliberala partier. (Det hade han själv gjort, men han verkade inte ivrig att sätta en kula i sitt eget huvud.) Så här kan det faktiskt låta:
Tyvärr finns det ingen annan utväg än att avrätta alla socialister. Jag tror att om man avrättar alla som någonsin röstat på ett parti som inte är libertarianskt, har man nog kommit en lång väg. Då vet socialisterna att om de försöker något så kommer de dödas. Så då kommer de inte försöka något. Istället kommer de försöka bygga sina egna socialistiska samhällen. Vilket jag inte har några problem med, då den libertarianska staten låter alla leva som de vill. [Ja, men tydligen bara så länge de har rätt åsikter, ungefär som i alla diktaturer.]
Nu senast menade någon att mord bör vara lagligt därför att offret inte kan ersättas. En död har inga rättigheter, kan inte hävda några rättigheter, och är inte i stånd att ta emot eventuell kompensation. Men för Guds skull! Man kan inte gärna mörda en död person. Man mördar levande personer, och levande personer har rättigheter, av vilka rätten att inte bli mördad är en av de mest självklara. Att en mördad inte kan ta emot kompensation stämmer naturligtvis, men så vad? Ett brott bör inte preskriberas bara för det. Det är en olycklig omständighet, och en bidragande orsak till att mord är en så fruktansvärd förbrytelse. (Kunde den mördade återfå sitt liv vore det ju inte fullt lika hemskt.) Det liberala rättssystemet bygger inte på att offret skall kunna kompenseras, utan på att offret har rättigheter som inte får kränkas. Har man kränkt en annans rättigheter skall man ställas inför rätta, vare sig det är möjligt att ersätta offret eller ej. Mer behöver nog inte sägas – eller? Att jag tar upp den här punkten beror bara på att jag hör påståendet lite då och då, vilket är tillräckligt oroväckande för att påkalla viss uppmärksamhet.
5. Att rösta icke-liberalt är liberalt!
Här vill jag att vi först av allt gör en distinktion. Ovan har vi exempel på saker som inte är liberala, därför att de kränker individers rättigheter på ett sätt eller ett annat. Det är emellertid inte så att man kränker någons rättigheter när man röstar i ett val, vare sig man lägger rösten på Liberala partiet, Moderaterna eller Vänsterpartiet. Å andra sidan kan det vara icke-liberalt i en annan betydelse, nämligen så till vida att det strider mot de liberala principerna. Och visst måste det väl strida mot de liberala principerna att rösta på ett mindre liberalt parti, om man istället kan rösta på ett som är mer liberalt? Som liberal bör man alltså (allt annat lika) hellre rösta på M än på Vpk, och hellre på Lp än på M. (Att avstå från att rösta kan också vara berättigat, men det är ju inte vad vi diskuterar för tillfället.) Jag vet att en del inte riktigt vill hålla med mig om det här. En del menar att de hellre röstar på S, för att visa sitt missnöje över hur M har förändrats under de senaste åren. Den signal man i praktiken sänder ut är väl i så fall snarare att man övergivit de liberala idéerna för socialdemokratiska, och på så vis önskar att M blev mer likt S än det redan är. En enskild röst är dock praktiskt taget obetydlig när det handlar om folkval; man får knappast M att bli mer liberala genom att rösta på S. Att rösta handlar mer om att göra sig själv tillfreds än om något annat.
En annan infallsvinkel som – det beklagar jag – ibland även företräds av objektivister har att göra med skuldbeläggning. Man menar till exempel att om M innehar makten så kommer samhällets alla problem att skyllas på liberalismen och kapitalismen, trots att M inte är ett särskilt liberalt eller kapitalistiskt parti. Jag svarar att samhällets alla problem kommer skyllas på den mest tillgängliga syndabocken, vare sig M eller S har vunnit det senaste folkvalet. Inte är det väl någon som vill påstå att liberalismens och kapitalismens vanrykte tågade in år 2006, när M vann valet, och att inget sådant vanrykte existerade mellan 1994–2006 när S hade makten? Nej, jag tänkte väl det. Om man verkligen tycker att det mindre liberala partiet (eller den mindre liberale kandidaten) bör vinna makten, då kan man väl inte heller klaga över t.ex. den politik som Barack Obama i dagsläget verkställer. (USA har den mest socialismvänlige presidenten på många år, men det har inte hindrat folk från att skylla finanskrisen på kapitalismen och marknadskrafterna.) Ibland sägs det till och med, dock inte av några objektivister såvitt jag vet, att liberaler bör vara tacksamma mot SD, därför att deras rasistiska program gjort många misstänksamma mot staten. Men skall vi verkligen tacka rasismen för detta? Och varför är en sådan misstänksamhet nödvändigtvis bra? Det vore som att tacka kommunismen för att Berlinmurens fall blev ett stort steg och en stor symbol för friheten. Nej tack, svarar jag, ens om det stämde att SD bidrog till att skapa ett liberalare samhälle av sekundär konsekvens (vilket det inte gör).
Vill man lyfta på hatten för socialism och kommunism, då kan man lika gärna själv iklä sig dess hattar. Vill man skaka hand med dessa ideologier, då kan man lika gärna göra handskakningen till ett fullständigt omfamnande.
December 1st, 2009 at 22:39
Märkligt att Johan Norberg kommer till slutsatsen att trängselskatt är liberalt. Har du någon länk till det?
En sak som kanske skulle vara med är den “liberala” tanken om avskaffande av upphovsrätten.
December 1st, 2009 at 23:31
Jag håller inte med om precis allting, men ungefär 99%. MYCKET bra inlägg!!! Bra att du orkar protestera när en del “liberaler” förespråkar trängselskatter, utsläppsrättigheter och annat dumt.
December 1st, 2009 at 23:36
Christian S: Jodå, han skriver t.ex. om det här. Han skrev även om det ganska nyligen.
Jovars, det finns mycket man skulle kunna få med. Men det här var saker jag inte tagit upp förut (utom punkt fyra då), så jag tyckte det skulle prioriteras.
Skall härnäst skriva ett liknande inlägg om saker som folk ofta anser vara icke-liberala utan att vara det. Där kan du tipsa vilt, för jag har inte riktigt bestämt mig för vilka saker jag skall ta med.
December 1st, 2009 at 23:37
Carl Svanberg: Tackar! Roligt att höra!
Vad är det för 1% du inte håller med mig om?
December 3rd, 2009 at 04:34
Johan Norberg har ju utmärkt sig som en lite mer “praktiskt orienterad” liberal (dumt uttryck), alltså ingen hardcore idelog som du? Han förespråkar väl trängselavgifter av den enkla anledningen att det är bättre än att finansiera vägarna med skattepengar.
Även om det inte är det optimala alternativet, så är det väl det minst dåliga av de alternativ som är realistiska i dagsläget.
Intressant blogg f.ö
December 3rd, 2009 at 12:43
Det här är en gammal käpphäst för mig, men jag menar alltjämt att Johan Norberg inte anser att det är liberalt med trängselskatt och dylikt, men att det är “marknadsmässigt”, eller “mer marknadsmässigt” än något givet alternativ. Att han stöder det tvivlar jag inte på, dock.
December 3rd, 2009 at 16:37
Vägarna är ju redan mer än väl (flera gånger om) finansierade via skattepengar specifikt uttagna av bilister, exempelvis bensin- och dieselskatt samt fordonsskatt, och dessa sänktes inte då trängsel”avgifterna” infördes, så trängsel”avgifterna” var inte ett alternativ till skatter, som Viktor skriver,
Se mer om detta nedan (sedan detta skrevs har framförallt bensin- och dieselskatterna höjts ytterligare)
http://danne-nordling.blogspot.....terna.html
En annan sak som ibland anses liberalt men inte är det är koldioxidskatter. Även där är Johan Norberg en av de skyldiga, men tyvärr är han inte den enda. Framförallt bland så kallade “gröna liberaler” i centern anses det liberalt.
När nu den påstådda vetenskapliga grunden för det avslöjats som en bluff i och med Climategate så får man dock hoppas att denna idé är på väg ut.
December 5th, 2009 at 10:12
Hahaha, jag gillar att det finns folk som tycker att mord kan vara liberalt. Det var ju faktiskt en helt sanslöst idiotisk åsikt-
Jag skulle dessutom klassa det som en rättighet för anhöriga att inte få närstående dödade hela tiden, det skulle skapa ett ytterst obehagligt samhällsklimat om man inte kunde åberopa rättigheter i en sådan situation.
December 7th, 2009 at 09:34
Kan du förklara lite närmare hur man löser problem som följer av ökade utsläpp, efter samma princip som gör det icke-liberalt att dumpa avfall på någon annans mark?
December 9th, 2009 at 00:52
Vilka följder har du i åtanke?
December 16th, 2009 at 04:36
Äsch. Egentligen onödig att fortsätta debattera, då jag redan kan ana att du inte håller med om att “klimathotet” (så som det målas upp i media) existerar?
Annars är väl försurning av sjöar, övergödning och luftföroreningar andra exempel på problem som i första hand drabbar – och får städas upp av – markägare som inte orsakat dem.